Tre promille från framgång

På världsaidsdagen, den 1 december, riktades världens blickar återigen för en dag mot de omkring 40 miljoner drabbade av hiv/aids, en sjukdom det finns effektiva mediciner mot. Men medicinerna kommer fortfarande bara ett fåtal till del – en fråga som inte är men borde vara en central kampfråga världen över. Den afrikanska fackföreningsrörelsen sätter i […]

På världsaidsdagen, den
1 december, riktades världens blickar återigen för
en dag mot de omkring 40 miljoner drabbade av hiv/aids, en sjukdom
det finns effektiva mediciner mot. Men medicinerna kommer fortfarande
bara ett fåtal till del – en fråga som inte är
men borde vara en central kampfråga världen över.
Den afrikanska fackföreningsrörelsen sätter i alla
fall frågan allra överst på sin politiska dagordning,
tillsammans med kritik av den så kallade fattigdomsbekämpningen.

För om arbetarklassen
inte ens överlever, vad är då andra landvinningar
värda?

För ungefär
tre år sedan firade aidsaktivister framgångarna på
Världshandelsorganisationens (WTO) möte i Doha. Där
antogs en deklaration som skulle göra det möjligt för
fattiga länder att tillverka eller importera billigare kopior
av de dyra medicinerna.

Men vad har hänt
sedan dess?

Fler smittas än
någonsin. Endast fem procent av världens hiv-smittade
gravida får tillgång ens till den enklaste formen av
behandling för att minska sannolikheten att smittan överförs
till barnet. Och bara några få procent av de smittade
har tillgång till medicin.

I stället för
att bara sörja över detta måste vi utmana hindren
som står i vägen för att göra mediciner tillgängliga.

Och det största
hindret stavas: USA.

De största läkemedelsföretagen
är amerikanska och det är dessa företag som aktivt
slår vakt om att vinstintresse ska fortsätta vara viktigare
än människoliv.

Den försiktiga
segern i Doha utmanas på punkt efter punkt av läkemedelsindustrins
lobbyapparat, som verkar för att göra patentreglerna allt
krångligare. Och eftersom så få barn i i-världen
är drabbade (ungefär 1 000 föds med hiv per år)
är det inte lönsamt att forska på mediciner till
barn – trots att 600 000 föds med hiv i fattiga länder.

Samtidigt sätter
den amerikanska regeringen en enorm press på fattiga länder
att inte utnyttja Doha-deklarationens möjligheter till undantag
från patentreglerna. Vilket får önskad effekt:
medicinerna kommer inte de drabbade till del.

Kostnaden för
mediciner till alla uppskattas av Läkare utan gränser
till omkring 5,5 miljarder kronor. Det motsvarar ungefär tre
promille av världens sammanlagda utgifter för vapenköp.

Hur länge ska
den rika världen tiga?