Kultur

Medierna älskar en Lasse i toppen

När Lasse Werner avgick som vänsterpartiets partiordförande 1993 utbröt det närmast skråsorg bland de politiska journalisterna; ledarskribenter, politiska kommentatorer från radio och teve, politiska krönikörer – alla hade de utvecklat en personlig och trivsam kommunikation med den fryntliga gamle muraren. På en presskonferens på samma Folkets Hus som huserat helgens v-kongress satt idel manliga journalister […]

När
Lasse Werner avgick som vänsterpartiets partiordförande
1993 utbröt det närmast skråsorg bland de politiska
journalisterna; ledarskribenter, politiska kommentatorer från
radio och teve, politiska krönikörer – alla hade de utvecklat
en personlig och trivsam kommunikation med den fryntliga gamle muraren.


en presskonferens på samma Folkets Hus som huserat helgens
v-kongress satt idel manliga journalister och kluckade med den avgående
partiledare.

Vi
var några få kvinnor. Bland andra Annette Kullenberg,
mångårig skribent på Aftonbladet och författare
till den svenska klassikern Överklassen i Sverige, som ställde
några kluriga frågor vilka bröt den trivsamma avskedsstunden.
Som ett slags partypajjare stack vi ut, genom att inte lyda de självskrivna
homosociala reglerna. Och detta trots att vi kom från Arbetarpress
till skillnad från många av de övriga journalisterna.
Ingen anade då vilken mediestjärna som just valts till
ny partiordförande. Gudrun Schyman höll också presskonferens,
men de stora rubrikerna kom att handla om Lasse.


I helgen var det Ulla Hoffmanns tur att ta farväl av rampljuset.
Rubrikerna handlade redan innan hon ens avgått om en ny Lasse.
Hoffmann ägnade också sitt avskedstal åt att delvis
känga till medierna och inte minst de politiska kommentatorerna
och krönikörerna.

Ulla
Hoffmann, vänsterns Nisse från Manpower, vara bara en
av de formuleringar som Hoffmann citerade i sitt tal.

Och
visst är jämförelsen haltande. Werner hade suttit
i 18 år, och hade vid upprepade tillfällen valts av partiets
kongresser medan Hoffmann tillsatts av partistyrelsen i det tumult
som uppstod i samband med Schymans nesliga avgång.

Icke
desto mindre gjorde Hoffmann rätt när hon uppmärksammade
det faktum att hon är kvinna och att det påverkat saken.

Gudrun
Schyman är också kvinna, men pressens kärleksaffär
med Schyman har varit av det stormigare slaget, och har definitivt
färgats av hennes kön.

Kärleksaffären
med Werner var av det homosociala slaget: Män emellan. Med
Schyman snarare heterosocial: Kvinnor och män i en problematisk
medberoendehistoria.


Med Hoffmann inledde pressen aldrig någon affär. Det
var slakten direkt.


Dagens politiker måste kunna klara det upphaussade och nedskurna
medieklimatet för att ha en chans. Men det underlättar
definitivt att vara man så länge en majoritet av journalisterna
är män och manligheten normativ. Många av dem har
dessutom verkat över både en och tre partiledare och
är i överläge redan vid starten.


Nu har en ny Lasse tillträtt och återigen går det
att höra det bekanta kluckandet bland de politiska – manliga
– journalisterna. Och att de nappade på betet om Djurgårdens
IF vittnar om att mycket är sig likt.

Tänk
på det, gubbar, innan ni går in i bastun igen.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984