– Fan, va det här e dåligt.
Jag gör det bättre själv.
Det var vad Shakti Slawomirska tänkte
när hon lyssnade på den så kallade mainstreamradion
i allmänhet och kommersiell radio i synnerhet. 2000 var hon
med och startade upp Radio Yelah som då började sända
egenproducerade radioinslag via det frihetligt socialistiska mediekollektivet
Yelah.
I år fyller Yelah tio år, och
skivan som innehåller reportage och inslag om allt från
demonstrationer till klubbkultur ingår som en del av kollektivets
jubileumsfirande.
1994 startade Yelahs ansvarige utgivare
Pelle Sten och hans gymnasiekompisar i Helsingborg fanzinet ”Svart
Press” som senare utvecklades till nättidningen Yelah.net.
Numera är Yelah en mediegrupp med både förlag, radio
och nättidning. Yelah produceras ideellt och i princip vem
som helst med en idé som går i linje med kollektivets
ideologi är välkommen att medverka.
Pelle Sten säjer själv att de
arbetar med opinionsbilande journalistik, att journalistisk objektivitet
är en myt – syftet med Yelah är att förändra
samhället.
Vilket blir extra tydligt på skivans
sista spår, ”Egenmäktig handikappsanpassning – D.I.Y.”.
Här är det meningen att Jesper Jansson både ska
delta i aktionen, som går ut på att man på Skånegatan
i Stockholm gör ett eget övergångställe, samtidigt
som han agerar reporter.
Går det? Ja, inom Yelah går
allt eftersom man medvetet vill bryta upp gränserna mellan
journalistik och aktivism.
Men självklart kommer denna form aldrig
att bli ”rumsren”, som traditionell journalistverksamhet.
Det är lätt att avfärda Radio Yelah som propagandistiskt
och ointressant. Men det vore synd, eftersom man då missar
guldkorn som Paula Rooths intervju med punk-ska-reggae-bandet Vagina
Grande. Det hade funkat hur bra som helst i UR.
Eller ”Reclaima fittan”, som på
ett roligt och lättsamt sätt tar upp den eviga stötestenen:
varför finns det inget gemensamt och accepterat namn på
det kvinnliga könsorganet? Den ganska förutsägbara
men roliga busringningen till Shell skulle lätt kunnat ingå
i Pippirull. Yelah gör bra saker, som tyvärr kommer alltför
få, utanför den redan frälsta cirkeln, till gagn.