Invasionen av staden Palma är del av ett upptrappat islamistiskt våld i norra Moçambique. Sedan al-Shabab tog till vapen 2017 har över 670 000 människor tvingats på flykt, enligt FN:s flyktingorgan UNHCR. Men mycket är oklart vilka som ligger bakom al-Shabab och vad de egentligen har för mål. 

I det Sydöstafrikanska landet som under de senaste åren drabbats av en rad islamistiska dåd har muslimer och kristna historiskt levt i en fredlig samexistens. 

– Jag hälsade på en familj där för ett och ett halvt år sedan. De flesta i familjen var kristna, men sedan kom svärdottern in i niqab. ”Det är lite olika i den här familjen” sade de till mig, säger Lisa Åkesson, professor i antropologi i globala studier vid Göteborgs universitet.

Hon pekar på att det tidigare inte alls funnits några religiösa spänningar i landet och att de tidigare konflikterna inte haft några religiösa inslag – fram till nu. 

I slutet av mars attackerade och intog islamistiska extremister staden Palma i den nordliga provinsen Capo Delgado. Tusentals flydde attacken och flera dödades. En vecka senare hade staden återtagits enligt landets militär.

Det är inte första attacken i provinsen, men en av skillnaderna nu låg i att flera av de dödade arbetade vid ett miljardprojekt i regionen där bland annat franska oljebolaget Total investerat tiotusentals miljoner dollar – i ett av världens största naturgasprojekt. 

De som ligger bakom attacken är den islamistiska gruppen al-Shabab. 

Al-Shabab, eller Ansar al-Sunna som de även kallat sig ibland, ska inte förväxlas med den al-Qaida-kopplade terrorgruppen med samma namn som verkar på Afrikas horn, trots att vissa element kan ha kopplingar till regionen. Al-Shabab i Moçambique hävdar istället att de har samröre med IS. 

– Det har inte skett en massiv migration av personer från Somalia utan det har mer varit en mix av medlemmar som anslutit sig till gruppen. Men forskare har sett en del kopplingar till Somalia, Tanzania och Kenya. Det sägs att en del av träningen sker i Tanzania, säger Cristina Udelsmann Rodrigues, senior forskare vid Nordiska Afrikainstitutet. 

De har flaggat lite med IS-flaggor och IS har tagit på sig några av attackerna. Men det är lite som en franchisesituation när man använder sig av IS namn för att stärka sig självt och IS använder sig av dessa för att säga att det var de som låg bakom dådet. Men hur det verkligen ser ut med kopplingen till IS vet väldigt få, om ens någon.

Lisa Åkesson, professor i antropologi i globala studier vid Göteborgs universitet

Al-Shabab började verka i Moçambique omkring 2012, men det var inte förrän 2017 de tog till vapen. Sedan dess har attackerna blivit allt fler och våldet har trappats upp. Över 670 000 människor har tvingats på flykt undan våldet i Capo Delgado. Till en början var gruppen inte speciellt beväpnad, utan använde sig av mestadels macheter då de främst attackerade människor ute på byar i landsbygden – i flera fall även muslimska byar.

Landets norra delar är till största del muslimskt. Därefter har de successivt fått en allt större vapenmakt efter ha slagits mot både insatta legosoldater och nationella styrkor, där de lyckats erövra vapen.

Under senare tid har gruppen hävdat ett allt större samröre med IS – men vad samröret egentligen grundar sig i, eller vilken betydelse det har, är väldigt oklart. 

– De har flaggat lite med IS-flaggor och IS har tagit på sig några av attackerna. Men det är lite som en franchisesituation när man använder sig av IS namn för att stärka sig självt och IS använder sig av dessa för att säga att det var de som låg bakom dådet. Men hur det verkligen ser ut med kopplingen till IS vet väldigt få, om ens någon, säger Lisa Åkesson, och tillägger att regeringen i huvudstaden Maputo gärna vill att de ska framstå som internationella terrorister, och därmed tona ner det lokala missnöjet med den förda politiken och marginaliseringen som finns i landet. 

Och vad de vill – det är inte heller helt klart. En medlem sade efter en attack ”vi vill att alla här ansluter sig till den islamska lagen och vill vill inte ha en regering av otrogna, vi vill ha en regering från Allah”, rapporterade AFP.

Men för att komma lite djupare och se vad missnöjet verkligen kan ha för kärna så kan man börja med att titta på en karta över det långsmala Moçambique. Ett land som gränsar till Sydafrika i söder och Tanzania i norr. Ytan är på nästan 800 000 kvadratkilometer – vilket är ett betydligt större landområde än alla Europeiska länder undantaget Ryssland. Längst ner i landet ligger huvudstaden Maputo och högst upp, omkring 250 mil norrut, ligger provinsen Cabo Delgado där den nyligen attackerade staden Palma ligger och där al-Shabab befinner sig.

Marginalisering och missnöje är två saker som Åkesson pekar på som kan vara skäl till händelserna i Cabo Delgado. 

– De upplever att de inte har något stöd från staten samtidigt som de ser hur stora investeringar, främst inriktade på fossilgas, kommer till provinsen. Det har sagts länge att ”nu ska vi bli rika på fossilgas”, säger Åkesson. 

Flera utländska företag, bland annat det franska oljebolaget Total, har stadgat sig i provinsen. Det är en del av kontinentens största investeringsprojekt där över 20 miljarder dollar investerats av olika företag för att utvinna fossilgas. Ett projekt som kan mångdubblas om bara några år då investeringar på 120 miljarder dollar kan godkännas fram till 2026 enligt Standard Bank Group Ltd. 

– Invånarna får förstås inget som helst del av detta. De pengar som möjligen stannar inom landet går till den lokala eliten, de som är tätt förknippade till partiet, och deras släktingar, säger Lisa Åkesson.

Cristina Udelsmann Rodrigues menar att det inte dragits någon slutsats om att det finns ett samband mellan exploateringen och al-Shababs utveckling. 

– Det finns inga direkta hot eller uttalanden om att de vill ge sig på olje- och gasindustrin, säger Cristina Udelsmann Rodrigues, men tillägger att de dock får en stor internationell publicitet med attackerna. 

Att al-Shabab skulle ha resurser för att själva kontrollera gas- och oljeförnödenheterna ser hon som otänkbart och menar att det är mer för att visa upp sig internationellt.

Att de inte heller har några större intressen av eget territorium kan ses i ljuset av att deras strategi hittills till stor del bygget på gerillakrigföring. 

– De erövrar städer och byar och visar att de kan och har kontroll. Men sen är det inte helt klart om de stannar i regionen eller inte. Det är inte klart om det är för att de inte vill eller på grund av motstånd från den nationella militären. De attackerar, hävdar att de tagit över och sedan drar de sig tillbaka – utan att verkligen stanna och kontrollera området, säger Cristina Udelsmann Rodrigues. 

Samtidigt som stora oljebolag kommer in i landet för att utvinna bland annat fossilgas är situationen för gemene moçambikier inte lika god. Efter ha varit en portugisisk koloni i nästan 500 år följde ett självständighetskrig, med omkring 50 000 döda, innan landet blev självständigt. Därefter ett femton år långt inbördeskrig som avslutades 1992. Landet var då otroligt fattigt. Men efter det blev landet, som Lisa Åkesson beskriver det: ”lite av ett favoritland bland bidragsgivare” – fram till 2016, då en stor korruptionsskandal uppdagades. 

Regeringen hade dragit på sig en hemlig internationell statsskuld. Det resulterade i att många bidragsgivare drog tillbaka sitt bistånd och den ekonomiska utveckligen, som fram till dess hade gått relativt bra, tog stopp.

I dag lever omkring 46 procent av befolkningen under landets fattigdomsgräns och en del data pekar på att fattigdomen börjat öka igen – efter flera år av minskning. Att utländska företag som investerar i fossilindustrin skulle vara en räddning för Moçambique tror inte Åkesson, utan hon pekar på den tragiska koppling mellan fossilindustrins utbredning och vad som drabbar landets invånare. 

– Lokalt finns förhoppningar att det ska hjälpa till att lyfta landet ur fattigdomen. Men det är internationella intressen och eliten som tjänar pengar.

– Det blir ännu mer tragiskt när man ser hur internationella intressen utvinner fossilgas och kol samtidigt som landet är väldigt utsatt för klimatförändringar, säger hon och pekar på extrema cykloner, torka och kraftiga regn som drabbat landet.

Kombinationen av internationella företag som Total som satsar på fossilindustrin, utsattheten för klimatförändringar, islamistiskt våld med stöd från IS, och regeringens ointresse för de fattiga och utsatta skapar förödande konsekvenser för invånarna i Capo Delgado, menar Åkesson. 

– Det är inte konstigt att folk blir desperata. Det är unga män det rör sig om, som hoppas på att få ett jobb men inte får det, säger hon, och syftar på de som ansluter sig till al-Shabab.

Hur framtiden kan komma att bli vill inte Åkesson sia om, men Udelsmann Rodrigues tror inte det är tal om någon fredlig lösning på konflikten i norra Moçambique. 

– Med den eskalering som nu sker så ser jag ingen fredlig lösning i sikte. Krig någonstans är nog nästa sak som sker. Det måste nog ske militära sammandrabbningar, då personerna i dessa grupper inte är villiga att förhandla, säger hon.