Gamla synder

Det dröjer inte många minuter in i Hotel förrän vi förstår att huvudpersonen, receptionisten Irene inte kommer att kunna undvika att drabbas. Resten av filmen får vi liksom hon med hjälp av få och mystiska ledtrådar försöka lista ut vad det egentligen är som skrämmer och hotar. Och drabbar. Irene, med en perfekt Franziska Weiss […]

Det dröjer inte många minuter
in i Hotel förrän vi förstår att huvudpersonen,
receptionisten Irene inte kommer att kunna undvika att drabbas.
Resten av filmen får vi liksom hon med hjälp av få
och mystiska ledtrådar försöka lista ut vad det
egentligen är som skrämmer och hotar. Och drabbar.

Irene, med en perfekt Franziska Weiss i
rollen är en mycket ung, ny receptionist på det traditionstyngda
österrikiska hotellet. Hon vill göra allting perfekt;
som en liten flicka ordnar hon sin trista frisyr, och placerar sina
papper, sina glasögon prydligt på sina platser. Hon uppträder
mot sin omgivning på ett förväntat artigt sätt,
och framstår snart som ett samtidigt iskallt och skräckslaget
monsterbarn, en flicka som finns i varje klass, på varje arbetsplats.
Hennes kyligt artiga ton mot en arbetskamrat framstår som
ett slag i ansiktet.

Det är inte bara vi amatörpsykologer
och hobbydrömtydare som ser huset som metafor för oss
själva, med damm på vinden och gammal potatis kvarglömd
strax innanför bakdörren. Irene försöker hålla
allt på plats men den gamla institutionen skrämmer, inte
i första hand för sitt inre kaos utan för den fascistiska
ordning som råder. Jag associerar strax till den prisbelönte
författaren Elfriede Jelineks beskrivningar av österrikes
kulturförtryck historiskt och i samtiden, och nya tidskriften
Coras första nummers lite mer lättillgängliga bevakning
av detsamma.

Den obehagligt krypande Hitchcockstämningen
är mer än en känsla, här finns verkligen skelett
som skramlar ljudligt i garderoben för den som tvingas lyssna
– som Irene. En annan association går till Stanley Kubricks
The Shining (1980), varifrån Jessica Hausner hämtat nästan
skamlöst mycket. Låt oss kalla det en hommage.