Debatt

”Sexualiteten har blivit en vara”

Sexualiteten är i dag en av de mest gångbara och använda mediala produkterna. Det sexuella invaderar nyhetsrummen, dominerar underhållningssidorna och teveutbudet, liksom den offentliga miljön. Genom en uppsjö av tal, bilder och medieutbud är sexualiteten och dess status och funktion inte längre privat utan hyperoffent-lig. Sexbegreppet fylls med så mycket betydelser, tilldelas så många offentliga […]

Sexualiteten är i dag en av de mest
gångbara och använda mediala produkterna. Det sexuella
invaderar nyhetsrummen, dominerar underhållningssidorna och
teveutbudet, liksom den offentliga miljön.

Genom en uppsjö av tal, bilder och
medieutbud är sexualiteten och dess status och funktion inte
längre privat utan hyperoffent-lig. Sexbegreppet fylls med
så mycket betydelser, tilldelas så många offentliga
plikter att det i sig har tömts på betydelse. Med detta
är det inte sagt att det finns en äkta sexualitet som
skyms, utan snarare att den i dag förväntas sälja
idéer, attityder, värderingar, produkter, identiteter,
kopplas till maträtter, heminredning, skattepolitik, hemförsäkringar
och så vidare.

Listan kan göras lång på
dessa nya användningsområden. Sexualitet har blivit en
medial offentlig vara och som sådan antar den kameleontliknande
former och betydelser.

På senare tid har uttrycket ”sexualiseringen
av det offentliga rummet” börjat dyka upp. Ibland luddigt
använt om allt ifrån hårdpornografiskt material
till unga flickors psykiska ohälsa. Den form av sexualitet
som vi möter i det offentliga är till största delen
mjukpornografisk. Det vill säga en bild som visar en person
och är fylld med sexuella associationer.

Till skillnad från hårdpornografin
som fortfarande väcker starka reaktioner har det mjukpornografiska
blivit allt mer socialt accepterat.

Mjukporren ingår som en naturlig del
i reklam, musikvideofilmer och i lanserandet av olika teveprogram.
Och medan hårdpornografin uttalat försöker väcka
betraktarens sexuella lust, är mjukpornografins syfte betydligt
mer komplext. Här handlar det inte sällan om att väcka
en annan typ av begär: konsumtion.

Den sexuella betydelsen är ofta kopplad
till ett visst kön, en viss typ av kropp, en viss ålder,
vissa poser och framför allt, som sagt, till ett visst syfte
– kommersialism.

I det offentliga rummet är det framför
allt den unga kvinnan som får förkroppsliga såväl
idéer om sexualitet som ett feminint ideal.

Med sin förmåga att väcka
begär ska hon locka både till varuköp och till efterliknelse.

Så vad vi, både kvinnor och
män, dagligen i flera olika format får veta och se är
att kvinnor är sex, att deras kroppar betyder sex.

Samtidigt finns en paradox. I dessa bilder
konstrueras kvinnan som både sexuell och avsexualiserad. Sexuell
när denna bild uttrycker begärlighet, avsexualiserad när
den inte talar om hennes lust utan om att väcka andras begär.

Att vara begärlig har blivit en värdefull
egenskap hos unga kvinnor, det ser vi inte minst i den ökade
viljan att vika ut sig. Pin-up-idealet har gjorts till en positiv
självbild: man är värd att betraktas.

Unga kvinnor lär sig också i
dag att om de vill ha plats i det offentliga eller mediala, bli
sedda och uppmärksammade är reglerna hårda men enkla:
visa ingen specialiserad kunskap, sätt kroppen i fokus och
ha få krav. Kanske är det därför vi ser hur
allt fler lever upp till den karikatyr av kvinnor som cirkulerar
med oförminskad styrka: barnkvinnan. Hon som lockar men aldrig
konfronterar.

Kvinnor måste alltid förhålla
sig till idéer om sin sexualitet. Och i en allt mer kommersiell
sexualiserad kultur är den inbjudande pin-upan en acceptabel
bild av kvinnlig sexualitet. När hon promenerar utanför
denna bild faller domen hård.

Vissa beteende i det offentliga som att
vara berusad och klädd på ett visst sätt vid vissa
tidpunkter och platser innebär fortfarande att du får
skylla dig själv: se gärna ut som ett fnask men uppträd
inte som ett.

I det offentliga rummet har kvinnor reducerats
till att figurera som symboler för en sexualiserad konsumtion.
De ska vara begärliga blickfång och locka till varuköp.

Så, några av de frågor
vi kan ställa oss när sexualiseringen av det offentliga
rummet diskuteras är vem som ska symbolisera vad, i vilket
syfte och vilka kan effekterna tänkas bli?

För det är inte bara innehållet
som sexualiseras, som publik tilltalas vi alltmer som sexuella varelser
i första hand. Vårt intresse antas handla om hur vi ska
göra vad och med vem, när vi inte är upptagna med
att som några slags peeping toms betrakta andra.

I en pessimistisk framtidsvision såg
medieforskaren Neal Postman på sextio-talet vår kritiska
förmåga alltmer försvinna i underhållningsbruset
tills vi alla skulle dö skrattande framför teven. Frågan
är om det inte snarare blir zappande med en lätt upphetsad
blick.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984

Hallå  👋

Vill du läsa senaste numret av vårt låsta Månadsmagasin gratis på webben? Skriv upp dig på nyhetsbrevet så skickar vi det på mejlen.

Nyhetsbrevet innehåller:

✔ Senaste rubrikerna två gånger i veckan

✔ Utvalda reportage på söndagar