Jag har ett väldigt vagt minne av Visby. Hur jag satt på någons axlar och på håll skymtade Olof Palme i rutig skjorta uppe på en scen. Applåder och eftermiddagssol. Jag kan inte ha varit äldre än fem och det var sommar och vi bodde i tält någonstans utanför muren. Tallkottar som gjorde små lustiga märken på ryggen efter några kvava nätter i sovsäck på ett utslitet liggunderlag. Sedan dess har jag inte varit på Gotland och ännu mindre på Almedalsveckan som drar igång nu på söndag.
Du som läser är kanske inte där, förhoppningsvis njuter du av betald semester eller har det någorlunda okej på ett sommarvikariat, men tro inte att du kommer undan för det. Vid sidan av herrfotbolls-VM finns det inget som kommer att ta upp så mycket utrymme i tv den närmsta tiden. Politiska löften, utspel, skandaler, recensioner, rosévin, entreprenörer, experter och Emanuel Karlsten. Alla kommer under nästan åtta dygn få plats att bre ut sig. Alla utom de som politiken faktiskt berör. För i bakvattnet av de här dagarna – jag tycker faktiskt att grundtanken med Almedalsveckan är fin – är det omöjligt att inte komma in på hur samhället ser ut. Personfixering och fördumning går hand i hand med bristen på politiska visioner. Retoriker rings in för att kommentera Löfvens söndagstal och modeexperterna betygsätter Reinfeldts avslappnade sommarstil. På vägen försvinner kärnan.
Idéerna om framtiden blir som bortblåsta i de allt kyligare junikvällarna. Möjligtvis handlar debatterna om ett par hundralappar mer eller mindre i månaden, en klen tröst för de många som sitter fast och har svårt att klättra på den allt brantare samhällsstegen.
Jag vill på inget vis stämma in i någon mossigt nostalgisk och på många vis felaktig hyllningskör till Olof Palme, men det är åtminstone svårt att inte längta tillbaka till en tid då alternativen tycktes tydligare. I dag famlar partierna runt i något slags sunkig medelklassdimma där det gäller att stöta sig med så få köpstarka grupper som möjligt. För med dem med osäkra deltidsjobb, de långtidsarbetslösa och de tilltufsade finns knappt någon som pratar och ännu färre som lyssnar. Snart är det så kallade supervalåret över och allt återgår till det normala. Samma lianer men nya babianer. Så skit i den kommande veckan. Ta en paus, stäng av och försök att ha en fin sommar. Nu går jag på semester så ses vi igen i höst, då tar vi nya tag för en rimligare värld.
