Kultur

Uppläxning pågår

No Tears for Queers är ett kriminalreportage med ett stundtals rafflande språk som rekonstruerar tre mord på homosexuella och debatterna de gav upphov till: mordet på Matthew Shepard i Wyoming, USA, 1998, mordet på förståndshandikappade Johan Pettersson i Katrineholm 2002 och mordet på Josef Ben Meddour i Göteborg 1997; ett brott som i medierna kallades […]

No Tears for Queers är ett kriminalreportage
med ett stundtals rafflande språk som rekonstruerar
tre mord på homosexuella och debatterna de gav upphov
till: mordet på Matthew Shepard i Wyoming, USA, 1998,
mordet på förståndshandikappade Johan Pettersson
i Katrineholm 2002 och mordet på Josef Ben Meddour i
Göteborg 1997; ett brott som i medierna kallades ”satanistmordet”.

Boken har fått en oönskad
aktualitet genom vinterns mord på två homosexuella
män. I januari dödades Bengt Jansson, expert på
SVT:s Antikrundan, efter att ha bjudit hem en yngre man och
i februari mördades en femtonårig pojke av två
jämnåriga som i förhör uppgivit hat mot
homosexuella som motiv. När domen föll mot Bengt
Janssons mördare i förra veckan användes inte
rubriceringen hatbrott vilket bland annat fick RFSL att reagera.

Lagparagrafen om hatbrott tillkom
1994 i syfte att skärpa straffen i de fall där motivet
är att kränka en person på grund av dennes
etnicitet, trosbekännelse eller sexuella läggning.
Lagen används sällan och i samtliga fall som finns
beskrivna i No Tears for Queers är frågan omdiskuterad.
Jag frågar författaren Johan Hilton varför
ordet hatbrott är viktig.

– Vid ett hatbrott ger man sig på
en person för att han eller hon är en representant
för en grupp av människor. Därför drabbar
ett hatbrott hela gaysamhället. Varje gång en bög
knackas blir folk räddare, vilket gör att man inte
vågar visa sin homosexualitet eller ens hålla
varandra i handen, säger Johan Hilton.

Hatbrott ger en viss straffskärpning,
men det är symbolvärdet som tycks vara det viktigaste:
att rättssamhället markerar mot denna typ av brott.

Det var en upphettad debatt kring
detta efter mordet på Matthew Shepard som fick Johan
att intressera sig för ämnet. Matthew Shepard var
en ung student som blev brutalt misshandlad och lämnades
att dö ute på prärien. Kroppen var så
svårt sargad att han först misstogs för en
fågelskrämma eller Halloweendocka av den som hittade
honom. Mordet blev mycket uppmärksammat och Matthew Shepard
användes som slagträ i debatten. Han blev en ikon
och martyr för HBT-personer i hela västvärlden.

Liksom Matthew Shepard blev Johan
Pettersson och Josef Ben Meddour utsatta för grovt övervåld.
Johan Pettersson blev knivmördad, fick halsen avskuren
två gånger och hittades med neddragna byxor i
en gatubrunn. Josef Ben Meddour torterades med en elpistol
innan han sköts två gånger med en revolver.

– Det är så hela tiden
i hatbrott. Man slår och slår på offret
för att förnedra till max. Knivar används ofta
och då hugger man gång på gång. Man
vill utplåna offret, säger Johan.

Morden som tas upp i No Tears for
Queers utförs av unga män på glid i samhället.
Enligt statistiken är gärningsmännen till hatbrott
heterosexuella män under 21 år som agerar i grupp
och under inflytande av alkohol. Johan tror att det handlar
om att manifestera sin manlighet, vilket är särskilt
viktigt i ung ålder.

– Det är samma historia som upprepar
sig. Gärningsmännen har känt sig kränkta
av den andres sexuella närmanden och då vill man
lära den homosexuelle en läxa.

Den förklaringen har också
i samtliga fall använts i rätten som ett sätt
för gärningsmannen att förklara och ursäkta
sig. Vid rättegången mot Matthew Shepards mördare
kallades det för ”Gay Panic Defence”, bögskräck
på talspråkssvenska. I No Tears for Queers skriver
Johan att denna skräck beror på att den homosexuelle
hotar bilden av manlighet och därmed en hel räcka
av föreställningar om den egna identiteten och regler
för hur en man ska bete sig.

– Det finns inte heller något
lika provocerande som en man som frivilligt abdikerar från
sin position högst upp i samhällshierarkin, säger
Johan och pekar på att homosexualitet rubbar könsmaktsordningen.
Översatt i sexuella termer är den som blir ”påsatt”
i underläge och att vilja bli påsatt är att
sjunka.

Sedan statistik över hatbrott
mot homosexuella började föras 1997 har antalet
anmälningar per år mer än fördubblats.
2003 anmäldes 326 hatbrott, varav drygt hälften
rörde olaga hot, ofredande och ärekränkning.
56 fall rörde misshandel. Mörkertalet torde dock
vara stort. Johan tror att ökningen, förutom ökad
anmälningsbenägenhet, beror på HBT-rörelsens
ökade synlighet och inflytande, vilket gör att hotet
från den upplevs desto starkare.

– Men jag hoppas det är en övergångsfas,
liksom alla rörelser drabbas av backlash. Utvecklingen
mot ökad synlighet och tolerans kan inte stoppas.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984