Israel: I mars bombar vi Iran

Israel förbereder ett militärt
frontalangrepp mot Iran. Det avslöjade den brittiska
tidningen Times i söndags. Ett ungefärligt datum
har satts ut för operationen, enligt anonyma källor
inom den israeliska armén: slutet av mars. Då
kommer Israel att anfalla Iran med luft- och markstyrkor för
att krossa landets förmodade kärnvapenprogram för
överskådlig framtid.

Enligt Times har ordern om operationen
utfärdats av Israels försvarsdepartement till arméns
befäl, som vidarebefordrat den till de specialstyrkor
– däribland en flygvapenenhet som kan bomba iranska mål
och återvända till Israel utan att tanka – som
fått i uppgift att praktiskt utföra angreppet.
”Om vi genomför operationen får den inte vara
mindre än 100 procent framgångsrik. Den kommer
att likna förstörelsen av det egyptiska flygvapnet
under tre timmars bombardemang i juni 1967”, uppger en
armékälla till tidningen.

Slutet av mars är enligt israeliska
bedömningar den tidpunkt då de förmenta iranska
kärnvapenambitionerna kliver över den avgörande
tröskeln: anrikning av uran. När denna process väl
satts igång kommer Iran att besitta en atombomb – inte
i mars, men om två till fyra år. Kalkylen är,
enligt Times, baserad på ett jättelikt underrättelsearbete
som framför allt utförs från baser i norra
Irak, där Mossad opererar i fullt samråd med kurdiska
enheter och infiltrerar Iran över bergen.

Slutet av mars är också
tiden för det israeliska parlamentsvalet. Den operation
som står modell för den som nu förbereds –
Israels blixtanfall mot Iraks presumtiva kärnvapenanläggning
Osirak 1981 – genomfördes veckorna före ett parlamentsval.
Flygbombningen användes som ett bevis för handlingskraften
hos den just då impopulära högerregeringen
– som vann valet. Times återger spekulationer om att
premiärminister Ariel Sharon nu planerar att upprepa
succén.

Ett annat skäl till att mars
har bokats in för kriget är, enligt tidningens källor,
att Iran håller på att uppgradera sitt missilförsvar
på ett sätt som kraftigt begränsar Israels
förmåga att tränga in i landet. Nyligen undertecknade
Ryssland och Iran ett avtal om leverans av ett avancerat system
för nedskjutning av inkommande missiler och laserstyrda
bomber. ”När iranierna väl har skaffat systemet
kommer de att ha gjort livet betydligt svårare för
oss. Installeringen kan gå tämligen fort, och därför
kan vi inte slösa någon tid”, uppger en källa
inom flygvapnet till Times.

Det israeliska försvarsdepartementet
avstod i sina kommentarer från att dementera tidningens
uppgifter om en kommande attack.

Avslöjandet – som väckt
stor uppmärksamhet i internationell press – kommer efter
ett par veckor av eskalerande spänning mellan de båda
länderna. Som Arbetaren rapporterade i förra veckan
har ett antal politiska och militära dignitärer
i Israel antytt att ett angrepp är nära förestående.
Ariel Sharon har bland annat förklarat att ”vi kan
inte acceptera ett nukleärt Iran. Vi har kapacitet att
hantera en sådan situation och företar nu alla
nödvändiga förberedelser.”

Efter den ultrakonservative Mahmoud
Ahmadinejads tillträde på presidentposten i Iran
har landet – i enlighet med de vallöften som uppenbarligen
drog till sig stora väljarskaror – satt hårt mot
hårt i det diplomatiska spelet om sitt kärnkraftsprogram.
Företrädare för den iranska regimen deklarerar
öppet att avsikten är att anrika uran, och trotsar
därmed både EU och USA. Men regimen bedyrar fortfarande
att teknologin endast är till för att ta fram elektricitet.

Det centrala för Israel är
dock att en annan nation i Mellanöstern är på
väg att närma sig atombombskapacitet. Hörnpelaren
för Israels militära överlägsenhet över
regionen är monopolet på kärnvapen. Om det
skulle brytas skulle styrkeförhållandena med ens
stjälpas över ända. Det är risken för
detta – inte för ett iranskt kärnvapenanfall på
det övermäktiga Israel, vilket enligt alla militära
kalkyler, inklusive Israels egna, är fullständigt
osannolikt – som får Israel att osäkra sin revolver.

När IAEA:s egyptiske chef Mohamed
El-Baradei i helgen mottog Nobels fredspris varnade han för
att en ”militär lösning skulle vara totalt
kontraproduktiv”. Visserligen riktade han kritik mot
Irans uppstudsiga brist på samarbetsvilja, men slog
samtidigt fast att ”så länge som vi rör
oss framåt, så länge som vi inte får
syn på något omedelbart hot, någon rök”
är det fortsatta förhandlingar som gäller.

Israel torde dock inte fästa
någon större vikt vid vad IAEA säger. Desto
mer nödvändigt är ett klartecken från
USA. En av Bushadministrationens högsta ansvariga för
frågor om kärnvapenspridning förklarade på
fredagen att Iran är ”mycket aggressivt, helt inriktat
på att utveckla kärnvapen” och lät som
ett eko av den israeliska armén: ”När de
börjar anrika uran finns det ingen återvändo.”

Mars 2006 råkar också
sammanfalla med den planerade invigningen av Irans nya oljebörs,
som kommer att växla över en god del av regionens
oljehandel från dollar till euro. Samtidigt har USA
flera starka skäl att frukta ett krig mellan Iran och
Israel: striderna skulle med stor sannolikhet spilla över
alla gränser och drastiskt försvåra läget
i Irak, där de proiranska shiamuslimernas de facto-samarbete
med USA är det enda som håller liv i ockupationen.
Att USA ger Israel grönt ljus är därmed inte
alls säkert.

Men spänningen mellan Israel
och Iran drivs delvis av sin egen logik. Den har de sista
veckorna skruvats fram ytterligare av att Ahmadinejad tre
gånger i rak följd förnekat Israels rätt
att existera, dessutom kryddat med direkta förnekanden
av Förintelsen. ”Vissa europeiska länder framhärdar
i att påstå att Hitler mördade miljoner oskyldiga
judar i gasugnar. (?) Vi godtar inte det påståendet,
men om man antar att det är sant kan man fråga
européerna: är Hitlers mord på oskyldiga
judar skälet till stödet för Jerusalems ockupanter?”,
var de ord Ahmadinejad valde, inbäddade i standardkritiken
av omvärldens passivitet inför Israels politik.
Uttalandet väckte ett nytt globalt ramaskri mot Iran
– som bemöttes med ännu en snarlik proklamation.

Ahmadinejad uppnår två
syften med sina tirader. Dels vinner han poäng hos de
mest reaktionära, antisemitiska strömningarna inom
den statsbärande islamismen – de som han själv fostrats
i – och dels provocerar han fram en skärpt konfrontation
med Israel och USA. Just denna konfrontation är hans
livsluft och bakgrunden till hans valseger. När den intensifieras
kan den iranska regimen ytterligare stärka greppet om
sitt folk, genom att utmåla alla subversiva element
som den yttre fiendens trojanska hästar.

Det iranska samhället genomlever
just nu en våldsam militarisering. Ahmadinejad sänder
runt sin armé på styrkeuppvisningar runt om i
landet – senast i förra veckan i den oroliga provinsen
Khuzestan – med föregivet syfte att avskräcka utländska
invasioner. I praktiken syftar de emellertid minst lika mycket
till att sätta skräck i oppositionella krafter,
främst de arabiska, kurdiska och proletära rörelserna.
Överbefälhavaren för revolutionsgardet Yahya
Rahim Safavi angav i inlindade ordalag hur regeringen tänker
när han på söndagen förklarade att ”våra
inhemska och utländska fiender är oroade av enheten
och ståndaktigheten i vår nation. De försöker
skapa etniska strider i olika regioner, särskilt nära
gränserna, och använder underutvecklingen som ursäkt”.

Safavi svor också än en
gång på att Iran är redo att slå tillbaka
varje israeliskt eller annat anfall med förödande
kraft.

Publicerad Uppdaterad
1 day sedan
Poeten Jesper Lundbys veckovers i Arbetaren. Foto: Nicklas Thegerström / TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Rätten att lata sig

Vila nu, lilla proletär.
Tids nu får du slava.
Den ljuva sommartid är här.
Häll i dig lite cava.

Tacka mormorsmors och farfarsfars strid
som denna din ledighet givit dig
genom att stå upp, som de på sin tid,
för rätten att lata sig.

Eller ligg still i gräset, ljuvligt slö
och ge blanka fan i alla måsten.
Robot ska flyta på rygg i en sjö.
Säg hej och välkommen till rosten.

Och du som slavar genom dagen så het,
utan semester sommaren som julen,
sno dig en rast när ingen ser, för alla vet
att frihet smakar ännu bättre stulen.

Ulf Kristersson och Johan Apel Röstlund

Johan Apel Röstlund:
Hellre sex än åtta timmars arbetsdag!

Publicerad
Läs hela artikeln
3 days sedan
”Det krävs omedelbara insatser för att kartlägga och skydda de kvarvarande ur- och naturskogarna”, skriver Naturskyddsföreningens ordförande Beatrice Rindevall. Foto: Anders Wiklund/TT, Björn Nordqvist

De sista oskyddade naturskogarna på väg att försvinna

Enbart tre av åtta partier vill ge de sista oskyddade naturskogarna i Sverige ett strikt skydd till 2030. Det visar Naturskyddsföreningens valenkät. Inget av de stora partierna svarar ja på vår fråga om att kartlägga och skydda ur- och naturskogarna till 2030. Det innebär att dessa viktiga skogar nu riskerar att försvinna, skriver Naturskyddsföreningens ordförande Beatrice Rindevall.

Tillståndet för den biologiska mångfalden i Sveriges skogar är allvarligt. Förutom i det fjällnära området finns ur- och naturskogar bara kvar som öar i landskapet, och mer än tusen skogslevande arter är hotade. 

Ur- och naturskogar är avgörande för att bevara hotade arter, stabila ekosystem och som kolsänkor. Men stora delar av detta naturarv går förlorat i snabb takt. De ekologiska värden som byggts upp under århundraden kommer inte kunna återskapas inom överskådlig tid, om ens någonsin. 

Alla ur- och naturskogar i EU ska vara strikt skyddade till år 2030. Om Sveriges åtaganden om strikt skydd ska nås krävs omedelbara insatser med kartläggning och skydd. Annars riskerar dessa skogar att avverkas. 

Oroväckande svar från riksdagens partier

Inför valet frågade Naturskyddsföreningen därför samtliga riksdagspartier om de ställer sig bakom förslaget att kartlägga alla ur- och naturskogar och säkerställa ett strikt skydd senast 2030. Resultatet är oroande. Endast tre av riksdagens åtta partier ställer sig bakom förslaget, och ingen av de stora partierna säger ja. Detta innebär att det ännu är långt till riksdagsmajoritet för förslaget. 

Ur-och naturskogar är några av de mest värdefulla ekosystemen för biologisk mångfald i Sverige och Europa. Eftersom lagen inte stoppar avverkning av ur- och naturskogar är risken stor att dessa ovärderliga skogar fortsätter att gå förlorade. Och avverkningstakten bara ökar. De senaste fyra åren har avverkningar i skogar med höga naturvärden ökat med hela 400 procent, enligt den ansvariga myndigheten Skogsstyrelsen. Samtidigt har riksdagen nyligen beslutat om regellättnader för skogsbruket, vilket riskerar att förvärra situationen ytterligare.

Det krävs omedelbara insatser för att kartlägga och skydda de kvarvarande ur- och naturskogarna. Det är både obegripligt och mycket oroande att majoriteten av partierna inte vill detta. Nu är det upp till politiken att ta ansvar. 

Beatrice Rindevall, ordförande Naturskyddsföreningen

Aktivister i Sapmi

Orkidé kan stoppa skogsskövling i Ohredahke sameby

aktivister runt en eld polis

Efter skogs­blockaden: SCA stoppar tillfälligt avverkningen

Skogen de ärvde – Miljömål missas när skyddsvärd skog avverkas

Publicerad
Läs hela artikeln
1 week sedan
Kusra på norra Västbanken ligger mellan bosättningen Migdalim och den olagliga utposten Esh Kodesh. Det är en av de palestinska byar som har störst problem med bosättarvåld. Palestinierna kan inte göra mycket för att försvara sig mot bosättarna. Mannen på bilden hoppas att ett staket åtminstone ska fördröja dem. Foto: Yvonne Åsell / TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Huset

Det var en gång ett hus.
Det stod i östra Jerusalem.
I huset fanns ett särskilt ljus,
som det alltid gör i nåns hem.

Så länge hade huset tillhört släkten
att många små i det lärt sig gå,
blivit stora, flyttat ut och sen
kommit dit med sina egna små.

Nu bilar en pappa bort betongen,
ett golv han gjöt när dottern var fem
för att slippa betala rivningen
som staten beordrat av hans hem.

Förra veckan tog han ner taket.
Väggarna slog han ut igår.
Det sades att huset saknade ett
bygglov hans folk aldrig får.

Varför det blev som det blev
är en grym historia, och en lång,
och sagan om huset som orättvisan rev
blev därför att det var en gång.

Veckovers: Den riktige mannen

Ett skadat barn bärs iväg efter en isrelisk attack mot Nasser sjukhuset i Gaza

Ny rapport: Avsiktliga israeliska attacker mot barnen i Gaza

Publicerad Uppdaterad
Läs hela artikeln
1 week sedan
Arbetsplatsolycka utanför Jönköping
Mannen fördes akut till sjukhus med svåra skador. Foto: Johan Nilsson/TT

Man svårt skadad efter olycka på industriområde i Jönköping


En person har förts till sjukhus med svåra skador efter en allvarlig arbetsplatsolycka i ett industriområde strax utanför Jönköping under måndagseftermiddagen.

Det var strax innan 13 på tisdagen som larmet kom till räddningstjänsten. En man hade då fått tunga föremål över sig vid ett företag i Torsvik söder om Jönköping. Både polis och räddningstjänst kallades till platsen och mannen fördes akut till sjukhus med allvarliga skador. 

Olycksplatsen inne på industriområdet har nu spärrats av och en utredning om arbetsplatsolycka har upprättats av polisen.

Dödsolyckor på jobbet

Larmet från Arbetsmiljöverket: Dödsolyckorna har slutat minska

Publicerad Uppdaterad
Läs hela artikeln
1 week sedan
EU-migranter nekas svensk sjukvård
Organisationen Läkare i Världen har träffat flertalet av de 129 personerna som nekats svensk sjukvård. Foto: Emil Langvad/TT och Johan Nilsson/TT

Hård kritik mot Sverige: EU-migranter nekas vård


EU-migranter i Sverige har vid upprepade tillfällen nekats nödvändig vård. Det här slår Europeiska kommittén för sociala rättigheter nu fast efter en anmälan från organisationerna Läkare i Världen och Amnesty.

– Att svenska staten kränker en av de mest grundläggande mänskliga rättigheterna är fullständigt oacceptabelt, säger Anna Johansson, generalsekreterare på Amnesty Sverige i ett uttalande till Svt.

Det rör sig om allt från unga kvinnor som nekats abort till personer som misshandlats men motats bort från vårdkliniker och sjukhus på grund av deras ursprung. Totalt har Amnesty och organisationen Läkare i Världen, som träffat flertalet av personerna bakom de anmälda fallen, anmält den svenska staten för 129 fall där EU-migranter inte fått den vård de har rätt till.

Nu slår Europeiska kommittén för sociala rättigheter fast att Sverige brustit på flera punkter och kritiserar samtidigt staten för diskriminering.

Regeringen tillbakavisar dock anklagelserna men den kristdemokratiska sjukvårdsministern Elisabet Lann skriver i en kommentar till Svt att de nu kommer analysera rapporten och invänta rekommendationer från EU:s ministerråd.

Enligt Amnesty beror problemet med nekad vård på att många redan utsatta EU-migranter saknar det europeiska sjukföräkringskortet som ger rätt till subventionerad vård. Det här på grund av diskriminering i hemländerna.

– Det egna landet har självklart ett ansvar att lösa den här situationen. Men nu handlar det om vad Sverige har för ansvar för att säkerställa att människor får rätt till vård som inte kan vänta, säger Anna Johansson till Svt.

Sommarhälsning – ta hand om er i värmen!

Publicerad Uppdaterad
Läs hela artikeln
2 weeks sedan

Sommarhälsning – ta hand om er i värmen!

Hallå!

Här kommer en hälsning från mig (Alexandra) i Stockholm. Greta befinner sig i Köpenhamn där hon står inför rätta tillsammans med flera andra studenter efter en fredlig protestaktion på universitetet för två år sedan (!), där de krävde att universitetet skulle avbryta sina samarbeten med israeliska universitet.

– Vi står inför rätta medan de verkliga brottslingarna – de som skapar död och förstörelse – och företag och institutioner som hjälper dem, går fria, sa hon på den första rättegångsdagen.

Det är mycket farligt i stora delar av Europa nu, som många av er säkert har läst. Som Aftonbladet skriver upplevde minst 101 miljoner européer temperaturer på över 35 grader under torsdagen. Över 200 värmerelaterade dödsfall har konstaterats i Spanien och hundratals har drunknat i Frankrike. Även Italien rapporterar döda i anslutning till hettan. 

Som jag skrev i en krönika häromdagen hade en 33-årig mamma just kommit hem efter att ha varit och handlat i Carpentras i sydöstra Frankrike i måndags, när hennes två pojkar – en tvååring och en fyraåring – sprang iväg och busade. De gick in i familjens bil och stängde om sig. Dörrarna gick i baklås och eftersom temperaturerna i landet just nu är rekordhöga räckte det med en kort stund, enligt mamman tio minuter eller en kvart, sedan var det för sent. Obduktionen visade att pojkarna dog av ”långvarig exponering för extrem värme”.

Igår hände samma sak i en förort till Paris. En treårig pojke dog.

Det skrämmer mig enormt att det verkar som att inte ens den här typen av fruktansvärda händelser leder till de samtal vi skulle behöva ha – varken i politiken eller i våra personliga liv. Ett och annat inlägg dyker upp som handlar om hur dåligt förberedda vi tycks vara, att klimatanpassningen behöver förbättras. Men det är som att vi helt bortser från det centrala: att utsläppen ökar i en situation när det som krävs är akuta, dramatiska minskningar.

Det är som ett badkar. Vårt badkar är redan fyllt upp till kanten. Eftersom utsläppen stannar i atmosfären i hundratals eller tusentals år så räcker det inte att minska utsläppen – kranen behöver skruvas åt helt. Istället vrider vi alltså upp den och den står nu under högre tryck än någonsin. Givetvis behövs stora anpassningsåtgärder och i det akuta läget behöver fokus ligga på att rädda de människor som hotas av värmen. Men den viktigaste anpassningen är att fokusera på det som FN:s klimatpanel redan 2018 sa krävdes:

Snabba, genomgripande och aldrig tidigare skådade förändringar i varje del av våra samhällen.

Nu tar bloggen en liten paus (om inget oförutsett händer) och är tillbaka i när valrörelsen drar igång igen i augusti. För den som har missat kan jag tipsa om att sommarläsa vad 83-åriga Kader hade att säga i sin väljarintervju. Ett kort utdrag här:

– Det finns fina människor i Sverige som tänker och bryr sig om vad som händer i Palestina och andra länder. Men det politiska klimatet är inte som förr, inte som när jag kom till Sverige. Sverige var det bästa landet i hela Europa. Med ekonomi, med jobb. Folk var vänliga. Men inte nu längre. Jag vet inte varför men Sverige har förändrats mycket. Det var bättre förr.

Ta hand om er under sommarveckorna – svalka er ordentligt! Och hoppas ni får ha viktiga, riktiga samtal med varandra! 

Publicerad Uppdaterad
Läs hela artikeln
2 weeks sedan
Poeten Jesper Lundbys veckovers i Arbetaren. Naina Helén Jåma/TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Den riktige mannen

Den riktige mannen, han försörjer sin familj
– men just den här bara har ingen.
Han undrar så varför, han tänker sig trött,
han söker så hårt efter sanningen.

Ge honom bara ett enkelt svar,
en klar manual han kan följa.
En självklarhet som från självförakt ren
den riktige mannen kan skölja.

Vem vet vart din hjärna tog vägen
framför datorn där i ensamhet?
Vad gror i någon som inte duger?
Vad växer, vad såg du – vem vet?

Allt är en jävla röra, men
kom sätt dig med oss andra här.
Låt oss tala som vänner om
vad ”riktig” och ”människa” är.

Jag tror det är någon som lyssnar,
som hjälper någon annan i nöd.
En som räddar en annan människa
från en orättvis onödig död

– vad tror du?

Veckovers: Vi kallar det demokrati

Publicerad Uppdaterad
Läs hela artikeln
2 weeks sedan
"De enda som tjänar på hög arbetstid är de som lever på att arbetare är utmattade." Foto: Björn Larsson Rosvall/TT. Montage: Arbetaren

Amalthea Frantz:
Nu är företagarna på defensiven

Fler och fler arbetsköpare verkar känna sig hotade av att människors arbetstid kan kortas framöver. Det är ett av få goda tecken i tiden. 

I dagarna börjar Almedalsveckan på Gotland. Ofta utskälld för att vara ett enda kindpussande mellan politiker och storföretag, ett spel som bevakas orimligt mycket av stora medier (nej, vi på tidningen Arbetaren prioriterar inte att åka dit i år heller). 

Samtidigt har det under hela Almedalsveckans historia gjorts engagerade försök att skapa något annat, lyfta röster underifrån. Och vad som letar sig in i programmet säger i bästa fall något om vilka frågor folk bryr sig om på riktigt. 

I år är arbetstidsförkortning en sådan het fråga, sammanfattar tidningen Lag och avtal. Till exempel ordnar arbetsköparorganisationen Teknikföretagen ett seminarium med den defensivt ängsliga rubriken ”Välfärd kräver arbete – varför låtsas vi annat?”. 

Livsviktiga frågor

De senaste åren, för att inte säga decennierna, har den från början mycket ojämlika maktbalansen på arbetsmarknaden tippat mer och mer åt ena sidan: arbetsköparnas, företagsägarnas. Samtidigt som den andra sidan, de anställda, har sett anställningsskyddet urvattnas totalt, medan S-regeringar lagstiftat mot facklig kamp och välfärden monterats ner.

Kollage: Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz: till till vänster i bilden, till höger i bakgrunden bild från en byggarbetsplats där en har kran vält

Amalthea Frantz:
Myten om det trygga Sverige lever kvar – på ett område

Frågor som i praktiken påverkar anställdas hälsa har länge drivits underifrån, av många fackligt aktiva, och faktiskt även officiellt av ett flertal stora fack: generellt kortad arbetstid, slopat karensavdrag. Men i relativ tysthet. 

Så började det hända något under förra årets avtalsrörelse. Ämnet kortare arbetstid kom upp i ljuset, trots att LO valde att utreda i stället för att kräva. Ett utspel från LO om förhandling med Svenskt Näringsliv kom i stället nu i våras, och möttes förstås med ett ”nej”. Men ämnet letade sig ändå in på förskräckta borgerliga ledarsidor.

Öka pressen underifrån

Fler och fler känner det vansinniga arbetstempot i kroppen. Och i hjärnan. Varför ska vissa slita ut sig, och till exempel ofrivilligt gå ner till deltidslön, samtidigt som de arbetslösa skuldbeläggs och straffas?

Nu pressas krav upp till ytan, inte bara till stora medier utan också till valrörelsen. S, V och MP vill alla ta bort karensavdraget (som inte alls är någon självklarhet i många andra länder). Även partier på högerkanten har börjat öppna för en förändring. 

Miljöpartiet har länge haft kortare arbetstid i sitt program. I år väljer högerliberala Dagens industri att propagera mot just detta.

Inom Socialdemokraterna behandlas frågan om arbetstidsförkortning som vanligt med tvekan, otydlighet och utredningar – men trycket underifrån ökar. 

Det måste öka än mer. Överallt, oavsett vad man röstar, eller inte röstar, på. Låt inte politiker och centralorganisationer begrava frågan igen. 

Mer tid för livet skulle gynna alla anställda, och i förlängningen även sjukskrivna och arbetslösa. 

De enda som tjänar på hög arbetstid är de som lever på att arbetare är utmattade, och samtidigt livrädda för att bli av med jobbet. 

Jessica Eriksson är undersköterska och ordförande för Kommunal i Ljusdal

Larmet från äldre­vården: Sju av tio vill lämna yrket

Låt arbetstids­förkortning bli den stora valfrågan!

Publicerad Uppdaterad
Läs hela artikeln
3 weeks sedan
Poeten Jesper Lundby skriver veckoverser i tidningen Arbetaren. Claudio Bresciani/TT. Montage: Arbetaren.

Veckovers: Vi kallar det demokrati

Halverade priser på bensin och bussar
ända fram till fjortonde september!
Åt alla små barn gratis Kristersson-pussar!
Grönare gräs! Flera stränder!

Kärnkraft! Vindkraft! Hallonsaft!
Förbjud midsommarstång till jul!
Personaltäthet? Goddag yxskaft!
Inför straffskatt på att vara ful!

Riksdagsspärren lurar i vassen.
Valfläsket brinner! Rösta rätt!
Jag blev Hufflepuff i valkompassen.
Röstboskapen grillas på spett.

Söndagskvällsöppet på Bolaget!
Nyckelring och karamell gratis! Titta!
En kondom med vår logga till samlaget?
Vårt parti skyddar dig bäst från smitta!

Väck från de döda Arne Weise!
Tillverka fossilfritt stål av piss!
Installera i Kebnekaise
världens snabbaste hiss!

Till hösten blir boskapen bitter.
Vi minns, nu när det faller löv,
att höger och vänster skinka sitter
fortfarande på samma röv.

Angiverilagen Johan Apel Röstlund

Sossarnas rasistiska klasslag stinker

Publicerad Uppdaterad
Läs hela artikeln
3 weeks sedan
Arbetarens och Tidskriften Klass chefredaktörer Amalthea Frantz och Beata Hansson. Foto: Joel Kellgren

Mer plats för berättelser underifrån

Arbetarens prenumeranter kommer framöver få ta del av noveller från Tidskriften Klass, som ges ut av Föreningen Arbetarskrivare.

– Det skönlitterära har i stort sett försvunnit från kultursidorna, Arbetaren inräknad. Går man längre tillbaka har vi en stolt historia av att publicera unga lovande arbetarförfattare, så för oss innebär det här samarbetet en möjlighet att återigen plocka upp just det, säger Amalthea Frantz, chefredaktör på Arbetaren apropå det nya samarbetet med Tidskriften Klass. 

– Klass publicerar så många bra noveller, och att låta fler ta del av deras rika material känns otroligt viktigt, fortsätter hon.

Mer plats för berättelser underifrån – det är syftet med Arbetarens nya samarbete med Tidskriften Klass. Samtidigt som skönlitteraturen ges mindre utrymme i offentligheten är det fler som skriver, och behovet av arbetarperspektiv är stort.

Ömsesidig injektion med energi

– Två redaktioner når ut till fler än vad en gör, och tillsammans ska vi se till att fler kan ta del av samtida arbetarlitteratur. Det blir en ömsesidig injektion med energi, säger Beata Hansson, chefredaktör på Tidskriften Klass. 

Samarbetet innebär att Arbetaren kvartalsvis kommer att publicera noveller och dikter från Föreningen Arbetarskrivare, som ger ut Tidskriften Klass. Först ut är novellen Skyddsökande av Karim Taghana, lärare och översättare från svenska till kurdiska.

Den som tycker om novellen får hålla utkik, ryktet säger att Taghana i detta nu arbetar på sin debutroman. 

Bouchra Khalili ger plats för vittnen

Publicerad
Läs hela artikeln