Kultur

Busted, Bodström

Den 8 mars publicerade Svenska Dagbladet en granskning som synliggjorde vad som egentligen sker i riksdagen. Sex av tio kvinnor anser sig förtryckta och utsatta för härskartekniker. Maud Olofsson är en av dem och också andra har gått ut öppet med kritiken. Tomas Bodström sätter sig dock på tvären mot Maud Olofssons uttalande. ”Det är […]

Den 8 mars publicerade Svenska Dagbladet
en granskning som synliggjorde vad som egentligen sker i riksdagen.
Sex av tio kvinnor anser sig förtryckta och utsatta för
härskartekniker. Maud Olofsson är en av dem och också
andra har gått ut öppet med kritiken.

Tomas Bodström sätter sig dock
på tvären mot Maud Olofssons uttalande. ”Det är
oförskämt mot de som verkligen förtrycks”, säger
han i Aftonbladet förra veckan. Maud ska inte klaga. Hon har
det inte så illa. Eller vad menar Tomas Bodström egentligen?

Jag fortsätter att läsa. Bodström
förklarar att Maud Olofsson inte tillhör de ”tiotusentals
kvinnor” som verkligen förtrycks.

Nu är jag riktigt nyfiken. Jag visste
inte att det var Bodström och hans gubb-crew som bestämde
vilka som är förtryckta. Och varifrån får
Bodström dessa siffror? Tiotusentals. Tio tusen täcker
ju inte ens siffran på antal våldtagna per år
i Sverige. Klart är i alla fall att kvinnorna i riksdagen inte
får räknas dit. Får jag räkna mig dit? Måste
jag ansöka i så fall? Det rimmar illa när medelålders
vita män ska sätta kriterierna för vilka som är
förtryckta, och för vilka som inte är det. Känner
man sig förtryckt, är man det.

Särskillt illa rimmar det just när
det handlar om deras egen gård. Retoriken blir samma som vi
ofta ser vid våldtäkter. Att man inte tror att det är
den justa grannkillen som gör det, utan knäppskallen som
hoppar på en i parken. På samma sätt vill man inte
se att det är de hyvens männen i riksdagen som förtrycker
kvinnorna i riksdagen. Framförallt vill inte de hyvens männen
själva se det. Det är andra män som förtrycker
andra kvinnor. Någon annanstans. Då blir ju allting
så mycket enklare att prata om, när det är någonting
som man själv inte riktigt är medagerande i. Tyck synd
om de förtryckta kvinnorna, var arg på de förtryckande
männen. Var man och jämställd och få cred för
det.

När jag jobbade som vaktmästare
förra sommaren hade min chef en hel del att säga mig.
Lilla gumman, lilla Ida, lilla vän och ”du får ta
och äta mera gröt”. En historia som inte är
det minsta unik. Så varför inte också i riksdagen?
I stället för att lägga locket på och säga
att Maud Olofsson försöker ta partipolitiska poäng,
kan man tänka efter en gång extra. Eller kanske flera
gånger extra, och försöka lösa problemet som
finns. Välklädda och välrakade män som sitter
i riksdagen kan också vara kvinnoförtryckare.

Busted, Bodström. Osynliggörande
är också en härskarteknik.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984