Taxitjänsten Uber har mötts av skoningslös kritik i Sverige. Som Arbetaren kunde berätta förra veckan ifrågasätter såväl Transport som arbetsköparna att Uber skulle vara något annat än svarttaxi för hipsters.
I Frankrike har protesterna från taxiförarna blivit våldsamma, samtidigt som inrikesministern krävt stopp för Uber.
Domstolar i bland annat Spanien, Nederländerna och Tyskland har stoppat företagets mest kontroversiella tjänst – UberPOP.
Uber försvarar sig med att de inte är ett taxiföretag, utan ett teknikföretag med en app som kopplar ihop förare med kunder.
Detta skulle kunna vara berättelsen om visionära entreprenörer mot en föråldrad bransch, och precis så försöker de nyliberaler som hejar på Uber givetvis spinna det hela: bort med trista regler, bort med krångel och mellanhänder! Utom Uber själva som tar 20 procent, naturligtvis.
Det otäcka är att den bilden på många vis stämmer. Det som skiljer UberPOP från även Ubers övriga verksamhet, är att tjänsten lanserats som en samåkningsservice.
Taxinäringen har, förutom förutsägbart missnöje med ny konkurrens, problem med att Ubers förare ofta struntar i att betala skatt, att bakgrundskontrollerna är bristfälliga och att bilarna saknar taxameter.
Med UberPOP är det inte längre ens frågan om förare med taxilegitimation, och tjänsten förebådar betydligt större omvälvningar än vad som föranledde 3 000 franska yrkesförare att på franskt vis blockera vägar i protest.
Vi talar om en avprofessionalisering av tjänstesektorn som mycket väl kan sträcka sig långt bortom persontransporter.
Den form av småföretagande som UberPOP uppmuntrar påminner närmast om studenter som drygar ut studielånen med läxhjälp, eller de mindre brutala delarna av sexindustrin.
Persontransport kan lätt bokas på liknande vis som ”eskort”, och på tur kommer budservice. En pilotverksamhet för det sistnämnda bedrivs för närvarande i Stockholm, i transportjätten DHL:s regi.
DHL har gjort sig kända för att attackera arbetsrätten på alla vis de kan. Egenföretagare som tar enstaka påhugg via en app är självfallet inte en modell för de tunga lastbilstransporterna – där jobbar man på att byta ut fast anställda mot bemanningspersonal – men ytterligare ett yrke som går mot avprofessionalisering.
Det är svårt att se Uber-modellen bli förhärskande på hela arbetsmarknaden, men tjänstesektorn är stor och växande, och här, liksom bland lärarvikarier eller varför inte sjukvårdspersonal, kan den få stort genomslag.
Oron för att allt fler anställningar omvandlas till otrygga påhugg där F-skattsedel är ett krav har funnits en längre tid.
Men om en arbetarklass bestående av egenföretagare på korta kontrakt helt utan rättigheter är en skön dröm för arbetsköparna, så är UberPOP-modellen mer som ett extatiskt MDMA-rus. Tillhandahåll en app, ta 20 procent av intäkterna och i övrigt bara fånle lyckligt hela vägen till banken.
Det finns bara ett sätt att angripa denna utveckling, och det är att göra som de franska transportarbetarna – stäng ner hela verksamheten, och vägra ta upp arbetet innan den här typen av arbetarfientliga anställningsformer kriminaliseras.
