Rörelsen måste fördöma terrorn

Irak vintern 2005. 28 februari: en
självmordsbombare slår till mitt på torget i den
shiamuslimska staden Hilla, dödar 132 civila och förvandlar
stadens gator till en pool av blod. 10 mars: en självmordsbombare
tar sig in i shiamoské i Mosul under en begravningsceremoni
och spränger sig själv och 36 sörjande till döds.
14 mars: en hög halshuggna och lemlästade lik hittas på
en åker söder om Bagdad. Nio av kropparna tillhör
shiitiska pilgrimer som var på väg till den heliga staden
Karbala.

Nå. Är nu detta något Sveriges solidaritetsrörelse
med Irak bör ha en åsikt om?

1. Erik Wijk hävdar att problemet med terrorn inte kan behandlas
av rörelsen. Det får helt enkelt inte plats. Ett skäl
skulle vara att rörelsens negativa inställning till ”slakten
på civila är så självklar” att den inte
behöver utsägas. Eftersom parollen ”stöd det
irakiska motståndet” avser just motståndet –
det vill säga mot USA:s ockupation – är massakrer
definitionsmässigt uteslutna, och ingen vettig människa
kan få för sig att det är dem stödet gäller.

Jag tror att detta är ett naivt resonemang. Syftet med de budskap
en solidaritetsrörelse sänder ut är främst –
irakierna sitter ju inte och väntar på vårt godkännande
innan de tar till vapen! – att kommunicera med vanliga människor
i det land rörelsen verkar, i detta fall Sverige.

Ett stort antal svenskar förknippar just nu det irakiska motståndet
med oförsvarliga terrordåd. Om man går till dem
och säger ”stöd det irakiska motståndet”,
punkt och inget mer, kommer de att rygga tillbaka. Om man däremot
klart och tydligt markerar avstånd från terrorn har
man en betydligt större chans att också nå fram
med andra, centrala argument: motstånd mot en främmande
ockupationsarmé är legitimt, det är USA som har
förstört Irak och utsått kaos, och så vidare,
och så vidare.

Om nu solidaritetsrörelsen ”självklart” är
emot terrorn – så behöver det också sägas.
Rörelsen har inget att förlora på det. Tvärtom
har den en skärpa att vinna: hur stor skada har inte ett ökänt
uttalande som America Vera-Zavalas stöd till attacker mot Röda
korset gjort för antikrigsrörelsens trovärdighet?
Så länge sådant förekommer – och det
gör det – har vi, för vår egen skull, ett behov
av att slå fast vår motvilja mot terrorn.

2. Haddi Ibrahim menar att jag har gjort mig skyldig till hets mot
folkgrupp mot ”dem som följer salafismen”. Vidare
menar han att wahhabiter inte kan ligga bakom terrordåden
i Irak.

Det måste vara USA. Den senare åsikten kan förefalla
förryckt, men är enligt min bedömning mycket utbredd
bland de mest aktiva Irakaktivisterna – åtminstone i
Stockholm – och omfattar synbarligen också Erik Wijk
(”terrordåd kan vara provokationer”).

Så låt oss ta det från början. Salafism och
wahhabism är inte samma sak. Salafism är samlingsnamnet
på de fromma, sunnimuslimska strömningar som förespråkar
ett återvändande till profeten Muhammed och rashidun,
de fyra första kaliferna, i tro och gärning. Wahhabismen
är en av dessa strömningar, nämligen den som grundades
av predikanten Ibn Wahhab i nuvarande Saudiarabien på 1700-talet
och som hävdar att islam bara kan renas genom politiskt våld.
Denna lära kom från första början att rikta
sin udd mot shiamuslimerna. Enligt Ibn Wahhab och hans följeslagare
utgör de månggudadyrkare och kättare, eftersom de
i stället för rashidun vördar Ali, Hussein och sina
andra imamer. Vid sidan om denna extrema hätskhet mot shia
utmärkte sig wahhabiterna för att vilja kassera den rättstradition
som hade utbildats av islamiska lärde under medeltiden, till
förmån för straffmetoder som steningar, amputationer
och offentliga avrättningar.

Karbala 1801. Wahhabiter intar staden och slaktar 5000 av dess invånare,
slår sönder helgedomarna och återvänder hem
till Saudiarabien i ett jublande triumftåg.

Pakistan vintern 2005. 19 mars: i ännu ett i raden av bombdåd
mot shiamuslimska moskéer dödas 46 bedjande civila.

Är det USA som ligger bakom också detta? Eller är
wahhabismen möjligen en reellt existerande rörelse, som
systematiskt anställer blodbad på shiamuslimer och gör
allt för att störta två sköra, muslimska länder
– Irak och Pakistan – rakt ner i inbördeskrig? Är
det i själva verket USA som ligger bakom de handlingar wahhabiterna
tillskrivs?

Fakta – alla de fakta som sipprar ut från Irak i det
skick landet befinner sig – talar sitt tydliga språk.
Majoriteten av alla identifierade självmordsbombare i Irak
under det senaste halvåret har varit unga män från
Saudiarabien. För den som följt de mest initierade, progressiva
korrespondenternas rapporter från Irak är det uppenbart
att irakier i allmänhet, sunniter som shiiter, avskyr vad dessa
utländska wahhabiter kommer och gör med deras land.

De som reagerat mot min artikel är eniga om att jag försöker
splittra solidaritetsrörelsen. Vad de inte tycks ha upptäckt
är att motståndet i Irak redan är splittrat. Shiiter
och sunniter glider allt längre ifrån varandra i synen
på hur ockupationsmakten ska drivas ut, och huvudorsaken till
denna fullständigt onödiga sekterism är den wahhabitiska
terrorkampanjen.

Vissa motståndsgrupper i Irak har de facto ingått en
ohelig, cynisk allians med de inflödande wahhabiterna. Tillgänglig
information tyder på att de delar av det väpnade motståndet
som härstammar ur den gamla Baathregimens militärapparat
enats med dem, och deras ledare Abu Musab al-Zarqawi, i en arbetsdelning:
baathisterna står till hands med pengar och underrättelser,
wahhabiterna med unga män redo att spränga sig själva.

Detta är en del av motståndet. Den förgör utsikterna
till enhet och politiska framgångar.

Om man vill ha ett enat och sammanhållet Irak, om man vill
att shiiter och sunniter ska närma sig varandra i ett gemensamt,
samordnat motstånd finns det ingen annan möjlighet än
att tveklöst fördöma den wahhabitiska terrorn.

Det har nyckelaktörerna i det genuina irakiska gräsrotsmotståndet
fattat för länge sedan. Muqtada as-Sadr gör vad varken
Erik Wijk eller Haddi Ibrahim vill göra: han fördömer
terrorn mot shiamuslimer.

Det gör också Abdul Ghafar, talesman för den viktigaste
sunnimuslimska gruppen i Irak, Förbundet för muslimska
lärde: ”Det här är inte sättet att driva
ut ockupationen. Att döda irakier är ingen väg till
befrielse. Det verkliga motståndet får bara rikta sig
mot ockupanterna, och ingen normal person skulle ens komma på
tanken att dussintals döda människor kan vara någon
slags ’collateral damage’ när man egentligen försöker
döda någon annan.”

Så låter klarspråk!

3. Det mest dogmatiska och nonchalanta inlägget står
Malmös Irakkommitté för. Dess fyra företrädare
upprepar den slitna klyschan ”man kan inte sitta här i
Sverige (…) och föreskriva var gränsen går”
för frihetskampen.

Nej, det räcker utmärkt bra med att sitta livrädd
i sitt hem i Karbala eller Mosul.

Malmöiterna är bestörta över att Arbetaren kritiserar
solidaritetsrörelsen för att den ”vägrar fördöma
de delar av den irakiska motståndskampen vars metoder och/eller
program Arbetarens redaktörer inte gillar.” Arbetarens
redaktörer? Ett citat till: ”Vi fördömer handlingar
som gör civila, utländska journalister och humanitära
biståndsarbetare i Irak till måltavlor”.

Det där var Abdel Majid Thuneibat, talesman för Muslimska
brödraskapet i Jordanien, efter att en ung jordansk wahhabitspoling
befunnits skyldig till massmordet i Hilla. Till och med de tar avstånd
från sådan skit som svenska solidaritetsaktivister inte
anser sig kunna tycka illa om!

Sammanfattningsvis. Den svenska solidaritetsrörelsen är
illa ute i sin fetischistiska dyrkan av allt väpnat motstånd
i Irak. Dessutom präglas den av sitt eget typiska problem:
stalinismens dominans – och ja, Erik Wijk, det handlar om verklig
stalinism.

Demonstrationen på krigets årsdag i Malmö präglades
helt av Svensk-koreanska vänskapsföreningens lovsånger
till Nordkorea. I Göteborg styrs rörelsen av på
senare tid ännu mer nystalinistiska ”Kommunistiska partiet”.
I Stockholm har Fib/Kulturfront vaknat från de döda och
saluför knappar med texten ”USA ut ur Irak” tillsammans
med texter om att mänskligheten bör tacka Stalin för
Gulag.

Också detta är – högst reellt – ett problem.

Publicerad Uppdaterad
2 days sedan
Poeten Jesper Lundbys veckovers i Arbetaren. Foto: Nicklas Thegerström / TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Rätten att lata sig

Vila nu, lilla proletär.
Tids nu får du slava.
Den ljuva sommartid är här.
Häll i dig lite cava.

Tacka mormorsmors och farfarsfars strid
som denna din ledighet givit dig
genom att stå upp, som de på sin tid,
för rätten att lata sig.

Eller ligg still i gräset, ljuvligt slö
och ge blanka fan i alla måsten.
Robot ska flyta på rygg i en sjö.
Säg hej och välkommen till rosten.

Och du som slavar genom dagen så het,
utan semester sommaren som julen,
sno dig en rast när ingen ser, för alla vet
att frihet smakar ännu bättre stulen.

Ulf Kristersson och Johan Apel Röstlund

Johan Apel Röstlund:
Hellre sex än åtta timmars arbetsdag!

Publicerad
Läs hela artikeln
4 days sedan
”Det krävs omedelbara insatser för att kartlägga och skydda de kvarvarande ur- och naturskogarna”, skriver Naturskyddsföreningens ordförande Beatrice Rindevall. Foto: Anders Wiklund/TT, Björn Nordqvist

De sista oskyddade naturskogarna på väg att försvinna

Enbart tre av åtta partier vill ge de sista oskyddade naturskogarna i Sverige ett strikt skydd till 2030. Det visar Naturskyddsföreningens valenkät. Inget av de stora partierna svarar ja på vår fråga om att kartlägga och skydda ur- och naturskogarna till 2030. Det innebär att dessa viktiga skogar nu riskerar att försvinna, skriver Naturskyddsföreningens ordförande Beatrice Rindevall.

Tillståndet för den biologiska mångfalden i Sveriges skogar är allvarligt. Förutom i det fjällnära området finns ur- och naturskogar bara kvar som öar i landskapet, och mer än tusen skogslevande arter är hotade. 

Ur- och naturskogar är avgörande för att bevara hotade arter, stabila ekosystem och som kolsänkor. Men stora delar av detta naturarv går förlorat i snabb takt. De ekologiska värden som byggts upp under århundraden kommer inte kunna återskapas inom överskådlig tid, om ens någonsin. 

Alla ur- och naturskogar i EU ska vara strikt skyddade till år 2030. Om Sveriges åtaganden om strikt skydd ska nås krävs omedelbara insatser med kartläggning och skydd. Annars riskerar dessa skogar att avverkas. 

Oroväckande svar från riksdagens partier

Inför valet frågade Naturskyddsföreningen därför samtliga riksdagspartier om de ställer sig bakom förslaget att kartlägga alla ur- och naturskogar och säkerställa ett strikt skydd senast 2030. Resultatet är oroande. Endast tre av riksdagens åtta partier ställer sig bakom förslaget, och ingen av de stora partierna säger ja. Detta innebär att det ännu är långt till riksdagsmajoritet för förslaget. 

Ur-och naturskogar är några av de mest värdefulla ekosystemen för biologisk mångfald i Sverige och Europa. Eftersom lagen inte stoppar avverkning av ur- och naturskogar är risken stor att dessa ovärderliga skogar fortsätter att gå förlorade. Och avverkningstakten bara ökar. De senaste fyra åren har avverkningar i skogar med höga naturvärden ökat med hela 400 procent, enligt den ansvariga myndigheten Skogsstyrelsen. Samtidigt har riksdagen nyligen beslutat om regellättnader för skogsbruket, vilket riskerar att förvärra situationen ytterligare.

Det krävs omedelbara insatser för att kartlägga och skydda de kvarvarande ur- och naturskogarna. Det är både obegripligt och mycket oroande att majoriteten av partierna inte vill detta. Nu är det upp till politiken att ta ansvar. 

Beatrice Rindevall, ordförande Naturskyddsföreningen

Aktivister i Sapmi

Orkidé kan stoppa skogsskövling i Ohredahke sameby

aktivister runt en eld polis

Efter skogs­blockaden: SCA stoppar tillfälligt avverkningen

Skogen de ärvde – Miljömål missas när skyddsvärd skog avverkas

Publicerad
Läs hela artikeln
1 week sedan
Kusra på norra Västbanken ligger mellan bosättningen Migdalim och den olagliga utposten Esh Kodesh. Det är en av de palestinska byar som har störst problem med bosättarvåld. Palestinierna kan inte göra mycket för att försvara sig mot bosättarna. Mannen på bilden hoppas att ett staket åtminstone ska fördröja dem. Foto: Yvonne Åsell / TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Huset

Det var en gång ett hus.
Det stod i östra Jerusalem.
I huset fanns ett särskilt ljus,
som det alltid gör i nåns hem.

Så länge hade huset tillhört släkten
att många små i det lärt sig gå,
blivit stora, flyttat ut och sen
kommit dit med sina egna små.

Nu bilar en pappa bort betongen,
ett golv han gjöt när dottern var fem
för att slippa betala rivningen
som staten beordrat av hans hem.

Förra veckan tog han ner taket.
Väggarna slog han ut igår.
Det sades att huset saknade ett
bygglov hans folk aldrig får.

Varför det blev som det blev
är en grym historia, och en lång,
och sagan om huset som orättvisan rev
blev därför att det var en gång.

Veckovers: Den riktige mannen

Ett skadat barn bärs iväg efter en isrelisk attack mot Nasser sjukhuset i Gaza

Ny rapport: Avsiktliga israeliska attacker mot barnen i Gaza

Publicerad Uppdaterad
Läs hela artikeln
1 week sedan
Arbetsplatsolycka utanför Jönköping
Mannen fördes akut till sjukhus med svåra skador. Foto: Johan Nilsson/TT

Man svårt skadad efter olycka på industriområde i Jönköping


En person har förts till sjukhus med svåra skador efter en allvarlig arbetsplatsolycka i ett industriområde strax utanför Jönköping under måndagseftermiddagen.

Det var strax innan 13 på tisdagen som larmet kom till räddningstjänsten. En man hade då fått tunga föremål över sig vid ett företag i Torsvik söder om Jönköping. Både polis och räddningstjänst kallades till platsen och mannen fördes akut till sjukhus med allvarliga skador. 

Olycksplatsen inne på industriområdet har nu spärrats av och en utredning om arbetsplatsolycka har upprättats av polisen.

Dödsolyckor på jobbet

Larmet från Arbetsmiljöverket: Dödsolyckorna har slutat minska

Publicerad Uppdaterad
Läs hela artikeln
1 week sedan
EU-migranter nekas svensk sjukvård
Organisationen Läkare i Världen har träffat flertalet av de 129 personerna som nekats svensk sjukvård. Foto: Emil Langvad/TT och Johan Nilsson/TT

Hård kritik mot Sverige: EU-migranter nekas vård


EU-migranter i Sverige har vid upprepade tillfällen nekats nödvändig vård. Det här slår Europeiska kommittén för sociala rättigheter nu fast efter en anmälan från organisationerna Läkare i Världen och Amnesty.

– Att svenska staten kränker en av de mest grundläggande mänskliga rättigheterna är fullständigt oacceptabelt, säger Anna Johansson, generalsekreterare på Amnesty Sverige i ett uttalande till Svt.

Det rör sig om allt från unga kvinnor som nekats abort till personer som misshandlats men motats bort från vårdkliniker och sjukhus på grund av deras ursprung. Totalt har Amnesty och organisationen Läkare i Världen, som träffat flertalet av personerna bakom de anmälda fallen, anmält den svenska staten för 129 fall där EU-migranter inte fått den vård de har rätt till.

Nu slår Europeiska kommittén för sociala rättigheter fast att Sverige brustit på flera punkter och kritiserar samtidigt staten för diskriminering.

Regeringen tillbakavisar dock anklagelserna men den kristdemokratiska sjukvårdsministern Elisabet Lann skriver i en kommentar till Svt att de nu kommer analysera rapporten och invänta rekommendationer från EU:s ministerråd.

Enligt Amnesty beror problemet med nekad vård på att många redan utsatta EU-migranter saknar det europeiska sjukföräkringskortet som ger rätt till subventionerad vård. Det här på grund av diskriminering i hemländerna.

– Det egna landet har självklart ett ansvar att lösa den här situationen. Men nu handlar det om vad Sverige har för ansvar för att säkerställa att människor får rätt till vård som inte kan vänta, säger Anna Johansson till Svt.

Sommarhälsning – ta hand om er i värmen!

Publicerad Uppdaterad
Läs hela artikeln
2 weeks sedan

Sommarhälsning – ta hand om er i värmen!

Hallå!

Här kommer en hälsning från mig (Alexandra) i Stockholm. Greta befinner sig i Köpenhamn där hon står inför rätta tillsammans med flera andra studenter efter en fredlig protestaktion på universitetet för två år sedan (!), där de krävde att universitetet skulle avbryta sina samarbeten med israeliska universitet.

– Vi står inför rätta medan de verkliga brottslingarna – de som skapar död och förstörelse – och företag och institutioner som hjälper dem, går fria, sa hon på den första rättegångsdagen.

Det är mycket farligt i stora delar av Europa nu, som många av er säkert har läst. Som Aftonbladet skriver upplevde minst 101 miljoner européer temperaturer på över 35 grader under torsdagen. Över 200 värmerelaterade dödsfall har konstaterats i Spanien och hundratals har drunknat i Frankrike. Även Italien rapporterar döda i anslutning till hettan. 

Som jag skrev i en krönika häromdagen hade en 33-årig mamma just kommit hem efter att ha varit och handlat i Carpentras i sydöstra Frankrike i måndags, när hennes två pojkar – en tvååring och en fyraåring – sprang iväg och busade. De gick in i familjens bil och stängde om sig. Dörrarna gick i baklås och eftersom temperaturerna i landet just nu är rekordhöga räckte det med en kort stund, enligt mamman tio minuter eller en kvart, sedan var det för sent. Obduktionen visade att pojkarna dog av ”långvarig exponering för extrem värme”.

Igår hände samma sak i en förort till Paris. En treårig pojke dog.

Det skrämmer mig enormt att det verkar som att inte ens den här typen av fruktansvärda händelser leder till de samtal vi skulle behöva ha – varken i politiken eller i våra personliga liv. Ett och annat inlägg dyker upp som handlar om hur dåligt förberedda vi tycks vara, att klimatanpassningen behöver förbättras. Men det är som att vi helt bortser från det centrala: att utsläppen ökar i en situation när det som krävs är akuta, dramatiska minskningar.

Det är som ett badkar. Vårt badkar är redan fyllt upp till kanten. Eftersom utsläppen stannar i atmosfären i hundratals eller tusentals år så räcker det inte att minska utsläppen – kranen behöver skruvas åt helt. Istället vrider vi alltså upp den och den står nu under högre tryck än någonsin. Givetvis behövs stora anpassningsåtgärder och i det akuta läget behöver fokus ligga på att rädda de människor som hotas av värmen. Men den viktigaste anpassningen är att fokusera på det som FN:s klimatpanel redan 2018 sa krävdes:

Snabba, genomgripande och aldrig tidigare skådade förändringar i varje del av våra samhällen.

Nu tar bloggen en liten paus (om inget oförutsett händer) och är tillbaka i när valrörelsen drar igång igen i augusti. För den som har missat kan jag tipsa om att sommarläsa vad 83-åriga Kader hade att säga i sin väljarintervju. Ett kort utdrag här:

– Det finns fina människor i Sverige som tänker och bryr sig om vad som händer i Palestina och andra länder. Men det politiska klimatet är inte som förr, inte som när jag kom till Sverige. Sverige var det bästa landet i hela Europa. Med ekonomi, med jobb. Folk var vänliga. Men inte nu längre. Jag vet inte varför men Sverige har förändrats mycket. Det var bättre förr.

Ta hand om er under sommarveckorna – svalka er ordentligt! Och hoppas ni får ha viktiga, riktiga samtal med varandra! 

Publicerad Uppdaterad
Läs hela artikeln
2 weeks sedan
Poeten Jesper Lundbys veckovers i Arbetaren. Naina Helén Jåma/TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Den riktige mannen

Den riktige mannen, han försörjer sin familj
– men just den här bara har ingen.
Han undrar så varför, han tänker sig trött,
han söker så hårt efter sanningen.

Ge honom bara ett enkelt svar,
en klar manual han kan följa.
En självklarhet som från självförakt ren
den riktige mannen kan skölja.

Vem vet vart din hjärna tog vägen
framför datorn där i ensamhet?
Vad gror i någon som inte duger?
Vad växer, vad såg du – vem vet?

Allt är en jävla röra, men
kom sätt dig med oss andra här.
Låt oss tala som vänner om
vad ”riktig” och ”människa” är.

Jag tror det är någon som lyssnar,
som hjälper någon annan i nöd.
En som räddar en annan människa
från en orättvis onödig död

– vad tror du?

Veckovers: Vi kallar det demokrati

Publicerad Uppdaterad
Läs hela artikeln
3 weeks sedan
"De enda som tjänar på hög arbetstid är de som lever på att arbetare är utmattade." Foto: Björn Larsson Rosvall/TT. Montage: Arbetaren

Amalthea Frantz:
Nu är företagarna på defensiven

Fler och fler arbetsköpare verkar känna sig hotade av att människors arbetstid kan kortas framöver. Det är ett av få goda tecken i tiden. 

I dagarna börjar Almedalsveckan på Gotland. Ofta utskälld för att vara ett enda kindpussande mellan politiker och storföretag, ett spel som bevakas orimligt mycket av stora medier (nej, vi på tidningen Arbetaren prioriterar inte att åka dit i år heller). 

Samtidigt har det under hela Almedalsveckans historia gjorts engagerade försök att skapa något annat, lyfta röster underifrån. Och vad som letar sig in i programmet säger i bästa fall något om vilka frågor folk bryr sig om på riktigt. 

I år är arbetstidsförkortning en sådan het fråga, sammanfattar tidningen Lag och avtal. Till exempel ordnar arbetsköparorganisationen Teknikföretagen ett seminarium med den defensivt ängsliga rubriken ”Välfärd kräver arbete – varför låtsas vi annat?”. 

Livsviktiga frågor

De senaste åren, för att inte säga decennierna, har den från början mycket ojämlika maktbalansen på arbetsmarknaden tippat mer och mer åt ena sidan: arbetsköparnas, företagsägarnas. Samtidigt som den andra sidan, de anställda, har sett anställningsskyddet urvattnas totalt, medan S-regeringar lagstiftat mot facklig kamp och välfärden monterats ner.

Kollage: Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz: till till vänster i bilden, till höger i bakgrunden bild från en byggarbetsplats där en har kran vält

Amalthea Frantz:
Myten om det trygga Sverige lever kvar – på ett område

Frågor som i praktiken påverkar anställdas hälsa har länge drivits underifrån, av många fackligt aktiva, och faktiskt även officiellt av ett flertal stora fack: generellt kortad arbetstid, slopat karensavdrag. Men i relativ tysthet. 

Så började det hända något under förra årets avtalsrörelse. Ämnet kortare arbetstid kom upp i ljuset, trots att LO valde att utreda i stället för att kräva. Ett utspel från LO om förhandling med Svenskt Näringsliv kom i stället nu i våras, och möttes förstås med ett ”nej”. Men ämnet letade sig ändå in på förskräckta borgerliga ledarsidor.

Öka pressen underifrån

Fler och fler känner det vansinniga arbetstempot i kroppen. Och i hjärnan. Varför ska vissa slita ut sig, och till exempel ofrivilligt gå ner till deltidslön, samtidigt som de arbetslösa skuldbeläggs och straffas?

Nu pressas krav upp till ytan, inte bara till stora medier utan också till valrörelsen. S, V och MP vill alla ta bort karensavdraget (som inte alls är någon självklarhet i många andra länder). Även partier på högerkanten har börjat öppna för en förändring. 

Miljöpartiet har länge haft kortare arbetstid i sitt program. I år väljer högerliberala Dagens industri att propagera mot just detta.

Inom Socialdemokraterna behandlas frågan om arbetstidsförkortning som vanligt med tvekan, otydlighet och utredningar – men trycket underifrån ökar. 

Det måste öka än mer. Överallt, oavsett vad man röstar, eller inte röstar, på. Låt inte politiker och centralorganisationer begrava frågan igen. 

Mer tid för livet skulle gynna alla anställda, och i förlängningen även sjukskrivna och arbetslösa. 

De enda som tjänar på hög arbetstid är de som lever på att arbetare är utmattade, och samtidigt livrädda för att bli av med jobbet. 

Jessica Eriksson är undersköterska och ordförande för Kommunal i Ljusdal

Larmet från äldre­vården: Sju av tio vill lämna yrket

Låt arbetstids­förkortning bli den stora valfrågan!

Publicerad Uppdaterad
Läs hela artikeln
3 weeks sedan
Poeten Jesper Lundby skriver veckoverser i tidningen Arbetaren. Claudio Bresciani/TT. Montage: Arbetaren.

Veckovers: Vi kallar det demokrati

Halverade priser på bensin och bussar
ända fram till fjortonde september!
Åt alla små barn gratis Kristersson-pussar!
Grönare gräs! Flera stränder!

Kärnkraft! Vindkraft! Hallonsaft!
Förbjud midsommarstång till jul!
Personaltäthet? Goddag yxskaft!
Inför straffskatt på att vara ful!

Riksdagsspärren lurar i vassen.
Valfläsket brinner! Rösta rätt!
Jag blev Hufflepuff i valkompassen.
Röstboskapen grillas på spett.

Söndagskvällsöppet på Bolaget!
Nyckelring och karamell gratis! Titta!
En kondom med vår logga till samlaget?
Vårt parti skyddar dig bäst från smitta!

Väck från de döda Arne Weise!
Tillverka fossilfritt stål av piss!
Installera i Kebnekaise
världens snabbaste hiss!

Till hösten blir boskapen bitter.
Vi minns, nu när det faller löv,
att höger och vänster skinka sitter
fortfarande på samma röv.

Angiverilagen Johan Apel Röstlund

Sossarnas rasistiska klasslag stinker

Publicerad Uppdaterad
Läs hela artikeln
4 weeks sedan
Arbetarens och Tidskriften Klass chefredaktörer Amalthea Frantz och Beata Hansson. Foto: Joel Kellgren

Mer plats för berättelser underifrån

Arbetarens prenumeranter kommer framöver få ta del av noveller från Tidskriften Klass, som ges ut av Föreningen Arbetarskrivare.

– Det skönlitterära har i stort sett försvunnit från kultursidorna, Arbetaren inräknad. Går man längre tillbaka har vi en stolt historia av att publicera unga lovande arbetarförfattare, så för oss innebär det här samarbetet en möjlighet att återigen plocka upp just det, säger Amalthea Frantz, chefredaktör på Arbetaren apropå det nya samarbetet med Tidskriften Klass. 

– Klass publicerar så många bra noveller, och att låta fler ta del av deras rika material känns otroligt viktigt, fortsätter hon.

Mer plats för berättelser underifrån – det är syftet med Arbetarens nya samarbete med Tidskriften Klass. Samtidigt som skönlitteraturen ges mindre utrymme i offentligheten är det fler som skriver, och behovet av arbetarperspektiv är stort.

Ömsesidig injektion med energi

– Två redaktioner når ut till fler än vad en gör, och tillsammans ska vi se till att fler kan ta del av samtida arbetarlitteratur. Det blir en ömsesidig injektion med energi, säger Beata Hansson, chefredaktör på Tidskriften Klass. 

Samarbetet innebär att Arbetaren kvartalsvis kommer att publicera noveller och dikter från Föreningen Arbetarskrivare, som ger ut Tidskriften Klass. Först ut är novellen Skyddsökande av Karim Taghana, lärare och översättare från svenska till kurdiska.

Den som tycker om novellen får hålla utkik, ryktet säger att Taghana i detta nu arbetar på sin debutroman. 

Bouchra Khalili ger plats för vittnen

Publicerad
Läs hela artikeln