Debatt

Arbetarna måste slåss!

Om GM menar allvar med att i nuläget stänga endera fabriken och centralisera produktionen i kvarvarande anläggning, så är det beslutet redan fattat. I det beslutet är det med all säkerhet Trollhättan, med sin avlägsenhet från den europeiska produktionskedjan och marknaden och sin relativa litenhet, som måste sälla sig till industrimuséernas dammiga skara. Detta oavsett […]

Om GM menar allvar med att i nuläget
stänga endera fabriken och centralisera produktionen i kvarvarande
anläggning, så är det beslutet redan fattat. I det
beslutet är det med all säkerhet Trollhättan, med
sin avlägsenhet från den europeiska produktionskedjan
och marknaden och sin relativa litenhet, som måste sälla
sig till industrimuséernas dammiga skara. Detta oavsett om
svenska Metall erbjuder lägre löner och längre arbetstid.

Det troliga motivet är att låta
de båda fabrikerna presentera program för framtida ökningar
av exploatering av arbetarna, med ökat tempo, omläggningar
av produktionsprocesser och arbetsorganisation och längre arbetstid
utan motsvarande löneökning. Med denna rationalisering
av produktionen planerad, och att genomföras av respektive
fack och anläggningsledning, står sig sedan GM starkare
oavsett om de sedan lägger ner den ena anläggningen eller
den andra, eller inte någon.

Bakgrunden, förutom det ständiga
övergripande motivet att få färre arbetare att producera
mer mot mindre betalning, är den knivskarpa konkurrens som
råder på privatbilsmarknaden. Det talas om en i runda
slängar 30-procentig överkapacitet för det samlade
automobilkapitalet i förhållande till köpviljan
över världen.

Fackets strategi handlar om krishantering,
inte om arbetarkamp: Fackets policy är i nuläget:

1. att skriva gemensamt protestuttalande
tillsammans med tyska IG Metall och EMF (European metalworkers federation)
mot att GM spelar ut två fabriker mot varandra,

2. att sätta sin tilltro till att GM
låter ”strikt företagsekonomi styra”, vad det
nu kan tänkas vara, och att ”en svensk lösning”
då ”ligger mycket väl till” (verkstadsklubbens
ordförande i Trollhättan, Paul Åkerlund i Arbetaren
37/04) och

3. att låta fabriker lägga ner
och arbetare få sparken och i stället framhäva behovet
av ”strukturomvandling” med jobb byggda på ny teknik
”på bekostnad av andra jobb”. Priset arbetarna får
betala skall balanseras av en ”bra a-kassa och en aktivare
arbetsmarknadspolitik” (Göran Johnsson i Dagens Arbete
9/04, jämför med Jan Edlings inlägg i Arbetaren 41/04).
Dessutom upplyser oss samme Göran i Göteborgs-Posten den
8 september att ”den som förlorar den aktuella biltillverkningen
får säkert annan produktion”.

Om eller kanske snarare när GM bestämmer
sig – oavsett om det blir Trollhättan eller Rüsselsheim
som ”får” fortsätta producera – så gäller
det för arbetarna att slåss.

Vid nedläggning gäller det att
rädda det som räddas kan, det vill säga deras egna
uppehälle. Det är ju trots allt det saken handlar om –
vill de ha lojalitet, köp en hund, som man brukar säga.
Kräv, säg, fem årslöner med rätt till
betald omskolning. Vägrar GM betala, kräv av staten. Vägrar
staten, kräv av facket – det är ju till dem vi betalar
våra hundralappar varje månad år ut och år
in.

Om Göran Persson vill skjuta till miljarder
till motorvägsbygge som tar längre tid att färdigställa
än det dröjer innan nästa nedläggningshot kommer,
så strunta i asfalten, ge pengarna till Trollhättearbetarna
i stället.

Vid fortsatt drift; vägra gå
med på försämringar i arbetsförhållanden
och arbetsmiljö. Det är ingen hållbar lösning
att ge varken lillfinger eller ena handen i dagsläget – som
alla kapitalister, blir de aldrig nöjda. Det är lika bra
att säga nej idag.

– Vill de lägga ner idag eller om
tre år så spelar det ingen roll hur mycket – eller lite
– vi går med på. Vi kan lika gärna ta smällen
idag och kräva det enda som gäller i samhället –
kontant betalning. De kan ta sina jobb och köra upp i röven,
om de ändå bara kräver att vi skall jobba hårdare
för en lön som hela tiden halkar efter. Till på
köpet med konsekvensen att de sparkar oss en efter en, istället
för alla på en gång. I Frankrike hotade arbetarna
att spränga sin nedläggningshotade fabrik, och fick långt
mycket mer pengar än de annars skulle ha fått, menar
en arbetare på Saab som vi pratat med.

Angående kravet på ett förbud
mot företagsflytt har vi svårt att se någon poäng
med att driva ett meningslöst krav utan utsikter. Det är
dessutom ett krav som är helt irrelevant för de berörda
arbetarna på Saab just nu. Varför inte kräva en
lag mot lönearbete medan ni ändå är i motionstagen
eller ska vi skippa den lagen då den inte kan mobilisera ”de
arbetande”?

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984

Lås upp alla artiklar!

 

Skriv upp dig på nyhetsbrevet, få en rabattkod som låser upp arbetaren.se i ett dygn