Sveriges Radio-journalisten Robin Jonssons dokumentär FBI:s hemliga spionprogram är hypnotiserande lyssning.
Civilrättsliga övergrepp är ingen nyhet i stater som officiellt betecknas som demokratier. Men kanske kan man säga att de sedan millennieskiftet paketeras på ett sätt som regeringar och myndighet tidigare försökte undvika: öppet, skamlöst – och rentav lite skrytsamt. Under 1960 och 1970-talet avslöjades franska, brittiska, tyska och amerikanska myndigheter med tidigare hemliga underrättelsetjänster som de förnekade och försökte tysta ner så länge som möjligt. En av metoderna var att fängsla journalister och aktivister som spred avslöjanden till allmänheten om myndigheternas lagbrott. Människor litade ändå ofta på att det fanns en rättssäkerhet för laglydiga medborgare. Särskilt så länge övergreppen handlade om japaner i USA, algeriska araber i Frankrike, basker i Spanien eller irländare i Storbritannien.
Vietnamkriget blev orsak till missnöje
I USA var det Vietnamkriget som blev starten för människors misstro; när tvångsinkallade ungdomar började komma hem i kistor – enligt officiella siffror dog över 59 000 amerikaner i kriget som de förlorade 1975 efter 20 års lidande. Man började demonstrera och skriva kritiskt om kriget, men också om hur demonstrationerna slogs ner.

Situationen exploderade i ansiktet på myndigheter och media när Watergateskandalen briserade; ett inbrott orkestrerat av Richard Nixons närmaste medarbetare och godkänd av den sittande presidenten själv, i ett av demokraternas högkvarter i Washington DC ledde till att Nixon till slut fick avgå. Men Washington Posts hjältar Carl Bernstein och Bob Woodward som skrev sina artiklar bland annat med hjälp av den hemliga källan ”Deep Throat” hade aldrig kunnat få samma genomslag om inte en grupp vänner ett år tidigare bestämt sig för att ta reda på och sprida sanningen om myndigheternas metoder mot engagerade medborgare.
Det berättar den rafflande P3-dokumentären FBI:s hemliga spionprogram, av journalisten Robin Jonsson som vet hur man hypnotiserar en radiolyssnare.

Nio fredsaktivister i Philadelphia gjorde upp en plan för för att helt enkelt göra inbrott på ett FBI-kontor för att försöka hitta bevis på fula och kanske olagliga metoder mot krigsmotståndet, som de tänkte sprida i pressen. Vanliga medborgare, som ett par småbarnsföräldrar, en förskollärare, en pastor och en professor, hade reagerat på polisens överdrivna intressen mot demonstranter och uppenbara försök till infiltration. De var beredda att agera, men insåg att det de tänkte göra var riskfyllt och olagligt.
Kvinnorna fick kämpa för att ta plats
Keith Forsyth och Bonnie Raines berättar detaljerat om hur de som unga och helt gröna i sammanhanget förberedde sig på övervåningen bredvid barnkammaren i familjens hus inför aktionen. Man hade noga diskuterat problem som kunde uppstå. Bonnie Raines irriterade sig inte så lite på killarnas sätt att ta kommandot, de var inte vana vid att arbeta jämställt med kvinnor. Men hon genomförde den avancerade uppgiften att maskerad med glasögon (som hon knappt kunde orientera sig genom), en lång kappa, hatt och långa handskar (för att inte lämna fingeravtryck) som hon behöll på under hela processen, låtsas söka jobb på kontoret för att studera insidan på lokalerna. Kontorschefen blev charmad och visade henne runt, och Bonnie Raines växte i självförtroende.
Inbrottet planerades in till den 8 mars, samma kväll som Muhammad Ali skulle gå en match mot världsmästaren i tungvikt, Joe Frazier. Medan 20-årige Forsyth, som deltagit i en korrespondenskurs för att utbilda sig till låssmed, kämpade med sina hemgjorda dyrkar kunde han enligt plan höra boxningsmatchen som vakten lyssnade på från ett rum intill utan att uppmärksamma inkräktarna.

När medlemmarna i gruppen tömde sina väskor och kassar i lokalen de hyrt under falsk namn gapade de över papperna de hittat i de olåsta skåpen. De innehöll bevis på att FBI-agenterna hade ägnat sig åt infiltration, provokation och spridandet av lögner om folk på arbetsplatser, i vänkretsar och familjer, om homosexualitet (då olaglig), och otrohet. Man delade ut förgiftad frukt, planterade sexuellt överförbara sjukdomar, och kartlade och förtalade afroamerikaner.
I skuggan av Watergate
Den unga journalisten Betty Medsger, också intervjuad i dokumentären, fick uppgiften att skriva artiklar om gruppens fynd. Uppgifterna diskuterades i USA:s kongress, men kom i skuggan av Watergateinbrottet i Washington DC den 17 juni året därpå och skandalen kring det tog all uppmärksamhet vad gällde politiskt skumrask. Men så småningom fick gruppen erkännande för sina insatser.
Myndigheter, politiker och till och med FBI försökte mörka och förneka det hela. Rädslan för konsekvenserna när sjaskiga metoder avslöjades levde ännu vid denna tid, och kunde göra att en president eller och ansvariga chefer förlorade allmänhetens förtroende. I dag kämpar många för att myndigheter ska stå upp för lagar och anständighet – men politiken och även medierna har svårt att hävda integritet som ledstjärna. Därför är det befriande att höra snart 80-åriga aktivister som med skärpa i rösten kan beskriva glädjen i att dra brallorna av makten och till och med få bevittna hur en korrumperad president tvingas avgå.
