Vid ingången till shoppingcentret Mall of the Emirates väntar en grupp betjänter på att parkera kundernas svarta BMV:s och Mercedes. Vi har tack och lov skippat lokalbussen idag och kommer hit i taxi – tillräckligt ståndsmässigt för att våga passera betjänterna och gå in genom portarna.Det är pampigt och skinande blankt överallt. En guldlist som […]
Vid ingången till shoppingcentret Mall of the Emirates väntar en grupp betjänter på att parkera kundernas svarta BMV:s och Mercedes. Vi har tack och lov skippat lokalbussen idag och kommer hit i taxi – tillräckligt ståndsmässigt för att våga passera betjänterna och gå in genom portarna.
Det är pampigt och skinande blankt överallt. En guldlist som blivit matt putsas snabbt upp av någon ur den indiska städdivisionen. När du går ut från toaletten kliver en städare in och putsar upp toastolen efter dig.
De stora statustunga varumärkena finns självklart representerade. Liksom en rad av guld- och smyckesaffärer. Sedan i höstas finns också svenska H&M här. På det stora torget i mitten av centret sprätter vita turister runt i shorts av typen kolonialherre. De manliga emiratierna skrider ståtligt fram i sina mäktiga långa vita dishdashas. Har de sin fru med sig finns också en filippinsk barnflicka i släptåg – några meter bakom med barnen i famnen eller vagnen.
Överallt visas Dubais kommande lyxbyggen upp i små demonstrationsmontrar. En enrummare på en av de konstgjorda palmformade övärldarna kostar 3,6 miljoner kronor, men då ingår ”en oöverträffad service, utsikt, komfort och design”.
Där lyxbyggena inte är utställda står istället representanter för någon internationell välgörenhetsorganisation eller en ensam bössa och ber om lite växelpengar till krigsoffren i Libanon.
Kontrasterna finns överallt, men den största i Mall of the Emirates är inte mellan de som har och de som inte har, utan mellan värme och kyla.
Det är sen höst i Dubai, men likväl 35 grader varmt i skuggan utanför. Kläderna klibbar och några minuter i solen gör en helt matt. Och vad är det då man möter i ena änden av detta shoppingcenter? Sälenfjällen.
Människor i blå och röda skiddressar dinglar med snowboarden i sittliften, har tyngden på dalskidan i pisten eller snurrar runt på gummidäck i lilla pulkabacken.
Det är fullständigt bisarrt, och man vill helst inte tro att det är sant.
Vid ingången till Ski Dubai möter en man i vit dishdasha och en kvinna i näst intill heltäckande svart chador. De är skid- och snowboardlärare och har inte tid att guida oss i backen. Det gör istället en kvinna från Syrien som berättar att hon tycker lika illa om Dubai som alla andra migrantarbetare.
Vi förses med vinterkläder och kan sedan ta steget in vintern. Temperaturen är några minusgrader och det är vind-stilla.
Uppifrån backen kommer en snow-boardåkare, far upp i hoppet och snurrar sedan ett halvt varv i luften innan han landar. Några meter därifrån står ett par som förmodligen aldrig sett snö förut och får hjälp med hur de ska göra med skidorna.
Vår guide berättar att man måste vara duktig om man ska kunna åka sittliften, och ska man åka den svarta pisten bör man vara proffs.
I taket är det målat en himmel och jag får en otäck känsla i magen av att befinna mig i något sorts Truman show-experiment. Fast egentligen är det hela Dubai som är som en Truman show. Allt är riggat för att ge en genuin och framför allt koncentrerad känsla av välbefinnande – en amerikansk dröm om det goda livet. I Mall of the Emirates kan det betyda att köpa ett hus på en egen ö, äta en hembakad pizza, åka skidor i fjällen och sedan sätta sig och mysa framför en öppen brasa.
Det är bara det att allt är konstgjort. Inte ens brasan i after ski-kaféet är äkta – den består av en lcd-tv-skärm.