”Change”, förändring, är modeordet framför andra i den amerikanska valrörelsen. Begreppet mutades in tidigt av Barack Obama och nästan alla kandidater, i bägge de stora partierna, upprepar nu kravet på förändring som mantra och slagord. Efter sju år av George Bush vill amerikanerna ha något annat. Men de verkar inte bara vara trötta på Bush. Även etablissemangen i de bägge partierna och deras huvudkandidater Hillary Clinton och Rudy Giuliani har åkt på ett par rejäla smällar i de första delstater som har röstat om vilka de vill se som kandidater till presidentposten.
Det är inte bara favoriterna som bytt plats: det gäller även de viktigaste valfrågorna. Irakkriget kommer allt längre i bakgrunden. När USA:s militära upptrappning verkar leda till att våldet i Irak minskar något mister motståndet mot kriget en del av sin intensitet. I stället är det den amerikanska ekonomin som hamnar i fokus. USA står på randen till en recession. Huspriserna faller och miljoner amerikaner sitter fast med dyra lån som de inte kan betala. Arbetslösheten stiger, konsumtionen minskar, medan både statsbudget och handelsbalans dras med gigantiska underskott. Ökande oljepris och fallande dollarkurs spär ytterligare på amerikanernas känsla av att 2008 kan bli startskottet för en rejäl ekonomisk nedgång i landet.
Det svåra läget gynnar knappast republikanerna, som inte har annat att erbjuda än ännu lägre skatter för de rikaste. Då lockar Barack Obamas och demokraternas budskap om just ”förändring” fler amerikaner. Inte minst är det unga och oberoende väljare som flockas till Obamas valmöten. Men om man skrapar lite på retoriken så är det ibland ganska oklart vad Obamas utlovade förändring egentligen innebär, och det gäller inte minst i den ekonomiska politiken.
Den demokratiska nomineringsprocessen har utvecklat sig till en tvekamp mellan Obama och Clinton. Obama ligger en aning till vänster om Clinton. Men viktigare än sakpolitiken är att Clinton uppfattas som maktens och storföretagens kandidat. Hennes kampanj har gott om pengar och valstrateger, men det är Obama som väcker entusiasm med sitt budskap om ett USA för alla amerikaner. Inför primärvalen i Nevada och South Carolina har han fått stöd av viktiga aktörer, som tidigare presidentkandidaten John Kerry och Nevadas unikt starka fackföreningar. Striden mellan Obama och Clinton kan bli både jämn och hård.
Den enda övriga demokratiska kandidat som ännu inte är uträknad är John Edwards. I denna valrörelse har Edwards flyttat sina positioner ett par steg åt vänster. I de stora medierna vrider kommentatorerna på sig i olust inför Edwards fräna angrepp på storföretagen och tal om fattigdom och klassklyftor. Edwards positioner har också drivit Obama och Clinton åt vänster i frågor som allmän sjukförsäkring och motstånd mot Irakkriget. Inget tyder på att han kan vinna striden om att bli demokraternas presidentkandidat, men genom att stanna i valkampanjen så länge som möjligt pressar han framförallt Clinton från vänster. Om valet Obama/Clinton blir riktigt jämt kan det bli Edwards elektorer som får avgöra striden på demokraternas konvent. Många progressiva amerikaner hoppas att en sådan utveckling kan leda till en valsedel med Obama som presidentkandidat, med Edwards som sin vicepresident.
Det republikanska fältet är ännu mer öppet och oklart än det demokratiska. Den republikanske väljarens val har beskrivits som en person som kommer in i en lunchrestaurang och får välja mellan ett par rätter utan att egentligen tycka om någon av dem. Den tidigare favoriten och borgmästaren i New York Rudy Giuliani är nu närmast uträknad efter att fått häftig kritik för allt från tvivelaktiga affärsbekanta till sitt privatliv. Den basspelande baptistpastorn och guvernören Mike Huckabee från Arkansas väcker stor entusiasm hos evangeliskt kristna med sin sociala konservatism. Men han ger det republikanska etablissemanget kalla kårar eftersom han inte verkar tillräckligt ivrig att sänka skatterna och efter att ha anklagat Bushadministrationens utrikespolitik för ”arrogans och bunkermentalitet”.
Om någon republikansk favorit kan utses så är det senator John McCain från Arizona. Han är pålitligt konservativ, motståndare till liberala påfund som allmän sjukförsäkring och varm anhängare av att fler trupper skickats till USAs ockupation av Irak. Men den 71-årige krigsveteranen McCain har också intagit några udda positioner för att vara republikan: han motsätter sig att USA torterar fångar, han vill göra något åt klimatförändringarna och han vägrar spela på rasismen mot papperslösa immigranter i USA.
Oron och osäkerheten i det republikanska lägret visar att partiet har djupgående problem. Under Reagans tid formades partiet till en allians av evangeliskt kristna motståndare till abort och homosexuella, nykonservativa som ville ha avregleringar och sänkta skatter samt militära hökar som förespråkade en aggressiv utrikespolitik för att försvara USAs intressen. Denna allians ser nu ut att krackelera och det saknas en republikansk kandidat som åter kan samla den. Om den republikanska alliansen rasar samman ligger vägen för förändring öppen, om nu amerikanerna väljer den.
Det vill kandidaterna göra åt klimatet
Hillary Clinton (dem):
Minska USA:s utsläpp med 80 procent till år 2050, räknat från 1990 års utsläppsnivåer. Utsläppsrätter ska auktioneras ut till företagen, som sedan ska kunna sälja dem på en marknad. Säger sig vilja ha högre krav på bränslesnålhet i bilbranschen, byggnation av 20 miljoner ”gröna” bostäder för låginkomsttagare, utfasning av traditionella glödlampor och stora investeringar i förnyelsebar energi, som ska täcka 25 procent av landets energibehov år 2025.
John Edwards (dem):
”Amerika måste visa vägen. Vi är 4 procent av befolkningen men står för 25 procent av utsläppen. Vi har ingen trovärdighet hos resten av världen i den här frågan, vi är planetens värsta utsläppsbov.” Vill ha en minskning av USA:s utsläpp med 80 procent till år 2050, utifrån 1990 års nivå. Förespråkar ett nytt globalt klimatavtal som innefattar alla världens länder. Vill etablera en ”Fond för en ny energiekonomi”, där intäkter från utauktionerade utsläppsrätter ska samlas till investeringar i förnyelsebar energi, samtidigt som subventioner till oljeföretag slopas. Betonar energieffektivitet.
Barack Obama (dem):
80 procents minskning till 2050, i likhet med övriga demokrater. Men Obama har det mest detaljerade programmet för hur det ska gå till: utauktionerade utsläppsrätter, storsatsningar på förnyelsebar energi, möjligt förbud för traditionella kolkraftverk, reformerat nationellt elnät, krav på alla nya byggnader att vara helt koldioxidfria från 2030 och framåt, med mera. Betonar vikten av att arbetargrupper i industrin inte ska drabbas av övergången.
Rudolph Guiliani (rep):
”Det är frustrerande och farligt att se hur våra pengar går till våra fiender eftersom vi måste köpa olja från vissa länder. Vi borde stödja alternativen.” Ser klimatfrågan som en möjlighet till ”energioberoende”, d v s att USA inte ska vara beroende av Mellanöstern för sin energi. Pekar finger på Kina och Indien som utsläppsbovar, motsätter sig obligatoriska utsläppsminskningar, vill ha marknadslösningar, kärnkraft, etanol och hybridbilar. Guilianis konsultfirma har representerat stora energibolag, och han är nära förbunden med en annan firma som lobbat hårt för fler koltkraftverk och lägre krav på bränslesnålhet.
John McCain (rep):
”Jag instämmer med de flesta experter i att vi kan komma att nå en brytpunkt där vi inte kan rädda klimatet. (…) Vi har en skyldighet att agera.” Försvarar USA:s avvisande av Kyotoprotokollet men kan tänka sig ett globalt klimatavtal. För obligatoriska utsläppsminskningar, kärnkraft och marknadslösningar. ”Amerikaner löser problem. Vi springer inte ifrån dem.”
Mike Huckabee (rep):
”Jorden tillhör Gud. Jag har ingen rätt att förstöra den. Vi måste arbeta för alternativa energikällor. Det måste bli som Manhattan-projektet eller den första månfärden.” För obligatoriska utsläppsminskningar och stimulans av alla icke-fossila energislag, som kärnkraft, ren kol, sol, vind och biomassa. Men stöder också ett öppnande av den arktiska nationalparken i Alaska för utvinning av olja.
