Jag hör genom telefonluren hur Stefan Carlén, förbundsekonom på Handels, pöser av stolthet över det avtal som förbundet – till slut – undertecknade förra veckan. Faktum är att även en syndikalist, i ständig opposition, måste erkänna att handelsavtalet blev betydligt bättre än väntat. För butiksanställda, varav många kvinnor, blir löneökningen 13,25 procent på tre år, […]
Jag hör genom telefonluren hur Stefan Carlén, förbundsekonom på Handels, pöser av stolthet över det avtal som förbundet – till slut – undertecknade förra veckan. Faktum är att även en syndikalist, i ständig opposition, måste erkänna att handelsavtalet blev betydligt bättre än väntat. För butiksanställda, varav många kvinnor, blir löneökningen 13,25 procent på tre år, eller 2 435 kronor mer i månaden. Det är faktiskt inte kattskit – snittlönen stiger från 18 730 till 21 165. Enligt Handels uträkningar innebär det att om tendensen i årets avtal håller i sig är de handelsanställda ikapp industriarbetarna lönemässigt om 14 år.
Avtalet innehåller två smärre sensationer. Det ena är att Handels tog rygg på industrins löneökningar i kronor, i stället för som brukligt är i procent. Det andra är att de därutöver fick igenom en jämställdhetspott på ytterligare någon hundring. Sett i procent blir löneökningen närmare 4,5 procent per år, inklusive förbättrad avtalspension, jämfört med 3,4 för industrin.
Handels har länge sagt att vi lever av kronor, inte av procent, men det har tagit många långa år att få igenom det synsättet först i LO, sedan gentemot arbetsgivarna. Nu lyckades de i alla fall övertyga sin egen motpart, Svensk Handel. Svenskt Näringsliv, däremot, avslöjade sig ju fatalt som varandes precis den gubbiga arbetsgivarkartell för tunga industriintressen som de inte vill kännas vid.
Om Handels tolkning av LO:s lönesamordning – industrinormen tolkad i kronor plus jämställdhetspott – nu slår igenom i lönerörelsen bådar det gott. Då kommer även Kommunal och Hotell- och restaurang att kunna leverera bra avtal, och snart kommer statistiken visa att de länge frysta löneskillnaderna mellan män och kvinnor äntligen börja minska.
Tyvärr räcker det nog inte till för att den långvariga tendensen till ökade löneklyftor mellan arbetare och tjänstemän ska brytas. För det hade krävts att en större del av löneutrymmet – som är omkring 5 procent de kommande åren – hade intecknats i avtal. Att det inte sker bär dock industriavtalet skuld för.
Att Svensk Handel gick med på ett så pass generöst avtal gör förstås att man undrar om de har några rävar bakom öronen. Är de exempelvis oroliga för arbetskraftsbrist
i branschen? Nej, menar Stefan Carlén, det handlar om att Handels gjorde klart att de skulle ta strid för kraven på kronpåslag och jämställdhetspott. Svensk Handel är inte generösare än andra arbetsgivare, det är samma intressekonflikt som överallt – men de riskerade en strejk i påskhandeln, och en sådan kostar flera miljarder. Då framstår både löneökningarna som de eventuella böterna på maximalt 600 miljoner kronor för brott mot Svenskt Näringslivs stadgar som billiga.
Lite smolk i bägaren finns det förstås. Löneutrymmet hade medgett ett ytterligare något större lönepåslag. Dessutom har den manligt dominerade partihandeln fått stå tillbaka en del, både genom lite lägre lönepåslag och genom att övertidsersättningen minskar från 70 till 50 procent de två första timmarna.
Men enligt Stefan Carlén har partihandelssidan enhälligt och solidariskt slutit upp på linjen att det var kvinnornas tur den här gången. Han tror att även de är nöjda.
Stefan Carlén säger att verklig jämställdhet kräver att många olika saker faller på plats samtidigt – det räcker inte med att löneskillnaderna minskar, kvar finns heltidsfrågan, föräldraförsäkringen och mycket annat. ”Men vi är i alla fall jävligt nöjda med att ha gjort så mycket som vi har kunnat inom vårt område”, säger han.
Och stoltheten vibrerar genom bakeliten.