Kultur

Alva älskade sina blåmärken

Varför händer det inte mer i kvinnokampen? Under läsningen av Yvonne Hirdmans Det tänkande hjärtat. Boken om Alva Myrdal, skapas någon form av förståelse för varför det går så trögt. Boken är skriven utifrån den fullständiga brevväxlingen mellan Alva och Gunnar Myrdal, många tusen brev från ungdomstiden fram till Alvas död 1986. Första delen av […]

Varför händer det inte mer i kvinnokampen? Under läsningen av Yvonne Hirdmans Det tänkande hjärtat. Boken om Alva Myrdal, skapas någon form av förståelse för varför det går så trögt. Boken är skriven utifrån den fullständiga brevväxlingen mellan Alva och Gunnar Myrdal, många tusen brev från ungdomstiden fram till Alvas död 1986. Första delen av boken, ungdomstiden, är förskräcklig läsning. Alva är en ung kvinna med en enorm intellektuell kapacitet, men trots det är det långt ifrån självklart att hon ens ska få ta studenten. När hon väl gör det argumenterar Gunnar häftigt emot att hon ska bära studentmössa: Den är ett manligt ärotecken som kvinnor inte bör stjäla.

Så när Alva ”drillar” (hennes ord för framtidsdrömmar) om ett liv med sin Gunnar förutsätter det att hon tuktar sin intellektuella ambition och blir husmoder med många barn i ett liv där hon helt ska underordna sig Gunnar, och där han har en självklar rätt att uppfostra och tillrättavisa henne, även med våld – vilket han också gör redan tidigt i förhållandet. Bilden av genusordningen dem emellan sätts på sin spets när Alva skriver att hon tycker mycket om de blåmärken han tillfogat henne. Ingen av dem tycker att det är fel. Så stark var normen om kvinnors och mäns olika rättigheter och villkor, sådan var tiden.

Genom breven blir kvinnans genusdrama i den lilla, lilla buren av kringskurna möjligheter så tydlig – och samtidigt framstår trögheten i förändringen som mer begriplig. Förväntningarna kopplade till genus sitter avgrundsdjupt. Under läsningen förstår jag mer av mormor, av mamma och även av mig själv.
Men Alva när också en parallell drill: Hon vill bli Gunnars ”sköldmö”, en hjälpreda i hans arbete. Hon skapar sig en position där han behöver henne så mycket att han accepterar att de anställer en kvinna för att sköta hushållsarbetet, det för Alva så förhatliga.
Så går åren, Alva växer med uppgifterna och klättrar så småningom förbi Gunnar på karriärstegen: Författare, FN-tjänsteman, riksdagsledamot, ambassadör, nedrustningsexpert, nobelpristagare och statsråd. Allt det, och mycket mer hann Alva Myrdal med.

Bokens röda tråd är hur feministiskt klartänkt Alva var så tidigt. Hirdman drar slutsatsen att hon kunde ha skrivit Det andra könet långt före Simone de Beauvoir. Alva skriver inte boken, men formulerar visioner för hur kvinnors villkor kan förbättras och återkommer hela tiden till ”generalproblemet” – konflikten mellan att vara arbetande kvinna och moder. Alva vill, men bara delvis, lösa upp konflikten genom daghem, barnbidrag och kollektivhus. De två förstnämnda kraven genomfördes och åstadkom förändring. Det sistnämnda är ett bortglömt krav som antagligen har en hel del att lära oss som hatar tanken på ett pigsystem för de privilegierade, men inser att hemarbetet tar för mycket tid – även om det skulle delas lika mellan könen.
Hirdmans skarpsynta analytiska sammanfattningar av Alva Myrdals tankegods är tankeväckande. Men jag hade velat se ytterligare ett kapitel i boken, ett där Yvonne Hirdman analyserar vad Alva Myrdals feminism och socialdemokrati har att säga oss idag. Nu lämnas läsaren att själv göra det jobbet.

Det tänkande hjärtat. Boken om Alva Myrdal
Yvonne Hirdman
Ordfront

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984