Jag promenerade genom stan sent i söndags kväll och jag satt på en isande kall uteservering i måndags och det var poliser överallt. Blåljus på gatorna och en ensam helikopter som snurrade i den nattsvarta himlen över Södermalm och det var fotbollssupportrar som i små grupper rörde sig mellan de fortfarande öppna barerna och jag räknade på mina fingrar och tänkte på det här med att prioritera. Hittills i år har omkring 20 bränder anlagts på och i anslutning till nuvarande eller planerade asylboenden runt om i Sverige. Två personer mördades på en grundskola i Trollhättan av ett beväpnat internettroll med uppbackning från en allt mer röststark minoritet rasister. Polisen menar att det i nästan samtliga fall av bränder troligen rör sig om hatbrott riktade mot personer som flytt söndertrasade länder som Syrien, Irak, Afghanistan och Eritrea. Men få grips och nästan ingen har vad jag förstått kallats in till förhör.
Det går någon dag och det brinner igen. I Skåne, utanför Stockholm och i Småland. Rutor krossas och på öppna nätforum klappar de högerradikala händerna och uppmanar fler att följa barnamördaren och terroristen Anton Lundin Petterssons exempel. Dags att slipa knivarna, skriver någon och En stor dag för Sverige förklarar en annan.
Lek med tanken att det vore banker som rånades, bilar som brändes eller fotbollsmatcher som avbröts av våldsamma supportrar. Upp med en hand ni som tror att polisen legat lågt då!
Det är dags att sätta åt rasisterna och det är polisens ansvar att det görs nu. Vanligtvis när det brinner plockas kända pyromaner in till förhör. Tack vare nätet kan vi se vilka SD-politiker och sympatisörer som hetsar och hatar och det vore knappast för mycket begärt att de här personerna sätts under tryck. Vad hade du för dig den där natten då det brann där du bor?
Men i väntan på polisen är det också dags för oss vanliga att ta lite ansvar. Höstens organisering av hjälp till flyktingar visar att det finns en stor och bred rörelse av människor som kliver in när samhället sviker. Nu behövs kanske mer än någonsin ett fysiskt försvar mot rasisternas attacker. Sedan 1999 har 16 människor dödats av personer med kopplingar till högerradikala och nazistiska organisationer i landet och om inte bränderna stoppas lär siffran stiga ytterligare den kommande tiden. Det räcker inte med namninsamlingar, tysta minuter och Facebookupprop. Alla vi som tror på en rimligare värld måste ut och det kan både göra ont och vara farligt, men tystnaden är värre när det brinner byggnader med barn i.
Vi har ingen flyktingkatastrof i Sverige, vi har en jävla rasistkatastrof.
