I förra veckans Arbetaren går
Jan Selling och Kristoffer Larsson till motangrepp mot mig i två
separata debattinlägg. I ett pedagogiskt hänseende har
debatten varit nyttig. Vi är många som är trötta
på att behöva försvara legitimiteten i palestiniernas
befrielsekamp, att ständigt behöva förklara att det
aldrig existerat någon konflikt mellan judenheten och palestinierna,
att kampen inte handlar om religion.
Debatten är viktig, eftersom den belyser
hur Israellobbyns världsbild bitvis sammanfaller med konspirationsteorin
om ett judiskt folk som står mot resten av världen. Utmaningen
för den antirasistiska rörelsen är att punktera denna
världsbild.
Först Larssons tröttsamma kampanj
för Israel Shamir. Nyligen skrev Shamir om en dold judisk världskonspiration
som strävar efter total ideologisk kontroll, inbegripet kontrollen
över USAs krigsmakt, för att bland annat bomba Iran, fortsätta
bekriga Irak och ytterst säkra världsjudendomens makt
(”The Spider Web”, axisoflogic.com, 2/9 2004). Så
ser Shamirs konspiratoriska världsbild ut, svart på vitt.
Larsson vill göra denna världsbild
attraktiv utanför rasistiska kretsar.
Vad gäller föreställningen
om Shamirs immunitet mot anklagelser om rasism, så kan en
jude (i det här fallet en före detta jude) vara lika mycket
(pro)rasistisk mot de egna som en afrikansk riksdagskandidat för
Ny demokrati. Shamirs judiska bakgrund varken legitimerar eller
gör honom immun mot (pro)rasistiska ståndpunkter om judar.
Sedan Selling som i ett hätskt motangrepp
varnar för antisemitismen i den palestinska befrielsekampen.
Det förkastliga med Sellings föreställningsvärld
är den totala negligering av drivkrafterna bakom palestiniernas
frihetssträvan. Selling trivialiserar Israels rasistiska förtryck
genom att hävda att både vänstern och högern
lider av ”ett instinktivt hat mot Israel” och genom att
stämpla solidaritet med Palestina som en latent form av antisemitism.
Varken Selling eller Larsson agerar i ett
vakuum. Deras resonemang utspelar sig i ett större sammanhang
vars konsekvenser reproducerar en världsbild som är förljugen.
Judarna står inte mot resten av världen. Antisionism
är inte antisemitism i förklädnad, utan en rättmätig
frihetskamp mot världens sista kolonialmakt av 1800-talssnitt.
Minnet av nazismens offer kan bara förvaltas
genom att bekämpa samtida former av rasism.
Kampen för Palestinas befrielse
är antirasistisk.