Debatt

Rysk roulette med jordens klimat

Under klimatkonferensen i Montreal, denna varmaste höst i modern tid, kräver vi att Sveriges miljöminister Lena Sommestad tar de reella klimatförändringarna på allvar. Orkanerna Katrina och Rita är bara en försmak av vad som annars väntar, enligt den senaste forskningen. Att den globala uppvärmningen redan har startat är forskarna överens om. Glaciärerna har dragit sig […]

Under klimatkonferensen i Montreal,
denna varmaste höst i modern tid, kräver vi att
Sveriges miljöminister Lena Sommestad tar de reella klimatförändringarna
på allvar. Orkanerna Katrina och Rita är bara en
försmak av vad som annars väntar, enligt den senaste
forskningen. Att den globala uppvärmningen redan har
startat är forskarna överens om. Glaciärerna
har dragit sig tillbaka världen över och snö-
och istäckena har krympt. Torka och missväxt har
ökat och temperaturen har stigit i havens ytvatten, vilket
gör orkanerna allt starkare. Det är bara att se
sig omkring för att inse att det är mycket bråttom.
Och snart kan det vara för sent.

När den tidigare amerikanske
vicepresidenten Al Gore besökte Sverige för sex
veckor sedan berättade han om nästa rapport från
FN:s klimatpanel. I den säger man, enligt honom, att
det är 15 procents risk att vi kommer att sätta
igång återkopplingsmekanismer om utsläppen
av växthusgaser fortsätter med nuvarande takt. Ett
exempel på en sådan mekanism är det som kan
ske i norra Ryssland. Om tundran smälter där kommer
den avge så mycket metan att utsläppen av växthusgaser
ökar dramatiskt. Al Gore jämförde klimatpanelens
scenario med att spela rysk roulette, där risken att
bli träffad av kulan är just 15 procent. Han kallade
detta förhållningssätt för ”riktig
galenskap”.

Miljöförbundet jordens vänner,
MJV, instämmer i Al Gores uttalande och kräver att
regeringen skärper sin klimatpolitik. Vi är allvarligt
oroade över de signaler om försämringar som
nu kommer från politiker och statliga företag.
En grundåtgärd är att vi måste minska
våra totala utsläpp av växthusgaser så
att uppvärmningen inte blir mer

än två grader, vilket betyder
att halten av växt-husgaser i atmosfären måste
vara under

400 ppm (miljondelar). Håller
vi oss under denna nivå kan katastrofala följder
av klimatförändringarna troligtvis undvikas. Tyvärr
är vi redan alarmerande nära denna kritiska nivå,
375 ppm vid mätningen 2001, och behöver alltså
agera genast.

Sveriges mål att minska utsläppen
med fyra procent mellan 1990 och 2010 måste skärpas
till 25 procents minskning. Sverige måste vidta radikala
åtgärder för att nå detta mål,
men det är fullt möjligt om vi börjar nu. Det
är inte minst en rättvisefråga att vi som
släpper ut mest är de som också börjar
minskningen. Detta kommer MJV också att kämpa för
i kampanjen ”Ett schysstare klimat – rättvist klimatutrymme
nu”. Ett rättvist klimatutrymme, det vill säga
en hållbar utsläppsnivå, ligger på
cirka en femtedel av genomsnittsvenskens utsläpp.

Ett verkningsfullt sätt att minska
utsläppen är att beskatta alla koldioxidutsläpp.
Tyvärr gör regeringen precis tvärtom när
den tar bort koldioxidskatten för den ”högeffektiva
kraftvärmen”, läs fossilgaskraftvärme.
Sveriges regering talar med kluven tunga när den å
ena sidan deklamerar att vi ska minska koldioxidutsläppen
med fyra procent, samtidigt som den tillåter projekt
med rakt motsatt effekt. Fossilgas, eller naturgas som den
förvirrande nog kallas, är ett fossilt bränsle
som släpper ut nästan lika mycket koldioxid som
olja. Bara det fossilgaskraftvärmeverk som Sydkraft planerar
att bygga i Malmö kommer att öka Sveriges samlade
koldioxidutsläpp med två procent enligt SMHI, alltså
hälften av den planerade utsläppsminskningen.

Det är också mycket oroande
att ett statligt företag som Vattenfall planerar satsningar
på att bygga flera nya kolkraftverk i Tyskland. Det
är enligt MJV en mycket tveksam satsning om Sverige ska
behålla sitt internationella förtroende i miljöfrågor.

Det är dags att vi slutar sticka
huvudet i sanden och istället ser sambanden. Det är
utsläppen från våra svenska bilar som gör
att havsnivån stiger, men det är folket på
den lilla ögruppen Tuvalu som snart måste lämna
sina hem för att deras öar dränks. Det är
Vattenfalls planerade kolkraftverk i Tyskland som ökar
koldioxidutsläppen, men det är folket i Mali som
tvingas på flykt undan missväxt och torka. Det
är ett nytt fossilgaskraftvärmeverk i Malmö
som snart kommer att sluka nytt fossilbränsle, men det
är indiska familjer som blir hemlösa när Ganges-floden
översvämmas.

Våra egna personliga val och
våra svenska politikers beslut är i slutändan
avgörande för miljontals människors liv eller
död. Därför finns det ingen annan väg
än att ta vårt klimatansvar!

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984