Antiklimax smakar så mycket mer

Man har sett det hundratals gånger förut: ett brott begås, polis tillskyndar, ett mödosamt spaningsarbete tar vid och till slut hamnar det hela i rättssalen. Den här gången är det Law and order – Special Victims Unit på Kanal 5 jag tittar på. Eller slötittar om jag ska vara ärlig. Det är en helt okej […]

Man har sett det hundratals gånger förut: ett brott begås, polis tillskyndar, ett mödosamt spaningsarbete tar vid och till slut hamnar det hela i rättssalen.
Den här gången är det Law and order – Special Victims Unit på Kanal 5 jag tittar på. Eller slötittar om jag ska vara ärlig. Det är en helt okej serie, men eftersom jag sett den här dramaturgin sedan späd ålder är det inget som kräver särskilt mycket uppmärksamhet. Fallet gäller en misstänkt våldtäkt. En ung konststuderande säger att hon blivit våldtagen av sin lärare när hon kommit hem till honom för att diskutera sina verk. Hon är blåslagen, har strypmärken runt halsen och uppvisar klassiska symptom på trauma. Läraren ställer sig dock beredvilligt till polisens förfogande. Hon ville ha sex och hon ville att han skulle vara hård mot henne, säger han.
Poliserna gräver vidare. Studentskan har tydligen varit förtjust i läraren sedan tidigare. Hon kom hem till honom förföriskt klädd, drack vin tillsammans med honom och efter det påstådda övergreppet ringde hon inte polisen utan gick ut på gatan för att få tag på en taxi. Det är först när en polisbil åker förbi som hon hejdar den i stället och berättar vad som hänt.
Läraren å sin sida har ett flertal historier med elever bakom sig, bland annat offrets rumskompis som han nu åter värvat till sin sida. Hans manipulerande av den egna tonårsdottern gör också poliserna misstänksamma, tillsammans med anonyma hatmail till offret. Något stämmer inte.

Så har det blivit dags för juryn att läsa upp sitt utslag: ”We the jury find the defendant…”.
Och där är programmet slut.
Först blir jag irriterad, tror att det är ett avsnitt som kommer att få sin fortsättning veckan därpå. Men nej, det är slut där. Man får inte veta om läraren var skyldig eller inte, vem som talade sanning och vem som ljög. Ingen förlösning, inget facit. Bara smärta och ångest, precis som i verkligheten.
Det är mycket frustrerande. Och mycket tankeväckande.