Bokälskarens knallemarknad

I somras råkade jag cykla rätt in på Kiviks marknad. För mig var det en märklig upplevelse. Där fanns motorcykelshowen Wheels of hell, spågummor och till och med, i ett väl täckt tält, vad som verkade vara den klassiska erotiska showen kvinna-med-orm. Jag gick runt och glodde, fram till det ögonblicket övertygad om att teve […]

I somras råkade jag cykla rätt in på Kiviks marknad. För mig var det en märklig upplevelse. Där fanns motorcykelshowen Wheels of hell, spågummor och till och med, i ett väl täckt tält, vad som verkade vara den klassiska erotiska showen kvinna-med-orm. Jag gick runt och glodde, fram till det ögonblicket övertygad om att teve och internet med sitt oändliga utbud av sex, freakshower och dödsföraktande manlighetsprov för länge sedan slagit ut den här sortens upplevelsemarknader.
När jag dryftade mysteriet med mina vänner kom de med förklaringen: det handlar om gemenskap, förstås. Att kolla på showen tillsammans, inte var och en ensam framför sin plasmateve. Att gå runt och peka, glo och kommentera med sina kompisar, i god gemenskap, och gärna med en plunta i bakfickan eller hembränt i en saftflaska i plastpåsen. Inte så olikt bokmässan när man tänker efter, sade en kompis.

Och visst; likheterna finns där. Byt ut hembränt mot lådvin, mängder av lådvin, i ett högst ändamålsinriktat drickande med syftet att uppnå den för bokmässan rätta nivån av berusning.
Freakshower finns det också gott om – det vill säga små tokkristna förlag som kampanjar mot Da Vinci-koden, alla tänkbara varianter av må-bra-och-utveckla dig-själv-förlag som dekorerar sin monter med siouxindianer i papp i naturlig storlek, samt förstås högerns och vänsterns allra dunklaste ytterlighetsskrifter.
Därutöver finns kändisarna. Jag var tolv år gammal när såg Jan Guillou på bokmässan. Det var min allra första kändisspotting. Det finns också en bredd. Bokmässan är, till skillnad från vad Expressens bloggare vill få oss att tro, inte ett elitfenomen. Alla göteborgare går på mässan. Vissa för att lyssna på isländska intellektuella, andra för att köpa billiga pocketböcker.

Poängen med knallemarknad och bokmässa, dess innersta maskineri, är ändå eskapism. Och eskapism är en nödvändig och underbar del av livet så här tre dagar efter den borgerliga valsegern. Snart måste vi samla oss politiskt för att minimera skadorna – på människor, på verksamheter, på gemensamma tillgångar – under de kommande fyra åren. Vi måste framför allt samla oss politiskt för att förhindra en Sverigedemokratisk katastrof 2010.
Men denna vecka får vi dricka och läsa skönlitteratur. Kom till Arbetarens monter B07:02, och häng med oss.