Det är som en riktigt jobbig feberdröm. Om en mer eller mindre oreglerad kapitalism där politiker och samhälle lägger sig i så lite som möjligt. Om en antal smutsiga och blodiga krig som få i övriga världen känner till och ännu färre kan redogöra för orsakerna till. Om enorma klassklyftor. Om en homofobi som tar sig uttryck i både anti-gay-lagar och våld. Om politiska fångar. Om inflytelserika religiösa ledare som får Stanley Sjöberg att framstå som Alexander Bard.
Krydda detta med en galen despot som en dag säger: ”Äh, nu struntar vi i det här och pratar om något roligt i stället. Jag tänkte anordna olympiska spelen. Jag har fått kämpa en del för att ’övertala’ delegaterna i en av världens mest mutanklagade organisationer, men det var det värt. För att skoja till det lite extra har jag förlagt vinterspelen till en badort. Okej, det finns ingen snö där men det får vi lösa på något vis. Det går att åstadkomma underverk med lite slavarbete och systematisk miljöförstöring. Det ska också bli den dyraste olympiaden någonsin. Inte bara bland vinterspelen utan samtliga olympiader. Det får verkligen inte se ut som om Kina har mer pengar än vi. Dyrast innebär dock inte mest påkostade då största delen av pengarna försvinner på vägen. Faktum är att lingvister jobbar i skift för att komma på nya ord som täcker in hela vidden av den korruption som präglat projektet”.
Personligen tycker jag det ska bli riktigt spännande att följa den enda gren samtliga deltagare – idrottsmän, funktionärer, ledare och delegater – deltar i. Det är dessutom en gren vi svenskar av tradition är mycket bra på. Vi kan kalla den ”låtsas som ingenting”. Minns du exempelvis de omfattande protesterna mot att homosexualitet var förbjudet
i Utah när OS hölls i delstatens huvudstad Salt Lake City 2002? Nej, just det.
Kommer någon att likt Emma Green Tregaro att måla naglarna i regnbågsfärger. Kommer någon att sjunga Pussy Riot-låtar från prispallen? Kommer stafettlag att grovhångla? Kommer idrotts- och kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth att klättra upp på bordet under någon middag, sparka undan tallrikar och glas och vråla: ”Stoppa detta vansinne!”? Troligen inte. Tills motsatsen är bevisad kommer jag att hålla på det tyska laget som redan under invigningen marscherar in iklädda regnbågsfärger.
Läs mer om OS i Sotji på kultursidorna.
