Ledare

Get up, stand up!

Förra fredagen ägde för sjätte året i rad den av FN utropade internationella dagen för utplånandet av allt våld mot kvinnor rum. Chockerande data ur en ny studie från Världshälsoorganisationen, WHO, flashade förbi i nyhetstelegram under dagen. Undersökningen var den första i sitt slag, byggde på intervjuer med 24000 kvinnor i elva olika länder, men […]

Förra fredagen ägde för
sjätte året i rad den av FN utropade internationella
dagen för utplånandet av allt våld mot kvinnor
rum. Chockerande data ur en ny studie från Världshälsoorganisationen,
WHO, flashade förbi i nyhetstelegram under dagen.

Undersökningen var den första
i sitt slag, byggde på intervjuer med 24000 kvinnor
i elva olika länder, men slog fast ett välkänt
faktum. Nämligen att den största risken att utsättas
för våld, hot och övergrepp för kvinnor
är av den egna partnern i det egna hemmet.

Detta mönster visade sig i undersökningen
vara universellt. I såväl Namibia, Montenegro,
Thailand och Peru riskerar kvinnor främst våld
och hot om våld i den egna relationen. I stad såväl
som på landsbygd. Bland rika och fattiga. Religiösa
och sekulära. Det som skiljer är hur pass normaliserat
våldet är i respektive samhällen.

Studien visar också att minst
en fjärdedel av alla misshandlade kvinnor upplevt fysiska
men av våldet. Bland dessa kvinnor var också risken
för dålig hälsa och psykiska problem dubbelt
så stor, även om misshandeln i vissa fall ägt
rum långt tidigare.

En av studiens slutsatser är
att kvinnomisshandeln, trots de häpnadsväckande
resultaten, fortsätter att vara dolt. Antingen dolt som
problem eftersom det är normaliserat eller också
dolt som problem för att det inte är normaliserat.

Därför föreslår
WHO en rad åtgärder som känns smärtsamt
bekanta för feminister. Åtgärder som att synliggöra
problemen, förändra attityder och sociala normer
och att integrera ett våldsperspektiv inom såväl
barnomsorg, ungdomsmottagningar, hiv- och aids-

preventionen samt inom kvinnohälsan.

Kanhända får förslagen
större genomslagskraft när de kommer från
Världshälsoorganisationen. Men arbetet känns
trögt. Vid de manifestationer mot kvinnovåld som
utlysts i novemberkylan runt om i landet var deltagarna mycket
få.

Något mer konkreta är däremot
de förslag som presenterades av Feministiskt initiativ
under fredagen, men också av Amnesty tidigare under
året. Här handlar det inte bara om att synliggöra
våld i nära relationer utan också att avsätta
resurser för att möta dessa problem. Att öka
resurserna till kvinnojourerna, dra upp riktlinjer för
socialtjänsten, och att öronmärka pengar för
stöd till de våldsutsatta kvinnorna är några
av de förslag som återfinns i Amnestys undersökning
av hur det ser ut i olika kommuner.

Skärpning av socialtjänstlagen,
förebyggande åtgärder och hjälp till
män som slår ur ett könsmaktsperspektiv återfinns
på Fi:s kravlista. Vidare att förföljelse
på grund av kön och sexuell läggning ska vara
asylgrundande och att utländska kvinnor och barn som
utsätts för våld inom äktenskapet ska
få stanna i Sverige oavsett vistelsetid i landet.

Krav som visar att synliggörande
av problem leder framåt. Men som allt arbete mot diskriminering
måste det, för att man ska komma åt strukturer
och normer, pågå på flera plan. Därför
är det alltid viktigt att till strukturerna lägga
ett individuellt plan: det egna ansvaret. Det egna ansvaret
att säga ifrån, stå upp och manifestera mot
våldet. Det är också därför männen
i Piteå hade större genomslagskraft än både
FN och jämställdhetsministern i fredags. Och därför
kan ett vitt band från Aftonbladet ha större effekt
än inget, även om det inte förpliktigar inom
hemmets fyra väggar.

Däremot kan vi tacka FN för
en återigen avlivad myt: Det är inte i första
hand galningen på gatan som våldtar. Det är
killen bredvid i sängen.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984