Om svensk film har en vän på svensk teve så undrar man hur fienderna i så fall ser ut. Guldbaggegalan är förstås förra årets nyheter så här en vecka i efterhand, men dels var den ju faktiskt det redan under programmets gång, och dels kommer det nog tyvärr en ny baggefest nästa år, så låt […]
Om svensk film har en vän på svensk teve så undrar man hur fienderna i så fall ser ut. Guldbaggegalan är förstås förra årets nyheter så här en vecka i efterhand, men dels var den ju faktiskt det redan under programmets gång, och dels kommer det nog tyvärr en ny baggefest nästa år, så låt mig säga detta: Firmafest är firmafest, men varför måste teve sända nervösa skådespelare i direktsändning och varva dem med plumpa skämt, förmodligen författade av Calle Norlén, upplästa av ännu en darrig kollega?
Måste Krister Henrikssons ego och manliga image kommenteras från scen vartenda år? Det är antagligen en ”hommage” till Oscargalans mångårige presentatör Billy Crystals spydigheter till Jack Nicholson, men blir sannerligen inte fräschare för det. Låt filmbranschen ha sitt kalas i fred och visa mer svensk film i teve i stället – utan reklamavbrott, tack.
Filmens andra dåliga vän i teve är förstås Filmkrönikan i SVT, som är sämre än någonsin. Detta är programmet som överlever på ett enda, och otroligt tunt, dragplåster: snuttar av filmerna som recenseras.
Allt annat här är pinsamt, sökt och amatörmässigt och bland det värsta är den egendomliga uppfinningen ”Dubbelrecensionen”. Inslaget, som inte ens är en recension (eller två) består i två personers pladdrande i munnen på varandra om en ny film, – men är så virrigt att man inte vet vad någon av dem egentligen tycker om filmen som helhet. Filmkrönikan behandlar film som en snabbköpsvara, och visar varken upp integritet eller auktoritet. Eller intresse av någotdera.
Josephine Askegård
