Kultur

Turkiet bekänner färg

Hur långt är egentligen steget från att lagstifta mot otrohet till en officiell acceptans av hedersmord? För den som har velat se hur Turkiet gång på gång krakelerar i sin skeva anpassning till EU-lagstiftningen, har det länge bara varit att surfa in på den turkiska regeringens officiella hemsida. Här talar man ogenerat om hårdare tag […]

Hur långt är egentligen
steget från att lagstifta mot otrohet till en officiell acceptans
av hedersmord?

För den som har velat se hur Turkiet
gång på gång krakelerar i sin skeva anpassning
till EU-lagstiftningen, har det länge bara varit att surfa
in på den turkiska regeringens officiella hemsida. Här
talar man ogenerat om hårdare tag mot sedlighetsbrott. Och
i dagarna kommer regeringspartiet AKP, som baserar sin politik på
islamiska grunder, att lägga fram ett lagförslag om förbud
mot äktenskapsbrott Turkiet (det var åtta år sedan
”brottet” otrohet försvann ur den turkiska lagboken).
Lagförslaget framläggs just under de dagar när EU
är inne i slutfasen av sina bedömningar om Turkiets framtid
som medlemsland i EU och har väckt stor förvirring och
vrede bland många.

Jag levde under tio år tillsammans
med en man som var notoriskt otrogen och kontrollerade mig med hot
och slag. Det civila turkiska samhällets dom föll ändå
på mig den dagen jag valde att göra en anmälan mot
honom. Hur vågade jag göra en privat angelägenhet
offentlig?! Hur kunde jag tro att samhället skulle försvara
mina rättigheter gentemot en man som ”hade tvingats”
till otrohet på grund av hans hustrus otillräcklighet?!
I Turkiet gäller mannens lag. Enligt turkisk lag betraktas
sexuellt våld mot kvinnor som en ”kriminell handling
mot allmän anständighet och familjen”, vilket Amnesty
kritiserar.

Jag fann livsglädjen igen genom en
förälskelse vilket väckte min mans avgrundslösa
svartsjuka vars våld inte längre fann gränser. Jag
tvingades att fly hals över huvud efter att ha fått erfara
hur de turkiska myndigheterna kallsinnigt vände mig ryggen
när jag bad om skydd. För även om den turkiska lagstiftningen
genomgått stora förändringar, ser verkligheten annorlunda
ut. Det händer alltför ofta att kvinnor som söker
skydd hos turkiska myndigheter förs tillbaka till sina familjer
av polisen. Om ett fall sedan slutligen tas upp till rättslig
prövning, tenderar domstolsväsendet att acceptera förövarens
förklaring och hänvisning till sin och familjens heder.

I och med det nya lagförslaget bekänner
den turkiska regeringen äntligen färg och jag hoppas att
detta ska fungera som ett underlag i bedömningar av kvinnors
rättsäkerhet i Turkiet. Det är inte en slump att
Gul Dünya Touran för inte så länge sedan kunde
bli mördad mitt på dagen på ett av Istanbuls största
sjukhus. Det är inte en slump att hon låg där obevakad,
trots en överhängande hotbild mot hennes liv från
manliga släktingar.

I dag är det inte bara min man, hans
bröder och farbröder jag fruktar om jag någon gång
skulle återvända till Turkiet. Den här gången
skulle han inte längre bara kunna straffa mig genom fysiskt
och psykiskt våld. Den här gången skulle han också
kunna åberopa sin rätt i en offentlig domstol.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984