Det har gått 34 år sedan den marockanska ockupationen av Västsahara inleddes och 18 år sedan FN beslutade om att västsaharierna skulle få bestämma om sin framtid i en folkomröstning. Men ingen folkomröstning har hållits, konflikten är långt ifrån en lösning, och fortfarande befinner sig 160000 västsaharier i flyktingläger. För att hjälpa dessa flyktingar skickade Emmaus Stockholm och paraplyorganisationen Praktisk Solidaritet i förra veckan i väg hjälpcontainer nummer 1036, och Emmaus Stockholm bjöd i samband med det in till partidebatt vid sin sorteringscentral i Västberga i Stockholm.
Marocko har ett gynnsamt frihandelsavtal med EU. EU har också sedan 2005 ett fiskeavtal med Marocko som inkluderar västsahariskt vatten, i strid med internationell rätt. Flera av de inbjudna politikerna menade att både frihandelsavtal och fiskeavtal bör användas för att sätta press på Marocko. Magdalena Streijffert från Socialdemokraterna menade att fiskeavtalet skulle kunna frysas, och pekade på att förhandlingarna om en uppgradering av Israels handelsavtal med EU lades på is i somras som en konsekvens av Israels krig mot Gaza.
– Sverige var det enda landet i EU som sade nej till avtalet med Marocko. Även om avtalet inte upphävs så måste man se till att Marocko inte fiskar på Västsaharas vatten, sade hon.
– Frysningsmodellen kan vara ett bra alternativ, sade Birgitta Ohlsson från Folkpartiet. Hon sade att det är svårt att driva Västsaharafrågan i EU därför att flera stora länder, som Frankrike, och i viss mån även Spanien, tycker att ”frågan bör tigas ihjäl”. Sverige bör därför hitta allierade att driva en mer offensiv linje med, menade hon.
Birgitta Ohlsson uppmanade Västsaharaaktivister som upprörs över fiskeavtalet att ”mejlbomba” jordbruksminister Eskil Erlandsson för att visa att det finns en stark opinion i frågan. Hon uppmanade dessutom publiken att kontakta EU-parlamentariker eftersom det är i Bryssel som fiskeavtalet under hösten ska behandlas.
En kvinna i publiken pekade på risken att konflikten kommer att trappas upp ytterligare om inget händer, och undrade om det inte är dags för en utomstående part att intervenera.
– Det är viktigt att få upp FN-spåret igen, sade Birgitta Ohlsson och fortsatte:
– Tålamodet tryter, Polisario har valt den fredliga vägen, men hur länge orkar man göra det?
