Inskränkt, missunnsamt

Hon väljer sina tillfällen.
När Kommunal nyligen höll kongress, ett år efter
den största strejken i förbundets historia, passade ordförande
Wanja Lundby-Wedin på att erkänna att LO inte fullt ut
stödde Kommunals strejk för ett år sedan, och att
det som skedde då var olyckligt. En av de teser som Jan Josefsson
drev i ett reportage i SVT:s Uppdrag granskning i november visade
sig därmed vara sann: Kommunal hade inte LO:s stöd för
kravet på 5,5 procent i löneökning eftersom det
bröt samordningen mellan LO-förbunden.

LO-samordningen från år 2000
stipulerade max 4 procent i löneökning, Kommunals avtal
stannade på 3,95 procent. Ändå hävdade Kommunals
ledning efter programmet att det slöt avtalet utan påtryckningar
utifrån.

Men turbulensen fick snart konsekvenser.
Avtalssekreterare Håkan Meijer offrades för att han inte
lyckats hålla ihop LO. Och i det strategidokument som Kommunal
lade fram till kongressen betonas sammanhållningen inom LO.
Då kunde väl Wanja Lundby-Wedin kosta på sig sitt
lilla erkännande, som hon dessutom upprepat i samband med LO:s
nu pågående kongress.

Men erkännandet gör inte LO:s
agerande under kommunalstrejken mindre klandervärt. Även
sett ur LO-perspektiv, där minsta brott mot samordningen är
stort steg mot en avgrund av höjd ränta och inflation,
kvarstår det faktum att Kommunal bara hade ett år kvar
på avtalet när de gick ut i konflikt. Ett avsteg under
sista året får förstås mindre samhällsekonomiska
konsekvenser än om det skett två år tidigare.

Lägger man till att kommunalarnas löner
inte bara ligger långt under till exempel industriarbetarnas
utan att klyftan dessutom ökar, framstår LO:s agerande
som inskränkt och missunnsamt.

Kommunal var trots allt på väg
att lyckas med något stort. De mobiliserade sina medlemmar
och hade ett enormt stöd i opinionen. Att fälla bilan
över en sådan rörelse är ytterst riskabelt;
missnöjda och svikna drog sig många kommunalare ur de
fackliga aktiviteterna.

Ledare

Inskränkt, missunnsamt