Kommunala skolor går under i skolkriget

Medan de kommunala skolorna kämpar för sin överlevnad startas i år 200 nya friskolor.
Eleverna har blivit högvilt och skolornas marknadsföring alltmer aggressiv – med resor, löften om datorer och högre betyg ska eleverna lockas.

När friskolereformen genomfördes på 1990-talet ökade mängden elever varje år. Nu minskar i stället elevkullarna samtidigt som antalet friskolor ökar kraftigt. För de kommunala skolorna innebär det stora neddragningar och även nedläggningar.

De senaste fyra åren har eleverna i den svenska grundskolan blivit 100000 färre. Samtidigt startar drygt 200 nya friskolor under 2008. På kommunala Hjulstaskolan i Stockholm är konsekvenserna påtagliga.
– Vi tappade 50 elever inför den här höstterminen. Det är så onödigt att kommunala skolor står tomma medan friskolor öppnar i lokaler som inte är byggda som skolor, säger rektor Elisabeth Sörhuus.
Hittills har Hjulstaskolan klarat sig ekonomiskt eftersom de har fått extra anslag för många nya flyktingbarn.
– Men vi ligger på gränsen, förlorar vi 50 igen så måste vi verkligen tänka till.
Situationen är ungefär densamma på skolorna i närheten, menar hon. Flera lärare som Arbetaren talar med vittnar om stora nedskärningar men menar att rektorerna inte vill prata om det eftersom rykten om problem kan innebära ännu färre elever.
Hjulstaskolan är en av de skolor som kan behöva läggas ner enligt utredningen Lokaleffektivisering av grundskolan som är gjord på kommunens uppdrag. I hela Stockholms kommun föreslår utredningen att ytterligare 14 skolor läggs ner. Samtidigt har nio nya friskoleansökningar här fått godkänt av Skolverket.

En anledning till att konkurrensen slår hårt mot de kommunala skolorna är att de inte får tacka nej till några elever. De är skyldiga att ha minst 10 procents överkapacitet för att alltid kunna ta in fler elever än beräknat, medan friskolorna kan spara pengar på att slimma sin verksamhet.
– Regelverk och spelregler måste bli likadana, och det måste ändras snabbt för att de kommunala skolorna ska överleva, säger Eva-Lis Preisz som är ordförande i Lärarförbundet.
Hon tycker också att Skolverkets krav på den som vill starta en friskola måste bli högre.
– I dag är det lättare att starta en friskola än en korvkiosk.
Dessutom menar hon att friskolorna borde vara skyldiga att återinvestera sina vinster i skolan.
– Det är inte rimligt att skattemedlen hamnar i aktieägarnas fickor.

Sedan friskolereformen 1992 har kostnaden per elev ökat med drygt 50 procent i den kommunala grundskolan (inflationen för samma tid är 22 procent). Samtidigt har lärartätheten minskat något och andelen obehöriga lärare ökat, så det är inte där pengarna har hamnat. Däremot har antalet tomma lokaler ökat och utgifterna för marknadsföring har blivit stora för både friskolor och kommunala skolor. ”Mutor” för att få eleverna att stanna kostar också pengar, enligt gymnasieläraren och författaren Karl Ågerup som har arbetat på en friskola i Stockholm. Han har skrivit boken Barnens marknad om sina upplevelser.
– Vi gick på bio, bowling, bjöd på restaurangbesök… rektorn sade rent ut på ett personalmöte att nu handlar det om underhållning mer än undervisning. Han sade att han var tvungen att hålla eleverna kvar till varje pris för att inte gå i konkurs.
Men trots att undervisningen prioriterades ner fick eleverna höga betyg.
– När för många fick IG så fick vi order från skolledningen att hålla muntliga förhör. Om eleven klarade en fråga så skulle han eller hon få godkänt.

Betygsinflationen är numera ett faktum på både friskolor och kommunala skolor. Alla måste hävda sig i konkurrensen. Det är ett problem, det håller även miljöpartiets Mats Pertoft med om. Likaså tycker han att aggressiv marknadsföring och en låg andel behöriga lärare på friskolor är problematiskt. Ändå är miljöpartiet fortsatt positiva till friskolor, till skillnad mot socialdemokraterna och vänsterpartiet.
– Det är viktigt att elever och lärare får större möjligheter att påverka skolans innehåll.
Dessutom menar han att friskolorna motverkar segregering genom att den som till exempel kommer från en invandrartät förort som Tensta får möjlighet att välja vilken skola som helst.
– Tidigare förstärktes bostadssegregeringen av att alla var tvungna att gå i sin närmaste skola, säger Mats Pertoft.

Men på plats i Tensta ser läraren Agneta Andersson motsatsen.
– Förr hade vi kanske en fjärdedel svenska barn i Enbacksskolan men nu är det nästan bara invandrare. De svenska föräldrarna väljer friskolor.
Föräldrar med högskoleutbildning väljer också oftare friskolor för sina barn, enligt Skolverket. 62 procent av friskoleeleverna hade minst en högskoleutbildad förälder. Motsvarande siffra i kommunala skolor är 44 procent.

Att friskolornas elever kommer från mer studievana hem ger dem ytterligare en konkurrensfördel.
– Jag förstår att föräldrar lockas av friskolor, säger Karl Ågerup.
Han var själv positivt inställd när han började jobba på en av dem.
– Jag tänkte att jag skulle få mer utrymme att testa ny pedagogik, nya tankar. Så är det kanske på vissa skolor, men där jag var handlade tankarna bara om försäljning.
När han sade upp sig från friskolan och började jobba på en kommunal skola var det en lättnad. Fokus flyttades tillbaka till undervisningen och eleverna.
– Men snart blev de också tvungna att anpassa sig till marknaden för att överleva.