Kultur

Karikatyrfria skins

Det börjar lovande. Ett tv-klippcollage av tidstypiska brittiska fenomen som englands konservativa premiärminister Margaret Thatcher, National Front, kravaller och gymnastik i tights. Sedan in på skolgården, bland punkare, skinheads och tolvårige mobbade Shaun (som snarare ser ut att kunna vara tio, ruskigt övertygande spelad av fjortonårige Thomas Turgoose). Själva upplägget skulle kunna vara klyschigt: ensam […]

Det börjar lovande. Ett tv-klippcollage av tidstypiska brittiska fenomen som englands konservativa premiärminister Margaret Thatcher, National Front, kravaller och gymnastik i tights. Sedan in på skolgården, bland punkare, skinheads och tolvårige mobbade Shaun (som snarare ser ut att kunna vara tio, ruskigt övertygande spelad av fjortonårige Thomas Turgoose). Själva upplägget skulle kunna vara klyschigt: ensam pojke finner tillhörighet med destruktiva skinnskallar. Men så blir det inte. Skinsen är faktiskt rätt trevliga, och de är inte rasister. Till en början.

Det är ungefär när rasismen kommer in i handlingen, när den äldre skinnskallen återvänder från kåken och har tagit till sig National Fronts idéer, som filmen tappar lite i trovärdighet. Dels därför att National Front 1983, när denna film ska utspela sig, var en borttynande gruppering. Frontens storhetstid och värvningarna av skinheads ägde rum ungefär fem år tidigare dels därför att det finns något i värvningsmötet som inte känns riktigt äkta; däremot följer mallen hur sådana scener brukar se ut i liknande filmer. Ganska slitet är också temat med den frånvarande fadern som roten till det onda, även om det säkert har visst fog.

Att skildra den här tidens England, motsättningarna inom arbetarklassen mellan jamaicaner, pakistaner och vita, ur skinheadkulturens vinkel är en bra ursprunglig idé. Personporträtten är uppfriskande komplexa i flera fall – alla delas inte omedelbart in i goda eller onda. Det är kul att se en så stigmatiserad subkulturs tjejer i andra roller än osäkra offer. Gängets splittring i rasister och ickerasister, och det oundvikliga slutet, blir inte så svartvitt och enkelt som man befarar. Samtidigt som skinsen inte är sådana karikatyrer som de brukar vara, tenderar dock andra karaktärer att bli det (”mamman”, ”punkaren” och ”pakistaniern”).

This is England har Sverigepremiär den 17 augusti, och är en sevärd film. Men störst och mest uppskattad blir den nog i hemlandet, med dess erfarenheter av hur det brittiska samhället såg ut för så där trettio år sedan. Inte minst för att kunna dra paralleller till i dag.

Publicerad Uppdaterad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984