Ni stötte på många svårigheter med att få fram information och hade att göra med tre säkerhetstjänster och regeringar, de svenska, amerikanska och egyptiska. Kan ni berätta hur ni gick tillväga?
Sven Bergman (SB): Förra våren gick vi in i flera återvändsgränder. Att det var amerikanska agenter som hämtat Agiza och Al-Zery fick vi inte bekräftat förrän några dagar innan den första publiceringen. Vi höll till exempel på i en vecka för att få fram ett bensinkvitto för planet bara för att inse att planet inte hade tankat på Bromma. Då var det viktigt att vi kunde peppa varandra.
Fredrik Laurin (FL): När vi ska bestämma om vi ska köra på en idé ska vi ha en miniminivå på vad vi kan göra. Den miniminivån nådde vi när vi hade varit i Egypten för första gången i januari 2004, då vi fick klart för oss att de hade utsatts för tortyr och att garantin därmed var bruten. Sedan fanns det en maximinivå att det kanske handlade om CIA:s världsomspännande och totalt illegala människojakt, ledd av och sanktionerad av Donald Rumsfeld.
Joachim Dyfvermark (JD): Från miniminivån tog det månader innan det kom något genombrott. Först gällde det identiteten på planet som transporterade dem, att det var amerikanskt och att det jobbade på uppdrag av försvarsdepartementet, Pentagon.
Efter att ni tagit reda på planets registreringsnummer kontaktade ni det företag i USA som stod som ägare av planet. Med hjälp av en fejkad identitet lyckades ni få reda på mer information tills företaget fattade misstankar och ville ringa upp er. En stund senare ringde mobilen men det var inget amerikanskt företag som ringde upp, utan Säpo, som förklarade att de ringde på uppdrag av sina ”amerikanska samarbetspartners”.
FL: Säposamtalet var en direkt följd av de långa diskussioner vi hade haft med företaget i USA. Då gjorde vi bedömningen att det fanns risk för en husrannsakan på TV4-redaktionen så vi säkrade materialet på annat håll.
JD: Vi insåg vad som var på gång och vi hade ett högt säkerhetstänkande. I Kairo kunde folk mista livet om det kom fram att de pratat med oss, så vi använde oss av krypterade hårddiskar och intervjubanden förstördes direkt efter att de hade krypterats.
Vad är den värsta aspekten av det ni uppdagat?
JD: Ur ett globalt perspektiv är det att ett specialinrättat kommando kidnappar folk runt om i världen. Abu Ghraib är ingenting i jämförelse med vad den här typen av specialförband har utfört.
FL: När jag i går natt läste JO:s förhör med de inblandade Säpomännen slog det mig hur stor den här storyn är. Svenska tjänstemän, som agerar på mandat av svenska befolkningen, har i det här fallet medverkat till att två män stekts i Egypten på elektriska madrasser. Svenska tjänstemän, betalade med mina skattepengar, har skickat människor rakt in i den egyptiska säkerhetstjänstens tortyrkammare där man kopplar elektroder till människors könsorgan, en tortyr som höll på i månader.
SB: Och ännu värre är att de ansvariga politikerna har vetat om och medverkat till detta och valt att medvetet mörka. Det här var uppe i konstitutionsutskottet redan 2002, men inte ett ljud sades då om någon amerikansk medverkan. Det finns den dimensionen också, som jag tycker är ännu värre, att de ansvariga politikerna har blundat och medvetet undanhållit information för allmänheten, media och FN-organ.
Finns det, som ni ser det, någon möjlighet att Agiza och Al-Zery får en upprättelse av den svenska staten?
SB: Nej. Efter publiciteten och det politiska trycket har Sverige känt att man måste agera. Laila Freivalds har krävt att Agiza ska få ”en ny rättvis rättegång”, men har inte ens fått något svar från den egyptiska regeringen. Samma personer som utfärdat garantierna vägrar nu ens svara på Sveriges krav.
FL: Den förändring man kan hoppas på är att Sverige slutar se på fascistdiktaturen Egypten som en samarbetspartner i kriget mot terrorn.
Är ni oroliga för att Sveriges agerande inte bara var en engångsföreteelse och att det också kommer att bidra till en uppluckring av de mänskliga rättigheterna?
JD: Ja. Det finns en rad länder som väntar på vad FN ska säga om det svenska fallet. Vi har träffat folk som sitter i häkten och väntar på att bli deporterade om FN accepterar det Sverige gjort. Med den bakgrunden blir det särskilt vidrigt när den svenska regeringen mörkar detaljer i fallet. Men det finns också en annan långsiktig aspekt och det är att hela avvisningen byggde på information som kom från den amerikanska underrättelsetjänsten, som i sin tur fått den ifrån sina samarbetspartners. Säpo och den svenska regeringen hävdar fortfarande att man har förtroende för det informationsflöde som i grund och botten endast är ett sätt för de här regimerna att bli av med dissidenter. Vad är det för underlag som Säpo har? Varifrån kommer informationen, och hur är den framtagen? Hur dubbelkollas den? Den debatten har inte ens påbörjats.
FL: Ja, hur vet vi att den information vi får från USA som i sin tur kommer från deras samarbetspartners inte är framtagen under tortyr? Det vill jag att Säpo redovisar i sin nästa årsredovisning, tydligt och klart.
SB: Sveriges statsminister och justitieminister har öppnat för att det är mycket möjligt att det kan hända igen. Regeringen har haft en taktik att demonisera männen, med grova sakfel tagna ur luften men regeringen har tvingats backa flera gånger. Mot slutet av 2004 stod regeringen inför en kris och hade inte den hemska flodvågen kommit så hade antagligen den krisen fördjupats.
Anser ni att journalistikens villkor har ändrats till följd av kriget mot terrorismen?
FL: Ja, det råder ingen tvekan om det. Vi ser hur sekretessen ökar med hänvisning till kriget mot terrorismen och så kallade säkerhetsskäl, allt kringskärs av påstådda säkerhetsproblem.
Hur ska de nya förutsättningarna hanteras?
FL: Avslöja! Vilka säkerhetsproblem är det ni hänvisar till? Ifrågasätt förändringarna i rättssystemet, ifrågasätt när Tomas Bodström säger att polis och militär ska samarbeta, ifrågasätt Säpos kompetens.
Det finns som sagt flera frågor kvar, bland annat vad gäller den svenska regeringen. Tror ni att regeringen kommer att tvingas ta ansvar?
FL: Tar de någonsin ansvar för sina beslut?
JD: Jag hoppas att KU kommer att göra sitt jobb i den pågående utredningen.
Slutligen, hur känns det att tilldelas Vilhelm Mobergpriset?
SB, JD och FL: Skitroligt! Äntligen!
