I september 2008 greps den amerikanska journalisten Amy Goodman under det republikanska partiets konvent i Saint Paul, Minnesota. Gripandet skedde när Goodman protesterade mot polisens våldsamma omhändertagande av hennes två kollegor från det oberoende nyhetsprogrammet Democracy Now!, som kommit dit för att bevaka både konvent och protester. En månad senare tillkännagavs att Amy Goodman som första journalist blivit tilldelad ”det alternativa nobelpriset” Right Livelihood Award, och i samband med prisutdelningen i december lyckades Arbetaren Zenit få träffa henne för ett samtal.
För några dagar sedan, den tredje maj, stod kraven på frigivning av den fängslade Dawit Isaak i centrum under det svenska firandet av världsdagen för pressfrihet. Amy Goodman och många med henne ser dock inte hoten mot den fria journalistiken bara i statliga tvångsmedel eller i våld mot journalister, utan i den kommersiella logik som blir alltmer förhärskande på tidningsredaktioner och radiostationer. Den brittiska journalisten Nick Davies skriver till exempel i boken Flat earth news att han arbetar i ett ”korrupt yrke” och att mycket av dagens journalistik kan beskrivas som ”den dagliga produktionen av ignorans”.
Arbetar du, Amy Goodman, i ett korrupt yrke?
– Jag tycker att Davies beskrivning stämmer i väldigt många fall, men inte alla. Alltför ofta drivs media av kommersiella intressen där det redaktionella innehållet kallas för ”nyhetshålet”. Det som räknas är annonserna som omger texten.
– Det behövs verkligen oberoende media som inte är ute efter att sälja saker till läsaren, utan som erbjuder ett forum där människor kan uttrycka sig själva.
Hur var det möjligt att skapa Democracy Now! mot bakgrund av denna kommersiella logik?
– Jag tror faktiskt att människor över hela världen gör liknande saker, och det vi försöker göra är att föra ihop allting. Det finns otaliga små fantastiska radiostationer, lokal-tv-kanaler, streaming och podcasting på internet – men vi är de enda i hela USA som för ihop alla dessa olika kommunikationskanaler på ett ställe. Vår existens är helt enkelt nödvändig.
>b>Är det så du förklarar era framgångar?
– Vi är en grupp människor som är djupt engagerade för oberoende journalistik. Vi vill ta oss till de platser där det råder tystnad och plocka upp våra pennor, bandspelare och videokameror och skapa ett forum för människor som befinner sig i alla möjliga olika situationer. De ska få berätta om det som är viktigt för dem.
Du talar ofta om ”trickle up”-journalistik, vad innebär det?
– Tanken är att ständigt bevaka händelser som sker på gräsrotsnivå, och att dessa historier sedan kommer att ta sig uppåt i andra medier.
– Ett exempel är historien om den lille pojken Kevin, som föddes i Kanada av iranska föräldrar. Vid ett tillfälle var familjen på väg tillbaka till Kanada efter en resa och planet tvingades på grund av sjukdom nödlanda i Puerto Rico. Familjen befann sig alltså plötsligt i USA utan amerikanska papper och skickades därför i fängelse.
– Vi lyckades få Kevin, som alltså lever i ett fängelse i Texas, på telefon och det enda han sade var att han ville släppas ut därifrån och gå i skolan. Nyheten plockades upp av nyhetsmedier över hela Kanada och det kallar jag verkligen ”trickle up”-journalistik.
Du säger att Democracy now! vill gå dit där tystnad råder, men hur hittar ni alla historier om det är så tyst?
– Det gäller att ständigt hålla öronen tryckta mot marken, hålla ögonen öppna och inte låta någon annan tala om för oss vad som är viktigt.
– Vi måste prata med folk och hela tiden bara gräva, gräva och gräva.
Du har sagt att journalister måste välja om de ska tjäna ”svärdet eller skölden”, hur går det ihop med kraven på opartiskhet?
– Man måste göra sitt jobb, vilket innebär att vara korrekt och rättvis. Men man ska också släppa fram människor som annars faller utanför ramarna och makten och det menar jag är att man som journalist väljer att vara en sköld.
Har det faktum att du blev gripen förra året förändrat din syn på den amerikanska demokratin?
– Det som hände var väldigt allvarligt. Vi var i Saint Paul inte bara för att bevaka det republikanska konventet utan också det som hände på gatorna utanför. Men när jag och mina kollegor försökte göra vårt jobb greps vi och omkring 40 andra journalister av polis. Det är helt oacceptabelt och samma sak som att stänga av demokratins ögon och öron, vilket måste bekämpas. Den fria journalistiken måste få utgöra en fristad för motståndet.
Innebar just den här händelsen någonting nytt?
– Den var en del av en pågående och tydlig tendens, med ökad polisiär och militär närvaro vid tillfällen som på pappret ska vara demokratins högtider. Det är därför vi måste kämpa emot.
– Folk börjar vänja sig vid truppnärvaro på vår egen mark, vilket strider mot grundläggande lagar. Det finns ju en anledning till att det är förbjudet för militären att ingripa mot befolkningen.
Finns det en risk att journalister slappnar av när Barack Obama och inte George W Bush sitter i Vita huset?
– I mina ögon har journalistiken nått historiska bottennivåer, även under Bushadministrationen. Journalisterna hukar för de som sitter vid makten och agerar megafoner för dem i stället för att göra sitt jobb.
– Det är vår uppgift att utmana den här utvecklingen och ställa kritiska frågor till vem det än är som sitter vid makten – det har inte gjorts på flera år. Trots att behovet av oberoende journalistik, med tanke på Irakkriget, varit större än någonsin.
Fakta / Democray now!
Democracy Now! grundades 1996 i New York av Amy Goodman, Juan Gonzalez, Larry Bensky, Salim Muwakkil och Julie Drizin. Det är det snabbast växande nyhetsprogrammet i USA och sänds i mer än 700 radio- och tv-kanaler i Nordamerika.
I motiveringen till utmärkelsen från Right Livelihood-stiftelsen anges att Democracy Now! får priset för att ha ”utvecklat en innovativ modell av äkta oberoende politisk gräsrotsjournalism som ger miljoner människor de alternativa röster som oftast exkluderas i traditionell media”.
Right Livelihood Award instiftades 1980 av den svensk-tyske frimärkssamlaren Jakob von Uexkull ”för att hedra och stödja praktiska lösningar på världens mest akuta problem”.
