Så sjönk ännu några överlastade båtar och hundratals kroppar slutade att andas i vågorna strax söder om Italien. Barn och vuxna slukades av havet efter en resa under omänskliga förhållanden på flykt undan bomber, våldtäkter, avrättningar och extrem fattigdom.
De fruktansvärda nyheterna om tragedierna på Medelhavet har avlöst varandra så många gånger de senaste åren att det är svårt att längre hålla räkningen. Men i stället för att prata om hur vi ska lösa problemet, att göra vägen till Europa säkrare för människor i yttersta behov av hjälp, är det Åsa Romson och hennes måhända klumpiga ordval som får spinn i den politiska debatten den här veckan.
Jämförelsen mellan förintelselägret Auschwitz och den pågående katastrofen utanför våra hårt bevakade gränser är möjligen både tröttsam och misslyckad. Men för de hundratusentals som flytt helvetet i Syrien, Eritrea och Gaza är det sak samma. De och deras anhöriga dör genom politiskt fattade beslut och de vet lika väl som vi att politiska beslut går att riva upp om bara viljan är tillräckligt stark.
30000 har omkommit på havet mellan Nordafrika och Fort Europa sedan år 2000. I Motala, en vanlig svensk kommun med skolor, nattklubbar och kollektivtrafik, bor drygt 29000. En siffra som är talande tydlig för att få ett grepp om vad som egentligen sker. Bara i år, när den här tidningen trycks, har över 1600 drunknat enligt FN-organet UNHCR – och fler lär det bli så länge EU fortsätter med sin nuvarande migrationspolitik.
En hel stad som på 15 år försvunnit i djupet eller spolats upp på någon av Sydeuropas stränder. Men vad kvällstidningarnas politiska reportrar ångar på om är ordvalet från ett miljöpartistiskt språkrör i en direktsänd tv-debatt.
Auschwitz, kyrkogård, ett helvete på jorden. Kalla Medelhavet vad ni vill men poängen kan ingen ta ifrån henne. Läget har redan passerat akutnivå och orden från de kommissionärer som yttrade sig efter den uppmärksammade katastrofen utanför Lampedusa 2013 ekar tomma så länge inget görs i praktiken.
Säkra vägarna in i Europa, upprätta asylcenter på plats, bygg korridorer och förstärk räddningsinsatserna till sjöss. Fortsätter det så här lär åren i början av 2000-talet hamna på samma historiska soptipp som 1930-talets Tyskland. För varför kan man inte jämföra ett folkmord med ett annat?
