David Ogundedji satt i ett av Migrationsverkets förvar i nästan ett år, trots att pandemin omöjliggjorde resan tillbaks till hemlandet Benin. Under tiden föddes hans dotter och han smittades av corona.

– Det finns mer att göra i ett fängelse än vad det finns att göra i ett förvar, säger han till Arbetaren.

Den 26 mars 2020 hade David Ogundedji suttit inlåst i Migrationsverkets förvar i Märsta sedan december och hans fru Johanna Granered Ogundedji skulle föda deras första gemensamma barn. In i det sista hade de hoppats på att han skulle få vara med. Men han fick inte lämna förvaret. 

– Jag grät hela den dagen. Jag var så orolig, hon har aldrig fött barn förut och jag fick inte vara med när mitt eget barn föddes, säger han.

David kom till Stockholm 2013 för att provträna för olika fotbollslag. I Benin hade han spelat i AS Police i landets förstaliga. Det blev ingen fotbollskarriär i Sverige, i stället sökte han asyl och placerades i Boden.  

– Jag hade inget att göra där och hade inget jobb. Jag valde att åkta ner till Stockholm där jag började jobba som reklamutdelare, säger han. 

David fick ett utvisningsbeslut. 2014 åkte han tillbaks till Benin för att söka uppehållstillstånd därifrån. Det tog elva månader innan han lyckades ta sig tillbaks till Sverige igen. Då med tillstånd att stanna i två år. Han träffade sin dåvarande flickvän och de fick dottern Daniela. 

Han ville då förlänga uppehållstillståndet, men besked från Migrationsverket dröjde. Han berättar att han levde som i ett vacuum. 

När han och Johanna träffades 2018 försökte de skynda på Migrationsverkets utredning. De ville att han så fort som möjligt skulle få ett beslut om att få stanna. David fick tillslut ett nytt utvisningsbeslut vilket innebar att han skulle bli tvungen att åka tillbaks till Benin för att söka uppehållstillstånd på nytt.

Ärendet lämnas över till Polisen. När han en decemberdag förra året åkte dit för att lämna över olika dokument fick han veta att han skulle sättas i förvar. Direkt. Johanna och David hade nyligen gift sig och hon var gravid i sjätte månaden. 

– De sa att de ville hindra mig från att gå under jorden. Om jag skulle gömma mig skulle jag gjort det för länge sen, inte när min fru var gravid och behövde mig, berättar David. 

Förvarstiden på två månader förlängdes. Han hade inte rätt dokument för att kunna få hjälp av myndigheterna i vare sig Benin eller Nigeria, där han är medborgare. Han säger att Polisen ansåg att han inte samarbetade för att verkställa utvisningen, men utan giltigt pass och under en pandemi kunde de inte skicka honom någonstans. Dagarna i förvar fortsatte. 

– Dator, äta, sova. Det var det enda jag gjorde i tio månader. Det finns mer att göra i ett fängelse än vad det finns att göra i ett förvar, säger han. 

Jag testades positiv och placerades i isolering i lite mer än en vecka.

David Ogundedji

Fram tills februari kunde Johanna, som då var höggravid, besöka honom. Därefter upphörde alla besök, då en allmän spridning av coronaviruset gjorde att Migrationsverket ville förhindra att smittan från att komma in i förvaren. David delade rum med fyra andra och det var svårt att hålla avstånd. Han blev smittad.  

– Jag testades positiv och placerades i isolering i lite mer än en vecka, säger han. 

Han berättar att flera andra smittades av covid-19, varav en dog, under de månader han var förvarstagen. 

Migrationsverket har inte möjlighet att ställa upp på en muntlig intervju, eller kommentera ett enskilt fall, men i ett mail till Arbetaren skriver myndighetens presstjänst:

”Det är riktigt att verkställigheten av flera av- och utvisningsbeslut fått skjutas upp på grund av de begränsade möjligheterna att resa på grund av pandemin, bland annat. Ett förvarsbeslut bottnar generellt sett i att det finns risk för att en person kommer att avvika och inte medverka till myndighetens beslut att lämna landet. (…) Om vi bedömer att verkställigheten inte kommer att kunna genomföras inom överskådlig tid kan det vara ett skäl till att en person tas ur förvar, detta är dock en bedömning som måste göras i varje enskilt fall och av handläggande myndighet. Frågan är alltså komplex och svår att ge något generellt svar på.”

På frågan om hur många som smittats av covid-19 inne på förvaren svarar myndighetens presstjänst att de inte kan uttala sig om förvarstagnas hälsotillstånd då de inte registrerar sådana uppgifter. 

”Vad gäller antalet dödsfall känner vi bara till ett fall. Det gällde en förvarstagen person som släppts ur förvar och sedan vårdats på sjukhus där personen senare avled”, skriver myndighetens presstjänst.

Många förvarstagna har varit upprörda över att det kommit in ny personal och nya intagna som inte har testats. Många har varit väldigt rädda och flera har varit sjuka.

Sanna Vestin, Flyktinggruppernas riksråd, FARR

I slutet på oktober publicerade FARR, Flyktinggruppernas riksråd, tillsammans med Linköpings universitet en rapport om coronahanteringen på förvaren. Rapporten baseras på en enkät som skickats ut till försvarstagna personer om hur de ser på situationen. 

– Stämningen där inne har varit värre än vanligt och de förvarstagna har blivit mer isolerade eftersom de inte fått ta emot besök, säger Sanna Vestin från FARR.

Enkätsvaren visar på bristande rengörings- och hygienrutiner, trängsel och svårigheter att hålla avstånd.

– Många förvarstagna har varit upprörda över att det kommit in ny personal och nya intagna som inte har testats. Många har varit väldigt rädda och flera har varit sjuka, säger Sanna Vestin.

På frågan om vad Migrationsverket gjort för att hindra smittspridningen inne på förvaren svarar myndighetens presstjänst att antalet förvarsplatser har minskat från 519 till 281. Detta för att öka den sociala distansen mellan de förvatstagna. Utöver det har de vidtagit åtgärder som att servera mat i portionsförpackningar samt att ställa frågor om hälsotillstånd till nya förvarstagna, som vid symptom isoleras och bedöms av sjukvården. Extrastädning har satts in och besök med anhöriga har blivit Skype-baserade.

Ett förvarsbeslut omprövas varannan månad och det är inte tillåtet att hålla en person förvarstagen om det inte går att verkställa utvisningen. Om så är fallet ska personen bli frisläppt, men förväntas fortfarande åka tillbaka till hemlandet.

Första gången David såg sin nyfödda dotter Gabriella, som föddes i mars förra året, var genom ett av förvarens fönsterrutor. Han visar en film han har i sin mobil. Johanna står på den asfalterade marken utanför förvarsbyggnaden och håller upp barnet i ett babyskydd mot förvarets spegelblanka rutor. Bakom ett av dem står David och vinkar samtidigt som han pratar i telefon med Johanna. 

– Jag skulle aldrig för mitt liv gissat att jag skulle stå inlåst bakom ett fönster första gången jag såg min egen dotter. Jag har aldrig begått ett brott, jag är inte kriminell, säger han. 

Johanna berättar att det till en början var svårt med anknytningen mellan dottern och David, eftersom Gabriella inte fick träffa honom förrän hon var sju månader gammal.   

– Men det är inte vårt fel. Alla barn har rätt till sina föräldrar, och Sverige har till och med skrivit under barnkonventionen, säger hon.

Sanna Vestin säger att barnkonventionen gör väldigt liten skillnad när det kommer till uppehållstillstånd.

– Det går inte att få uppehållstillstånd på grund av barnkonventionen, det krävs en mer konkret grund i lagen för att få det beviljat. Däremot går det att hänvisa till den vid överklagande och då kan det vara något som vägs in i beslutet, säger hon.  

Det känns så onödigt att han suttit så länge i förvar när de visste att det pågick en pandemi som gjorde att han inte kunde åka tillbaka.

Johanna Granered Ogundedji

David släpptes ut ur förvaret i oktober. Nu bor han med Johanna och barnen Gabriella och Daniela i Sollentuna, utanför Stockholm. Utvisningsbeslutet gäller fortfarande, även om det inte går att verkställa just nu. Tre gånger i veckan åker han in till gränspolisen på Kungsholmen i Stockholm för att signera ett papper som visar på att han är närvarande. Johanna tycker att han borde fått göra det från början.

– Det känns så onödigt att han suttit så länge i förvar när de visste att det pågick en pandemi som gjorde att han inte kunde åka tillbaka, säger Johanna.

Enligt Migrationsverkets årsredovisning för 2019 ligger kostnaden för en förvarstagen person på 5 103 kronor per dygn. I Davids fall handlar det alltså om en kostnad på nästan 1 700 000  kronor för de elva månader han suttit i förvar.

– Det är så mycket pengar som slösas. För vad? Vi har inget att göra och sitter där inne och lider, säger David.