Det är Spaniens justitieminister, Juan Fernandi López Aguilar, som föreslagit att det hundratal av männen som fortfarande är i livet ska få rätt till en pension på ungefär 7000 kronor i månaden samt ett engångsbelopp på cirka hundratusen. Många av dem har inte lyckats arbeta tillräckligt mycket för att tjäna ihop till mer än den […]
Det är Spaniens justitieminister, Juan Fernandi López Aguilar, som föreslagit att det hundratal av männen som fortfarande är i livet ska få rätt till en pension på ungefär 7000 kronor i månaden samt ett engångsbelopp på cirka hundratusen.
Många av dem har inte lyckats arbeta tillräckligt mycket för att tjäna ihop till mer än den statliga minimipensionen eftersom de behandlats som kriminella och därmed inte fick arbeta.
Det var framför allt homosexuella män som förföljdes och spärrades in. Manlig homosexualitet ansågs vara ett hot mot det manliga och macho-fascistiska Spanien.
General Quipo del Llano, en av dem som brukade tala till folket via radio, sade vid ett tillfälle att ”alla fjollor som förolämpar rörelsen kommer att dö som hundar”.
Det hände att männen dödades – den mest kände av dem, poeten och dramatikern Federico Garcia Lorca, arkebuserades av fascister redan 1936 – men oftast nöjde sig regimen med att spärra in dem. Antingen i fängelser eller på särskilda mentalsjukhusavdelningar, så kallade korrigeringsläger.
Förutom fysisk och psykisk misshandel utsattes de för elchocker som ett led i ”behandlingen”. De tvingades också att se på heterosexuell pornografi för att lära sig hur ”naturlig” sexualitet såg ut.
Antoni Ruiz var 17 år när han berättade att han var bög för sin mamma. Modern sökte råd hos en nunna som omedelbart anmälde honom till polisen. I dag är han ordförande i en före-ning som kämpar för de sociala fångarnas upprättelse.
– Jag tillbringade tre månader i fängelse. Jag blev våldtagen såväl där som i arresten och torterades av både vakterna och fängelsepsykologen, berättar han för tidningen The Independent.
De som drabbades värst av förföljelsen var arbetare och män från den lägre medelklassen, eftersom de saknade kontakter högt upp i samhällshierarkin. Bögar från den övre medelklassen och överklassen levde många gånger ett behagligt liv i skuggan av sina pengar och politiska beskyddare.
Homosexuella fortsatte att förföljas även efter Francos död 1975. De riskerade fängelsestraff ända till 1979 och de blev inte benådade tillsammans med övriga politiska fångar 1976 – utan tvingades avtjända sina straff även under den nya regimens styre.
Först 2001 ströks de som hamnat i kriminalregistret på grund av sin sexuella läggning ur detsamma.
2005 gav den nuvarande socialistregeringen hbt-personer rätt till äktenskap och adoption, under stora protester från den katolska kyrkan och de konservativa.
Följ oss på Mastodon
Följ oss via rss