xx

Övervakande pary i sängkammaren

Emma goldman ställde sig en viktig fråga som bör upprepas: Är vi inte medvetna individer, vilkas mål är att skänka sanning och rättvisa åt mänskliga förhållanden?Tvåsamheten, tvåan, tvåmannasängar och så vidare, och så vidare, är utan tvekan det största hotet mot det feministiska tänkandet och levernet. Vi har idag kommit så långt att arbetsplatsen inte […]

Emma goldman ställde sig en viktig fråga som bör upprepas: Är vi inte medvetna individer, vilkas mål är att skänka sanning och rättvisa åt mänskliga förhållanden?
Tvåsamheten, tvåan, tvåmannasängar och så vidare, och så vidare, är utan tvekan det största hotet mot det feministiska tänkandet och levernet. Vi har idag kommit så långt att arbetsplatsen inte längre är ett realistiskt hot mot våra höjda stämmor, även om det sällan blir som vi kräver. Vi får mer och mer att säga till om i politiska och beslutande organ. Vi kan nu välja var vi vill föda – hemma eller i simbassängen – och det finns dagis för våra barn så att vi kan förvärvsarbeta. Vinsterna är många och uppnådda av kollektiva krafter.
Men vilandes i den mer eller mindre håriga famnen, skärskådar vi då vem vi är eller har blivit och vad vi har för mål? Vad har du och din partner för feministiska mål i er relation? Hur planerar ni kring att få tid till att diskutera just de frågorna som skulle skapa en större jämställdhet er emellan? Det handlar inte bara om hemmets sysslor och dess uppdelning eller att inte somna utan orgasm.

Jag skulle vilja instifta en person som kan ligga sked inklämd mellan partners och anteckna på sitt lilla block tills den har fått nog med information för att göra ett schema där samtal belönas och rutin beivras. Som Nannyakuten fast istället kanske kallas för Paryakuten.
Jag tycker att paryn ska börja i sängar där Che Guevara-t-shirten som pyjamas på något sätt redan sopat alla diskussioner under mattan. Eller i relationer där två likakönade genom sin icke heteronormativa livsstil också per automatik slipper det ”parnormativa”. Jag vill att paryn hoppar runt i färgglada husvagnar likväl som beiga femrummare och drar i hummuskletiga mustascher och kamomilldoftande hår.

På en fest bland upplysta berättade jag glatt om min nya genialiska idé med en pary. Nervösa skratt och frågande ögonbryn avbröts av en klar mansstämma som sa: ”Ja, i de här stadsdelarna skulle din pary gå arbetslös” och syftade på Kreuzberg och Friedrichain här i Berlin. Det var med den kommentaren, som lät rungande välbekant från samtal förda i liknande sammanhang i Sverige, som jag kände mina feministiska varningssymfonier börja tjuta. De är livsfarliga de där, som tycker att deras politiska tillhörighet eller medvetenhet skulle minimera deras möjligheter att uppträda eller uttrycka sig afeministiskt och sexistiskt.
I brist på en livs levande pary så får det kollektiva kvinnoarbetet ta vid igen och vi får inte vara sena med att fråga varandra: Hur feministisk är din relation?

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984