I lördags gick den årliga nazistmarschen i Salem av stapeln. Som före detta fackligt förtroendevald och aktiv i arbetarrörelsen tog jag mitt ansvar och deltog i den motdemonstration som avgick från Rönninge. Vi skulle blockera nazisternas rutt. Stämningen var god. Jag visste inte då att 190 unga antirasister skulle omhändertas, sönderslagna och med ögonen rödgråtna […]
I lördags gick den årliga nazistmarschen i Salem av stapeln. Som före detta fackligt förtroendevald och aktiv i arbetarrörelsen tog jag mitt ansvar och deltog i den motdemonstration som avgick från Rönninge. Vi skulle blockera nazisternas rutt. Stämningen var god. Jag visste inte då att 190 unga antirasister skulle omhändertas, sönderslagna och med ögonen rödgråtna av polisens pepparsprej.
Jag kände inte heller till att LO-distriktet i Stockholm och flera fackförbund ungefär samtidigt avslutade ett arrangemang med dryga 200 demonstranter på Södermalm, på tryggt avstånd från såväl nazisters som polisers stålhättade kängor. Det här är ett öppet brev till er fackföreningsledare som hade och fortfarande har möjligheten att stoppa nazistmarschen, men som väljer promenader på tomma gator framför att mobilisera till kamp.
Nazisterna utövar terror mot arbetar-rörelsen. Exempel saknas inte: den förtroendevalde Björn Söderberg som avrättades av torpeder 1999, liksom attacken på Socialistiska partiet så sent som i våras, när maskerade män misshandlade deltagarna på en studiecirkel. Har ni, fackliga ledare, huvudet så högt bland molnen att ni inte ser detta? Tror ni att terrorn endast drabbar fotfolket?
Verkligheten är den att det är de antirasistiska ungdomarna som tar ansvar för att fackombud ska vara trygga och studiecirklar hållas ifred. För detta riskerar de terroriststämpel och allmän avsky.
I Salem fyller årligen nazisterna på sina reserver av utstötta ungdomar. Att varje år lämna walk-over i Salem är ett stort svek mot dessa ungdomar. Vanja Lundby-Wedin, varför finns ni inte på plats och säger emot när nazisterna talar till dem? Opinionsbildning ovanifrån biter vare sig på nazister eller på de ungdomar som lockas till deras marscher.
Så länge fackföreningarna vägrar använda sin kollektiva kraft hänvisas antirasisterna till de kampmetoder som finns för handen. De kan, som i lördags, med mjuka kroppar efterlikna den blockad som arbetare med traktorer och lastbilar skulle ha kunnat upprätta. Utgången för en sådan strid är på förhand given. Kan ni, förtroendevalda inom arbetarrörelsen, försvara att hundratals gymnasieelever, 7-eleven-anställda, byggare, studenter och lagerarbetare misshandlades av polisen? Ni valde att samtidigt promenera på Södermalm och utbyta fraser om människovärdet.
För oss var det ett år oöverträffat i polisbrutalitet. Jag förlorade räkningen på alla förblindade igenmurade ögon som jag öste vatten i. Polisen splittrade blockaden och stängde ned all lokaltrafik. Resten av kvällen jagades antirasister som inte kunde ta sig ut ur området. De var lovligt byte och visiterades och registrerades.
Nazisternas marsch däremot ”gick tyst fram genom det stängda Salem och i fackelskenet syntes gamla, unga och barnvagnar” (enligt främlingsfientliga Expressen). Tack vare vem, ledare inom arbetarrörelsen? Tack vare vem kunde polisen ”städa undan” hindren för nazistmarschen? Ni är svaret skyldiga, Stefan Löfven, IF Metall; Per Winberg, Transport; Janne Rudén, SEKO; Ylva Thörn, Kommunal. Ni är svaret skyldiga, Maria Bosdotter och Bjarne Isacsson i LO-distriktet. Det räcker inte med att få medalj av Artister mot Nazister. Marscherna fortsätter och trakasserierna i vardagen likaså.
Fackombud från Köpenhamn, som rest många timmar för att delta, undrade var de svenska fackföreningarna höll hus. En ung kvinna frågade mig vad som måste göras för att 6000 Scania-anställda i Södertälje, bara kilometer från Salem, ska agera. Svara på det, förtroendevalda inom Industrifacket, IF Metall och SIF. Svara på det, Sveriges fackföreningsledare! Eller ska ni fortsätta skicka ungdomar att göra det ni inte själva vågar?
