Kultur

Vem fjäskar för några jävla brudar?

Det är egentligen helt otroligt att begreppet politiskt korrekt över huvud taget överlevt. Det har förekommit i så många skumma sammanhang, så många handskrivna brev med text långt ut i marginalen och svindlande resonemang om elallergier, sionistiska konspirationer och dolda budskap i teves testbild att det borde vara kört för all framtid. Men nä då, […]

Det är egentligen helt otroligt att
begreppet politiskt korrekt över huvud taget överlevt.

Det har förekommit i så många
skumma sammanhang, så många handskrivna brev med text
långt ut i marginalen och svindlande resonemang om elallergier,
sionistiska konspirationer och dolda budskap i teves testbild att
det borde vara kört för all framtid. Men nä då,
begreppet används fortfarande flitigt i den offentliga debatten.

Jan Guillou till exempel, han gillar det
begreppet.

I en teve-debatt förra veckan sade
han att nu var det kört med dialoger mellan kvinnor och män
eftersom feministerna till och med dissat en så uppenbart
politiskt korrekt figur som Jens Orback. Och frågan jag tampas
med är: Vad är det med vissa uppfattningar som gör
att Guillou och många andra så enkelt kan identifiera
dem som just politiskt korrekta.

Det vanligaste svaret är att det är
okontroversiella åsikter som låter fina och som alla
inom någon sorts media/vänster-sfär tycker om att
höra.

??Det skulle innebära att den stora
majoriteten av Jan Guillous egna åsikter är politiskt
korrekta. Han är emot åsiktsregistrering, han kritiserar
Israel och USA, han är en varm anhängare av den inom kulturetablissemanget
så omhuldade uppfattningen att syskon inte bör gifta
sig med varandra.

Just den frågan har han visserligen
inte drivit, men jag förutsätter att han är emot
det. Det andra alternativet – att han anser att ett nära släktskap
tillhör de viktigaste fundamenten för ett långt
och lyckligt äktenskap, men håller tyst om det – skulle
ju verkligen vara att dansa efter den politiska korrekta pipan.

Det räcker alltså inte med att
det råder konsensus om ett ställningstagande för
att det ska vara politiskt korrekt. Det krävs något mer.
Och kollar man på alla de åsikter som brukar kallas
politiskt korrekta, PK, blir det tydligt vad det är för
något.

Att gilla damfotboll lika mycket som herrfotboll
är PK. Att erkänna att man tänder på 13-åriga
brudar är inte PK.

Stödja könskvotering är PK,
stödja friande domar i våldtäktsmål är
inte PK.

Att prata om hur lite föräldraledighet
pappor tar ut – extremt PK. Att slåss för pappor som
felaktigt anklagats för incest – extremt icke PK. Och så
vidare.

Finns det minsta kvinnliga intresse i en
åsikt kan den lätt viftas bort som politiskt korrekt,
medan det politiskt inkorrekta framstår som viktigt, rebelliskt
eller till och med modigt.

Tänk på det nästa gång någon utmålar sig själv som tapper upprorsmakare mot det politiskt korrekta etablissemanget. Vad han egentligen vill säga är: Jag fjäskar fan inte för några jävla brudar.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984