Fildelning ger bättre villkor

IArbetaren 26/2006 skriver tonsättaren Sofia Lilly Jönsson att vänstern anammat nyliberala hållningssätt i frågan om fildelning. Detta påstående baserar hon på föreställningen om att hon som individ missgynnas av denna fildelning. ”Vi utför ett arbete” tycker hon, och vill således ha samma ersättning som för vilket annat arbete som helst. Ett rimligt men ack så […]

IArbetaren 26/2006 skriver tonsättaren Sofia Lilly Jönsson att vänstern anammat nyliberala hållningssätt i frågan om fildelning. Detta påstående baserar hon på föreställningen om att hon som individ missgynnas av denna fildelning. ”Vi utför ett arbete” tycker hon, och vill således ha samma ersättning som för vilket annat arbete som helst. Ett rimligt men ack så förlegat och missriktat krav.
Jag antar att Sofia Lilly Jönsson inte utger sig för att i egenskap av musiker uttala sig å majoriteten av musikernas vägnar. För om hon hade följt med i debatten borde hon lagt märke till att långt fler artister hyllar fildelningen än kritiserar den.
I egenskap av musikkonsument, musiker, låtskrivare, musikproducent, konsertarrangör och musikdistributör kan jag intyga att fildelningen hjälpt mig otroligt mycket i alla dessa roller.
Jag har, genom fildelningen, upptäckt hundratals nya artister och grupper som jag aldrig hade upptäckt annars. Detta har i sin tur lett till att jag köpt in många av artisternas skivor och distribuerat dem i Sverige, jag har även bjudit in flera band till spelningar här och hjälpt dem med turnéer.
Fildelningen har också gjort att jag har kunnat ladda hem musik från band som besöker Sverige. I vissa fall har de nedladdade låtarna varit så bra att jag rest till den stad där bandet spelat, betalat inträde, köpt en skiva och en t-shirt. Pengarna hade bandet inte sett röken av om deras musik inte hade spridits gratis på nätet, men än viktigare är att de även skulle haft ett fan mindre.

Viktigast av allt i rollen som musikkonsument är att fildelningen visat vägen till alternativa skivbolag som säljer sin musik för en fjärdedel av det pris större skivbolag tar. Plan-It-X Records säljer alla sina cd-skivor för fem dollar. No Idea Records säljer alla sina CD:s och LP:s för sex eller sju dollar.
Detta visar att en annan väg är möjlig. Självklart betalar folk inte 200 kronor för en skiva de redan har laddat ner. Men kostar skivan 35–50 eller till och med 70 kronor finns det många som kan tänka sig att lägga ut den summan för att stödja artisten.
Marknadsföringskonsulenter och andra som är det kapitalistiska systemet trogna brukar spy galla över idén om att anspela på kundens etiska förhållningssätt i reklam och produktutformning. Man ska se till att köparen känner att han eller hon själv gynnas av köpet, inte att han eller hon gynnar andra.
Fildelningen har slagit sönder det konceptet. I stället måste nu skivbolagen se till att publiken själva vill stödja artisterna, något som självklart inte funkar när artisterna redan är mångmiljonärer. Det funkar dock utmärkt när det gäller mindre band.
Jag spelar själv i två sådana mindre band. För oss har fildelningen inneburit en enorm hjälp på traven. Vi har tack vare cirkulationen av mp3:s av våra låtar på nätet fått många fans över hela världen. Vi har fått erbjudanden om turnéer och i Frankrike har en person som laddat ner vår skiva erbjudit sig att själv trycka upp den i en specialupplaga och distribuera i Sydeuropa.
Självklart kan jag inte leva på mitt engagemang i musiken. Men det kan nästan ingen. Det lilla, privilegierade fåtal som lyckats så otroligt bra kan säkerligen känna en viss rädsla att förlora sin avundsvärda position. Denna rädsla bygger dock på okunskap.
Det fåtal artister som tidigare levt på sin musik fortsätter i de allra flesta fall att göra det. Och även om vissa av dem skulle bli lidande på grund av den nya tekniken, måste detta faktum ställas mot den jättelika landvinning fildelningen innebär för majoriteten av alla musikengagerade, så väl musiker som konsumenter, producenter, arrangörer och distributörer.
Den nya tekniken innebär att man kan sprida sin musik gratis till vem som helst i världen med en dator. Denna demokratisering av distributionsprocessen börjar äntligen luckra upp marknadens och storbolagens järngrepp. Plötsligt känns allting möjligt, även om du som artist aldrig någonsin kommer att vara lönsam för, eller få hjälp av, någon tredje part.
Med en dator, en internetuppkoppling och en mikrofon kan du göra det själv, “do it yourself”, som man brukar säga.