När FN:s klimatsamtal i Köpenhamn hade kraschat manglade några av de länder som släpper ut mest växthusgaser fram ”Köpenhamnsöverenskommelsen”. USA, Storbritannien och flera andra länder pressade sedan FN-mötet att anta överenskommelsen. Men efter hårt motstånd från en handfull länder som Bolivia, Nicaragua och Tuvalu blev överenskommelsen enbart ”noterad” av FN-mötet.
Trots detta framställs överenskommelsen i pressmeddelanden från FN:s klimatsekretariat och i flera medierapporter som sprungen ur FN:s klimatförhandlingar.
Innan den 31 januari skulle intresserade nationer fylla i överenskommelsen med sina egna frivilliga utsläppsmål. Helst. BBC-journalisten Richard Black kallar det ”en deadline som inte är en deadline för ett fördrag som inte är ett fördrag”. FN, som alltså administrerar överenskommelsen, har sagt att länder kan lämna in åtagandena senare. Hittills har 55 länder (av FN:s 194), som representerar uppemot 80 procent av världens utsläpp av växthusgaser, gjort åtaganden. Om de alla uppfyller sina egna målsättningar väntas temperaturen stiga med uppemot 4 grader, vilket skulle leda till försvinnande av många önationer, massiv torka och svält i Afrika, och förödande översvämningar i sydöstra Asien.
Chefen för FN:s klimatsamtal Yvo de Boer kallar framskridandet med överenskommelsen för ”ett avgörande första steg”. Flera stora internationella miljöorganisationer, bland andra internationella Världsnaturfonden, håller med.
Andra menar att om Köpenhamnsöverenskommelsen kommer att ge några resultat alls, så är det ökad förvirring som i förlängningen leder till att FN:s klimatsamtal krackelerar. Climate Action Network – South Asia, Nätverket för Klimataktion i södra Asien, som består av 60 organisationer, befarar att ju fler som förbinder sig till Köpenhamnsöverenskommelsen desto större legitimitet får det. Och desto mer riskerar de internationella FN-samtalen att åsidosättas. För att öka förvirringen ytterligare är det möjligt att registrera sina utsläppsmål i överenskommelsen utan att ”förbinda sig” med det. Olika länder har valt olika vägar.
– Att skylta med överenskommelsen som att det vore den enda vägen framåt är ett försök av det Globala Nord att avleda uppmärksamhet från sitt legalt bundna ansvar att reducera utsläpp av växt-husgaser, sade Sanjaj Vashist, ordförande för nätverket, enligt Indo-Asian News Services.
I en analys i den amerikanska webbmiljötidningen The Grist skriver David Roberts att ”den gamla miljödrömmen om att få till ett internationellt avtal som ålägger deltagande länder att minska sina utsläpp, är övergiven.” Internationalisterna har inte mycket att skryta med efter 20 års kamp, skriver Roberts: nu är det upp till Nationalisterna att visa om de kan bättre. Nationalisterna hävdar att det mest effektiva sättet att bekämpa klimatförändringar är att låta enskilda länder själva räkna ut hur de ska gå till väga och vad som är rimligt.
