Triangulering är det politiska ordet för dagen. Det innebär att lägga sig nära sina politiska motståndare i frågor där dessa har starkt stöd, och på så vis desarmera frågans betydelse i politiken. Som när de ”nya moderaterna” övertog arbetslinjen och en hel del annat från socialdemokraterna. Eller som när Mona Sahlin i helgen körde över sitt parti i betygsfrågan.
Triangulering är en ren maktstrategi som starkt har bidragit till att nästan alla partier trängs i mitten. För den som anser att politiska uppfattningar bör baseras på värderingar och fakta är det därför ett gissel. Vilket blir tydligt i betygsfrågan. Skolbetyg uppfanns av jesuitmunkar på 1500-talet och syftet var inte pedagogiskt, utan organisationens behov av att sortera eleverna. Värderingsmässigt har vänstern länge varit skeptisk till betyg just eftersom det leder till en sorteringsskola, som så gott som alltid missgynnar arbetarklassens barn och motverkar social rörlighet. Och ju tidigare betyg, desto starkare sortering.
I stort sett är också forskningen överens om att det är så det funkar. En sökning på sajten forskning.nu ger en överblick över det aktuella forskningsläget, och där kan man lära sig att betygsintagning till gymnasieskolor inte förbättrar studieresultaten, att nationella prov inte ger någon sann bild av elevernas kunskapsnivå, att tidig skolstart leder till kortare utbildning, och inte minst: att betygssystemet är ytterst godtyckligt. Att det som ska mätas – elevernas kunskaper – sammanblandas med ordning och uppförande, att friskolor är mer generösa i sin betygssättning än andra skolor.
Det finns alltså ytterst starka belägg för en fortsatt betygskritisk inställning. Men så kommer det till politiken. Alliansen, och särskilt folkpartiets Jan Björklund, har framgångsrikt slagit i opinionen att vi har en ”flumskola”, att Kunskap och Ordning måste återupprättas, och att så ålderdomliga metoder som auktoritära lärare, tidigare betyg, tidigare nationella prov, tidigare skolstart är vägen framåt. Detta trots att en ny opinionsundersökning beställd av Lärarförbundet visar att nio av tio föräldrar är nöjda med sina barns skolor (varför blev det inga rubriker av det?), och trots att svenska elever presterar bra resultat i internationella kunskapsjämförelser.
Men i stället för opposition, baserad på värderingar och fakta, väljer Sahlin triangulering. I helgens rådslag fick hon partiets mandat att förhandla med Björklund om skolpolitiken och betygen, i syfte att låsa fast frågan i en blocköverskridande uppgörelse och därmed undanröja den ur nästa valrörelse. Om hon lyckas återstår att se. Det är ju inte säkert att Björklund vill ge bort denna valvinnande fråga. Och i så fall blir resultatet bara att hela det politiska fältet hoppar ett steg åt höger i ytterligare en fråga.
Att betygskritiska miljöpartiet hakar på Sahlin kan tyckas märkligt, och förmodligen handlar det om att dess friskolevurm tar sig allt mer extrema uttryck: Friskolans överlevnad vid ett regeringskifte ska garanteras, om så till priset av tidigare betyg. Bara vänsterpartiet framhärdar i skolpolitisk opposition.
Det socialdemokratiska rådslaget omfattar även jobben, välfärden, utrikespolitiken och klimatet. Ska det trianguleras lika mycket i de frågorna – från både höger och vänster – återstår att se om det finns några viktiga sakfrågor kvar att ta ställning till i valet 2010.
