Under helgens massiva demonstrationer, som samlade över hundra tusen människor på huvudstaden Minsks gator, så attackerades demonstranterna av säkerhetsstyrkor med bland annat chockgranater. Veckan innan fick polisen i Belarus tillstånd att skjuta skarpt mot demonstranter. Det var för elfte söndagen i rad som regeringskritiska demonstranter intog stadens gator. 

– Lukasjenko förstör nationen. Han menar att det är hans nation, men han är inte en del av vårt land längre. En belarusier kan inte göra så här mot sin egen befolkning, säger Veronica Tsepkalo. 

Veronica Tsepkalo går längs Stockholms gator tillsammans med sin man Valery Tsepkalo. Valery är Belarus tidigare USA-ambasadör och är personen bakom Belarus Hi-Tech Park, även kallat Belarus Silicon Valley, som var Östeuropas största IT-kluster. 

– De sa att det skulle vara kallt i Stockholm så här års, så vi tog med oss vinterkläder. Men det är det ju verkligen inte, säger Veronica Tsepkalo.

Veronica Tsepkalo är en av de tre kvinnor som under sommarens presidentval i Belarus stod upp mot Aleksandr Lukasjenko – mannen som kallas Europas sista diktator – i en gemensam opposition. Detta efter att deras män tvingats bort som motkandidater. Paret är på tillfälligt besök i Stockholm.

– Vi var tre kvinnor som stod upp för att kämpa mot diktaturen, säger Veronica då hon berättar om sommarens händelser.

I dag lever hon i exil tillsammans med Valery och deras två söner. Valery som i dag är efterlyst i hela OSS-regionen lämnade landet i juli. Han hade då blivit förbjuden att delta i presidentvalet eftersom Lukasjenko menade att bara omkring 75 000 av de över 160 000 underskrifter han samlat in för att bekräfta hans kandidatur i valet var giltiga. I Belarus krävs det att en presidentkandidat visar på minst 100 000 underskrifter för att få delta. 

Valery tvingades då fly tillsammans med deras två sjuåriga söner efter att regimen startat en utredning mot honom. Två av de andra motkandidaterna var då redan fängslade.

– Min man hade många supportrar och det var tydligt att om han inte hade lämnat landet skulle han sitta fängslad nu, säger hon och fortsätter: 

– Men vi ville fortsätta, vi ville vinna. Jag och Maria Kolesnikova (den tidigare oppositionsledaren Viktar Babarykas kampanjchef red. anm.) gick samman med Svetlana Tichanovskaja och började kampanja tillsammans. Vi ville visa på vad man kunde göra tillsammans, säger hon.

Maria Kolesnikova sitter i dag fängslad i Belarus, anklagad för att ha bidragit till att äventyra Belarus säkerhet och Svetlana Tichanovskaja lever i exil i Litauen.

Var du inte rädd att själv fängslas?

– Just då tänkte jag inte på det. Vi, Svetlana jag och Maria, är tjejer med både starka och svaga sidor men vi hade ett mål. Vi har fortfarande bara ett mål: att bli av med Lukasjenko, säger hon och fortsätter: 

– Ingen hade kunnat räkna ut vad som skulle hända. Det här är den första riktiga kampanjen under de senaste 26 åren i Belarus. Hundratusentals människor är ute på gatorna i detta nu, det har aldrig hänt i Belarus tidigare. Vi tänkte inte på vad som skulle hända, vi kämpade bara för att bli av med Lukasjenko, säger hon.

Veronica Tsepkalo berättar att hon vill bo i Belarus, inte någon annanstans. Att hon vill se sina barn växa upp I Belarus. Ett land hon menar bara kommer att bli värre så länge Lukasjenko är kvar vid makten. 

– Han bryr sig inte om folket, han bryr sig bara om sig själv och pengar, säger hon. 

När kampanjen var över åkte Veronica Tsepkalo till sin familj som då befann sig i Ryssland. Hon ville spendera valdagen, en dag hon kallar ”dagen för nya Belarus”, tillsammans med sin familj. 

– Jag hade inte träffat mina två söner på flera veckor. Och ville spendera denna tid med dem. Jag gick till den belarusiska ambassaden i Moskva och röstade – mot Lukasjenko, säger hon.

Samma kväll lämnade hon Moskva för att åka tillbaka till Belarus. Men när hon kom fram möttes hon av en annan verklighet än den hon lämnat. 

– Internet var avstängt, och jag kunde inte ringa eller få tag på någon. Jag försökte få kontakt med mitt team, men det gick inte. Jag fick information om att jag skulle fängslas om jag åkte hem och jag kunde inte heller åka till mitt kontor, säger hon.

Hon bestämde sig för att lämna landet igen, och åka tillbaka till Moskva.

– Vi planerade inte att lämna Belarus. Min man hade använt upp alla sidorna i sitt pass innan han lämnade landet. Vilket har blivit till ett problem nu då den belarusiska ambassaden inte vill ge honom ett nytt pass då han är efterlyst. Vi hade inga planer på att lämna landet, i så fall hade vi tagit hand om dessa saker tidigare, säger hon och menar på att omständigheterna inte gav dem några val. 

– Vi vill inte sätta våra barn under stress. För oss spelar det ingen roll, men vi kan inte göra det mot barnen.

Innan Valeri tog med sig barnen hade myndigheterna i landet öppnat en utredning mot dem för att ta barnen ifrån dem – med hänvisning till att de var dåliga föräldrar.

– De kom till deras skola för att leta efter bevis på att jag var en dålig mamma, att jag inte tog hand dem. De ville ta bort mina rättigheter, säger hon. 

Under helgen deltog Veronica Tsepkalo i en manifestation utanför riksdagen i Stockholm för att belysa vad som händer i Belarus. 

– Jag fortsätter kampen för att hjälpa belarusiska kvinnor. Till skillnad från de som sitter fängslade så kan jag prata, och jag måste tala för dem nu. Maria är i fängelse nu, säger hon. 

Trots de senaste månadernas våld och livet i exil är hon hoppfull och tror att Lukasjenko snart kommer bli avsatt från presidentposten.

– Till dess kommer jag att fortsätta kämpa. Vi vill skicka Lukasjenko till Haag, det är vad de flesta i Belarus vill. 

Skulle Lukasjenko avsättas är målet för oppositionen att öppna upp för nyval. Där alla kandidater får delta och att befolkningen själv får bestämma framtiden för landet – inte Lukasjenko. 

Och när frågan kommer upp gällande Rysslands intressen så skrattar Veronica Tsepkalo. 

– Vi är inte en del av Ryssland. Vi är ett eget land och jag förväntar mig att Ryssland accepterar det. 

Från Belarus kommer rapporter om att poliser kommer fortsätta att attackera demonstranter. Under söndagens protester greps, enligt myndigheterna själva, 500 personer. På måndagen, när generalstrejken i landet tog fars, greps ytterligare minst 155 personer i huvudstaden. 

”Detta är ett steg närmare friheten”, skriver Svetlana Tichanovskaja i ett uttalande, enligt den belarusiska nyhetsportalen Tut.by.

– Jag önskar att jag kunde åka hem i dag. Mina barn saknar sitt hem och frågar hela tiden efter sina vänner. Vi har familj och vänner i Belarus. Jag ser inte mig själv någon annanstans än Belarus. Min dröm är att komma hem snarast möjligt.