Sydafrikas president Jacob Zuma meddelade nyligen att regeringen planerar att införa en ny lag som innebär nationalisering av land. Landministeriet föreslog att Sydafrikas produktiva jordbruksmark skulle ses som en ”nationell tillgång”. Enligt lagförslaget skulle jorden arrenderas ut av staten istället för att som nu vara i privat ägo.
Oppositionen varnade för att Sydafrika därmed skulle gå ett liknande öde till mötes som Mugabes Zimbabwe gjorde efter landets jordbruksreform. Zimbabwe var tidigare Afrikas mest produktiva jordbruksland, nu är det Sydafrikas jordbrukssektor som ger högst avkastning på kontinenten.
Sydafrikas regering har länge kritiserats för att driva den sedan länge utlovade jordreformen för långsamt, då marken fortfarande ägs av landets vita minoritet. Sydafrika har cirka 50 miljoner invånare, av vilka vita utgör omkring tio procent av befolkningen, men fortfarande äger omkring 50 000 vita farmare över 80 procent av jordbruksmarken.
En omfattande jordreform och förändring av äganderätten skulle påverka i stort sett hela den industriella jordbrukssektorn, och de sydafrikanska farmarnas samlingsorganisation, Agri-SA, reagerade starkt på uttalandet.
Om Sydafrikas mark ska nationaliseras måste regeringen först få igenom en grundlagsändring, eftersom den privata äganderätten är skyddad av grundlagen. Enligt Landministeriet så skulle förändringen av grundlagen inte innebära att privat ägande helt försvinner. Däremot skulle en övre begränsning införas som reglerar hur mycket mark en person kan äga. Efter Agri-SA:s kritik backade Jacob Zuma snabbt från sitt uttalande, och den officiella ståndpunkten från regeringsmakten är nu att en jordreform inte är omedelbart förestående. Detta visar bara på vilket starkt samarbete regeringen har med Agri-SA, menar Herschelle Milford på Surplus People Project, en organisation som arbetar för småskaliga jordbrukares rättigheter.
– Regeringen kommer inte att nationalisera all produktiv jord, det är det senaste vi hört genom media. Inom lantbrukarsektorn är folk oroliga, farmarna har säkert fått känslan att det här kommer att ske någon gång i framtiden. Nu håller de på att förbereda sig för vad de ska göra när det väl inträffar.