Ja, numera är jag väl att betrakta som i stort sett normal. Men så är det också första gången jag har ett längre förhållande med en man. Och jag kan känna att det är så skönt att äntligen bara få glida in i en färdig form av normsystem, regler, förväntningar, livsstil, val och samtalsämnen. Första […]
Ja, numera är jag väl att betrakta som i stort sett normal. Men så är det också första gången jag har ett längre förhållande med en man.
Och jag kan känna att det är så skönt att äntligen bara få glida in i en färdig form av normsystem, regler, förväntningar, livsstil, val och samtalsämnen. Första gången jag tog ordet svärmor i min mun darrade jag av upphetsning. Likaså vid födelsedagsfirandet av ett av barnen – nej, inte mitt utan hans – och kanske ännu mer när jag fick återge händelsen för vänner och bekanta som ett kvitto på hur normalt jag numera betedde mig. När jag fick klart för mig att många par och familjer har så kallat fredagsmys, kändes det som jag fått en viktig baslektion i heteroliv.
jag levde som singel i 25 år med några få korta avbrott. Det är charmigt i omvärldens ögon att vara singel fram till 30-35 – sedan är det närmast skumt. Den ständiga frågan om jag träffat någon på sistone byttes i tystnad, ofta ackompanjerad av medlidsamma alternativt misstänksamma blickar. Medlidsamma om vederbörande tolkade det som om jag ännu inte träffat den rätte (mannen), misstänksamma om vederbörande misstänkte mig som manshatande flata. Den som till äventyrs frågade om jag var gift eller sambo och fick nej till svar utbröt i falskklingande entusiasm över hur skönt det vore att få rå sig själv.
faktum är att jag nu, när jag välkomnats in i heteronormen, inser hur stigmatiserande det är att inte omfattas av den. Den där envetna känslan av utanförskap hade inte så mycket med ensamhet att göra utan med att inte dela värdesystem och livsstil med majoriteten. Heteronormen som struktur kände jag förstås till och jag förstod rent intellektuellt att jag var utanför, men jag insåg inte styrkan i känslan av att få tillhöra. Det är som att få komma in i en stuga och få en kopp varm soppa efter en lång kall vandring på fjället. Man vill gärna stanna kvar.
Heteronormen, precis som maktordningar, handlar om exkludering och isärhållande. För att upprätthålla heteronormen krävs ett skapande av Den andra = homosexuella. Heteronormen har lite med sexualitet att göra även om heterosexualitet ingår i paketet. Av någon anledning har en del för sig att homosexualitet är mycket mer sexuellt betingat; det enda homosexuella gör med varandra är att ha sex. Hur den föreställningen kunnat bli så utbredd är en gåta; hur ofta ser vi lesbiska eller bögar ens hålla varandra i handen, än mindre kyssas på öppen gata – som vi så ofta ser heterosexuella göra?
många har visat genuin glädje över att jag träffat den rätte. Egentligen tror jag att de också är lättade över att jag kommit ut som heterosexuell – det blir ju så mycket enklare då.
Följ oss på Mastodon
Följ oss via rss