Kultur

En film att bli knäckt av

Goran, en förvirrad 19-åring, har just gått ut gymnasiet och vet inte vad han ska göra med sitt liv. En kväll hittar han sin mamma avsvimmad på soffan i vardagsrummet hemma i stockholmsförorten Bredäng. På sjukhuset får han veta att hon fått en hjärtinfarkt, och att hon har en stor önskan: att en gång i […]

Goran, en förvirrad 19-åring, har just gått ut gymnasiet och vet inte vad han ska göra med sitt liv. En kväll hittar han sin mamma avsvimmad på soffan i vardagsrummet hemma i stockholmsförorten Bredäng. På sjukhuset får han veta att hon fått en hjärtinfarkt, och att hon har en stor önskan: att en gång i livet få återvända till sin hemstad Split i Kroatien.

Sådan är upptakten till filmen. Huvudpersonen Goran har många likheter med regissören själv.

– Goran har tagit studenten, sjungit ”fy fan vad vi är bra”, men vad händer dagen därpå? Jag hade själv en jättetung period då. Jag försökte skriva, måla, hålla på med musik, och så en dag insåg jag att shit, det är ju inte det här jag vill göra. Det tog ett helt år att klura ut vad jag ville. Samtidigt jobbade jag på en fabrik, vilket inte gjorde saken bättre.

Ivica gick musiklinjen på gymnasiet i Örebro. I en videoaffär på Järntorget hyrde han en dag fyra filmer för fyrtiofyra kronor, när han egentligen skulle ha varit i skolan. Han såg Den blå filmen. Den fastnade, säger han. Någonstans där såddes fröet till att han själv skulle arbeta med film.

Ivica Zubak har tidigare gjort ungefär femton kortfilmer. Han säger att filmen om Goran har ett starkare budskap än någon av de tidigare: sitt inte där, gå i skolan. Häng inte i centrum, gå i skolan.

Goran får en slags mentor i filmen, som är med i alla tre akterna: en granne i Bredäng, en korvkioskägare som egentligen är ingenjör.

– Den första frågan grannen ställer till Goran efter att han tagit studenten är: Vilken skola ska du gå? Vaddå, säger Goran, jag har precis gått ut skolan! Ja, men vilken skola ska du gå nu? Till slut lyckas Goran hitta en väg för sitt liv, tack vare den här grannen, mamman, kompisar och tjejen han är kär i.

Allt man skriver är på ett sätt självbiografiskt, även om historien i filmen är fiktion, säger Ivica. Allt i filmen har att göra med hans egen uppfattning av verkligheten, och mycket av det Goran är med om har Ivica plockat från sina erfarenheter.

Han säger att filmen kommer att bli grym, och skulle vilja att precis alla ser den. Men vilket genomslag den får när den är klar, i vår eller nästa höst, är omöjligt att förutse.

Filmen heter Jag ska knäcka er.

– Det finns flera anledningar till titeln. Dels har det att göra med att jag levde på knäckebröd medan jag skrev manuset, jag var hungrig och hade svårt att betala min hyra. Goran har liknande problem i filmen. Men också att det är det jag ska göra – knäcka er.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984