”Det skapade gnistan till revolutionen”

Det är tidig morgon i New York när jag ringer upp Christian Smalls. Det har bara gått någon vecka sedan han blev avskedad från Amazon efter att ha organiserat en protest på sin förra arbetsplats, på JFK8 på Staten Island i New York. Ett distributionscenter där det i dagsläget arbetar runt 5000 personer.

Christian Smalls menade att företaget inte vidtagit tillräckliga säkerhetsåtgärder i samband med utbrottet av covid-19. Inte minst i New York, en stad som blivit epicentrum för viruspandemin och där tusentals människor dött i sviterna av covid-19. I början av mars utropade borgmästaren undantagstillstånd i miljonstaden och sedan dess ligger gatorna övergivna och tomma. Samtidigt pågår arbetet på Amazons distributionscenter som vanligt.

Foto: Frank Franklin II/TTTimes Square ligger öde och få människor syns på gatorna i New York.
Foto: Frank Franklin II/TT
Times Square ligger öde och få människor syns på gatorna i New York.

Christian Smalls berättar att han i början av mars noterade att kollegor runt omkring honom på golvet började må dåligt. 

– Somliga kräktes. Andra kände sig yra, trötta och hade huvudvärk. Jag märkte att någonting var fel och kontaktade därför HR-teamet för att larma om situationen. Jag sade att vi borde stänga ned byggnaden och sätta folk i karantän. Vi hade inga bekräftade fall i början av mars och HR-teamet menade att de följde riktlinjerna, att det inte fanns något att vara orolig över och ingen anledning att vidta åtgärder. Jag höll inte med och försökte jobba vidare med frågan på egen hand.

Christian Smalls tog ledigt några dagar och kontaktade hälsomyndigheten i New York. När han kom tillbaka till arbetet den 24 mars möttes han av en sjuk och utmattad kollega. Hon hade rödsprängda ögon och berättade att hon dagen dessförinnan testat sig för covid-19 och nu väntade på provsvaret. 

– Jag sa åt henne att gå hem. Klockan var nio på morgonen, det var fortfarande tidigt. Hon var min vän och lyssnade på mig och förstod. Hon gick hem.

Christian Smalls utanför sin förra arbetsplats JFK8 på Staten Island.Foto: Privat
Christian Smalls utanför sin förra arbetsplats JFK8 på Staten Island.
Foto: Privat

Två timmar senare, klockan elva på förmiddagen, var det som vanligt dags för manager-möte. Där fick Christian Smalls veta att de hade ett första positivt bekräftat fall av covid-19 i byggnaden. 

I Queens hade en liknande situation uppstått på ett amazonslager bara några veckor tidigare. Då hade de stängt ned byggnaden och därefter professionellt sanerat lokalerna. Christian Smalls förväntade sig att samma sak skulle hända på Staten Island. Men så blev inte fallet. 

– Allting var business as usual, vi skulle inte berätta för de anställda för att inte skapa panik. Det var sista gången jag jobbade för Amazon. Jag tog tag i personen som jag jobbar med varje dag och vi drog därifrån vid tolvtiden. Jag höll inte alls med om vad de gjorde. 

Foto: Foto: Frank Franklin II/TTMånga människor stannar hemma i karantän i New York. Gatorna gapar tomma och borgmästaren har utlyst undantagstillstånd.
Foto: Foto: Frank Franklin II/TT
Många människor stannar hemma i karantän i New York. Gatorna gapar tomma och borgmästaren har utlyst undantagstillstånd.

Christian Smalls säger att han vägrade ge upp. Han gick hem, ringde fler telefonsamtal, försökte dra i medias uppmärksamhet. Han kontaktade myndigheterna åter igen men utan resultat. 

Nästa morgon återvände han till byggnaden men gick i stället till kafeterian.

–  Jag gick tillbaka till lagret varenda morgon; onsdag, torsdag, fredag, lördag och satt i kafeterian åtta timmar om dagen. Varje morgon klockan nio gick jag och en grupp på tio personer till platschefens kontor för att lyfta problemen. Han lyfte luren och ringde någon ovanför honom men ingenting hände. 

Christian Smalls berättar att de gång på gång fick samma svar – ”att det inte är ett beslut som kan tas på lokal nivå”, ”vi behöver inte stänga ned byggnaden” och ”vi följer riktlinjerna”. 

På fredagen gick han ensam till platschefen och hamnade i en intensiv argumentation med honom. 

– Jag sa att vi måste stänga ned byggnaden eller så måste någonting göras. Jag tog upp Kentucky-byggnaden som exempel, där de hade stängt ned och anställda fått betalt under hela veckan. Platschefen sade att regeringen stängde ned byggnaden och att de anställda inte hade protesterat. Men jag hade läst i artiklar att de visst protesterat. 

Christian Smalls fick åter igen läsa riktlinjerna som inte sa honom någonting. Han gick därifrån och började mobilisera inför en walkout på måndagen. Den här gången började media ringa upp honom. 

På lördagen återvände han till byggnaden och till kafeterian. En manager kom fram och tog Christian Smalls åt sidan. Han sade att han skulle sättas i betald karantän eftersom han kommit i kontakt med någon som smittats av covid-19. 

– Jag svarade att jag försökt berätta detta hela veckan. Att det inte bara var jag som kommit i kontakt med henne, utan hela avdelningen. Att vi alla borde sättas i karantän. Men nej, ”bara du, ingen annan, bara du” svarade han. Jag svarade ”okej, inga problem”. Så gick jag därifrån och förstod att något var fel, att jag blivit utpekad för att tystas. De hade uppenbarligen tröttnat på mig.

På måndagen vid lunchtid organiserade Christian Smalls strejken.

Christian Smalls (i mitten) under protesten den 30 mars utanför lagerbyggnaden på Staten Island. Foto: Bebeto Matthews/TT
Christian Smalls (i mitten) under protesten den 30 mars utanför lagerbyggnaden på Staten Island.
Foto: Bebeto Matthews/TT

– Mellan 50-60 personer kom ut. Allting var planerat, också timingen. Jag valde en dag när det skulle vara fint väder och 18 grader. Jag visste att alla skulle vilja äta lunch utomhus. Jag gav världen vad den behövde se och det var walk-outen. Folk anslöt sig på fläcken och de höll upp mina skyltar. De pratade med pressen och media, sa sanningen om att de inte skyddades på arbetet. Att de inte hade masker eller rätt typ av handskar. Det blev en gnista till en revolution eftersom så många människor runt om i världen just nu inser att de befinner sig i samma situation och att det här är farligt. 

Två timmar senare fick Christian Smalls sparken från företaget över telefon. Amazon nekade till att detta skulle bero på politisk agitation eller hans roll som organisatör. De menade att han brutit mot karantänregler då han trots att han varit i kontakt med en person som varit sjuk återvände till byggnaden och deltog i protesten.

– Vi sa upp hans anställning eftersom han satt andras hälsa och säkerhet i fara och brutit mot sina anställningsvillkor, sade Kristen Kish, talesperson för företaget till New York Times.

Amazon nekar till att de skulle undanhållit information om bekräftade fall. Företaget säger också att de bett alla som varit i nära kontakt med personen som insjuknat i Covid-19 att sätta sig själva i karantän i 14 dagar med lön, enligt Forbes Magazine.

Strejken fick stor uppmärksamhet i amerikanska medier. Men också det faktum att Christian Smalls fått sparken. New Yorks borgmästare Bill De Blasio meddelade på en presskonferens att han bett stadens kommissionär för mänskliga rättigheter att utreda händelsen. 

Gerald Bryson var en av de arbetare som protesterade för bättre säkerhet på Staten Island.Foto: Bebeto Matthews/TT
Gerald Bryson var en av de arbetare som protesterade för bättre säkerhet på Staten Island.
Foto: Bebeto Matthews/TT

Men Amazon hamnade också i blåsväder i media. Ett internt mötesprotokoll läckte ut och Vice News avslöjade hur toppchefer på Amazon diskuterat Smalls under ett morgonmöte. 

”Han är inte smart, eller artikulerad”, skrev den högt uppsatte Amazonschefen David Zapolsky i möteschatten angående Christian Smalls. ”Låt honom utgöra den mest intressanta delen av historien, och om det möjligt, låt honom bli ansiktet för hela fack- och organiseringsrörelsen”. Vid mötet var också Jeff bezos, Amazons grundare och vd, närvarande.

I ett uttalande till VICE News svarade Zapolsky att hans kommentarer var ”personliga och känslosamma”.

“Jag var frustrerad och upprörd över att en amazonanställd skulle sätta andra Amazonians hälsa och säkerhet i fara genom att återkommande gå tillbaka till lokalerna efter att fått varningar om att gå i karantän.”

Christian Smalls blev inte förvånad över hur de uttryckte sig i det interna mötesprotokollet. 

Hur kände du när du läste konversationen?

– Jag kände ingenting, för de har inte gjort något för mig under hela mitt liv. Jag bryr mig inte om deras åsikt. Det handlar inte om mig. Om de är hotade av någon som tjänar 25 dollar i timmen och de har den rikaste mannen i världen i samma rum som dem, säger det något om att jag berättade sanningen. Är det verkligen så allvarligt att du måste ha möte med vd:n?

– De är snåla och allting handlar om pengar och inte människor. De säger till och med det. Vi oroar oss inte för de anställda, låt oss bara oroa oss för Christian Smalls. Om du arbetar för Amazon handlar det endast om att göra dem rikare och rikare. De bryr sig inte om ifall du tar med dig vriuset hem till dina familjer. De bryr sig inte om du lever eller dör. Om du dör, gissa vad de gör? De anställer ytterligare 100 000 nya personer. Folk måste vakna upp och gå därifrån.

Efter ditt avsked sa borgmästaren i New York att de ska låta kommissionären för mänskliga rättigheter utreda fallet. Kommer de att göra detta?

– Ja självklart! Processen har redan påbörjats. De har skickat brev, och Amazon måste svara. Det handlar om tid. Just nu är det svårt. Domstolarna är stängda. Alla sitter i karantän. Men de har detta som en topprioritet. Jag uppskattar borgmästaren och alla kongressledamöter och senatorer som klivit in för att hjälpa utredningen. 

Tror du att många anställda är rädda för att sätta sig upp mot Amazon?

 – Absolut. Jag får mejl varje dag från hela världen. Folk säger att de vill vara anonyma men uttrycker sin rädsla. I Tokyo, Japan, Brasilien, London, Colombia. Jag hör historier från hela världen och det är verkligen ledsamt vad som händer. Det handlar inte bara om Amerika, eller JFK8 på Staten Island. De här byggnaderna finns över hela världen.

– Mitt meddelande till alla är: nummer ett: om du vill praktisera verklig social distansering, sluta klicka på On.Click.Buy och beställa varor från dem. Nummer två: Om du är amazonanställd och inte känner dig trygg på din arbetsplats – ta tillbaka din makt. De här människorna är rika. De kommer inte att plocka upp en låda, packa den och skicka ut den till en kund. Det är du som har makten. Så ta tillbaka din makt och gå ut. Stå upp för dig själv och var inte rädd.

Hur gick det till när du började jobba på Amazon? Har du alltid arbetat som assistant- manager?

– Jag blev rekryterad från botten. Jag tjänade 12 dollar i timmen och sedan förflyttades jag upp. Jag var en vanlig picker. Uppenbarligen är jag fortfarande på botten, men det spelar ingen roll. Jag arbetade mig upp till en supervisor-position på mindre än ett år. Jag öppnade upp tre byggnader för dem; New York, New Jersey och Connecticut. I varje byggnad tillbringade jag mer än ett år. 

Hur är situationen i New York nu? Är det staden militariserad på grund av nödsituationen?

– Ja det är riktigt svårt och dåligt just nu. Det enda vi kan göra är att be om att det ska bli bättre och stötta alla som behöver det, särskilt vårdpersonalen. Det är dem som verkligen behöver hjälp.

Din kollega förväntades arbeta medan hon väntade på resultatet från covid19-testet. Borde inte hon ha satts i karantän?

– Nej du har rätt i det. De borde sätta dig i karantän tills provsvaren kommer tillbaka, men de gör inte det. Du måste gå tillbaka till jobbet under tiden. Det är därför jag säger att deras policies inte är vettiga.

– Du kan inte ens be om ett test om du inte har allvarliga symptom, vilket innebär att du antagligen bär på viruset om du väl gör det. Jag skulle inte låta någon ta den chansen. Jag skulle vänta tills personen fick provsvaren och det kan ju ta ett par dagar. Jag har sagt till Amazon många gånger att de behöver sådana regler men de har inte gjort någonting. 

Och när du jobbade där var det en person som testat positivt, medan andra hävdar att det i själva verket var tio fall? 

– Det finns omkring 30 fall nu. I den där byggnaden. 

Planerar du nya aktioner?

– Jag personligen måste fortsätta arbetet med pressen, med mitt team. Det jag planerar långsiktigt är att fortsätta stötta fackföreningar över landet. Vi har ett gemensamt mål just nu. Att skapa en koalition mot de här stora företagen som utnyttjar de som arbetar i fronten. Det är målet just nu, att ta tillbaka makten från kapitalismen. 

Nu när du fått sparken, hur lyckas du försörja dig själv?

– Jag har satt upp en ”gofundme” på min Twittersida. Den är egentligen inte till för mig, utan för alla som inte får lön. Jag ville ta hand om mitt folk (anställda på JFK8 på Staten Island reds. anm) först, det var därför jag startade den. Det handlar inte om pengar utan om att rädda liv. Människor har inte varit på jobbet på en månad och har svårt att klara livhanken. Så jag ville ta hand om dem och bestämde mig för att ta emot donationer. 

Är det många som inte vågar gå till jobbet nu och som stannar hemma utan lön?

– Ja absolut! Det finns 18-åriga ungdomar som inte går till jobbet. Det finns äldre med hälsoproblem, de går inte heller till jobbet. Det finns personer som är sjuka och inte kan få tillgång till tester – de vill inte riskera sina kollegors hälsa och går därför inte heller dit. Det finns helt enkelt många. Och jag vill ta hand om dem.

Har folk tagit ut sin semester i förtid för att kunna stanna hemma med lön?

– Många har ändå ingen, det kommer inte fungera. Jag har redan använt all min semester. Och om du inte arbetat tillräckligt lång tid på företaget har du ändå ingen. Vi vet inte hur länge vi kommer att befinna oss i den här situationen, det kan ta månader.

De senaste två veckorna har fler anställda sparkats efter att öppet ha kritiserat företaget. Maren Costa och Emily Cunningham var båda anställda på tech-sidan på Amazon och arbetade som user experience designers. De kritiserade företaget på Twitter för att inte ta säkerhetsriskerna för lagerarbetarna på allvar och lät ett upprop cirkulera bland de anställda. Costa hade arbetat för företaget i 15 år och Cunningham i mer än fem år. Båda två var också aktiva i gruppen ”Amazon Employees for Climate Justice”.

En talesperson för företaget har bekräftat för tidningen The Guardian att de båda anställda sagts upp, och uppgett att det berodde på att de ”upprepade gånger brutit mot interna policys” som förbjuder anställda att kommentera företaget offentligt, utan godkännande från chef.

Förra veckan blev även Bashit Mohamed, lagerarbetare i Minnesota, avskedad efter att ha försökt organisera anställda för bättre säkerhet under coronapandemin. Företaget har uppgett att avskedandet hade att göra med Bashit Mohameds språkbruk och uppförande.

Lyssna på Arbetarens podcast ”Amazon: Motstånd i pandemins tid” där vi intervjuar Christian Smalls:

För att se det här innehållet måste du godkänna cookies från SoundCloud genom att klicka här.

Publicerad Uppdaterad
4 dagar sedan
Socialminister Jakob Forssmed (KD) vill att du ska skaffa fler barn trots att hans regering inte gör något vettigt åt vare sig arbetslösheten, boendekostnaderna eller jämställdheten. Foto: Johan Apel Röstlund, Claudio Bresciani / TT, Håkan Gustafsson

Amalthea Frantz:
Använd kondom tills vi vet om regeringen blir kvar

Kristdemokraten Jakob Forssmed är orolig över att det föds för få barn i Sverige. Men vem vill skaffa en större familj när arbetslösheten är rekordhög och regeringen skiter i klimatkrisen? Ha kul och ha sex – men inte för regeringens skull, skriver Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz.

”Staten behöver fundera på faktorer som utgör hinder för barnafödande, som boende, ekonomi, jämställdhet och livsbalans”, sade socialminister Jakob Forssmed (KD) på en presskonferens i somras.

Att förbättra just dessa områden är ju dock inte vad regeringen är bäst på. Tvärtom. Är det någon som förknippar nuvarande regering med till exempel rimliga boendekostnader, billiga hyresrätter, höjda löner, fungerande socialförsäkringar eller jämställdhet i hemmet? 

Att regeringen ändå bryr sig beror på att det rekordlåga barnafödandet kommer få allvarliga konsekvenser när arbetskraften och skatteintäkterna minskar. 

En utredning är tillsatt, i vanlig ordning. Ett delresultat ska presenteras nu i januari. 

Samtidigt är skolans sexualundervisning under attack, efter en annan sådan statlig utredning. I värsta fall ser vi snart ännu en nedmontering av ett område som Sverige länge var ett föregångsland inom. 

Ha kul och ha sex – men inte för regeringens skull

Tidningen Arbetaren ser sig tvungen att härmed skicka ut en allvarlig uppmaning: ha kul och ha sex – men inte för att skapa fler arbetare och skattebetalare åt staten. Tvärtom, använd preventivmedel om du är det minsta osäker. Till exempel tills vi vet om vi blir av med nuvarande regering. 

Den regering som skiter i klimatkrisen, vill ge både arbetare och arbetslösa sämre villkor, utvisar arbetare med utomeuropeiskt ursprung och planerar att sätta barn i fängelse.

Och passa samtidigt på att nominera någon kämpe till vårt Ottarpris till minne av Arbetarens medarbetare Elise Ottesen-Jensen som 1933 grundade RFSU, Riksförbundet för sexuell upplysning. För att nominera, mejla [email protected]. Skicka med din adress så får du hem ett exemplar av tidernas coolaste kondom.

Nominera någon till Ottarpriset och få Arbetarens kondom! Läs mer

Publicerad
4 dagar sedan
Israelisk militär i Hebron, Västbanken
Trots den så kallade vapenvilan har de israeliska attackerna mot palestinier inte upphört. Israeliska soldater under en räd i den palestinska staden Hebron på det ockuperade Västbanken tidigare i veckan. Foto: Mahmoud Illean)/TT

Israelisk attack mot FN-lokaler


Israel har attackerat och förstört delar av FN:s Unrwa-lokaler i det ockuperade östra Jerusalem på tisdagsförmiddagen. Det rapporterar nu flera internationella medier.

Enligt nyhetsbyrån AFP rullade bulldozrar in på området där Unrwa, FN:s organ för palestinska flyktingar, har sina lokaler under tisdagsmorgonen. Inredning förstördes och Unrwa skriver i ett eget uttalande att det utsatts för en ”aldrig tidigare skådad attack”.

Det israeliska  utrikesdepartementet har försvarat attacken och säger att de anser sig ha rätt att ta över och förstöra lokalerna som ligger i det illegalt ockuperade östra Jerusalem.

Samtidigt fortsätter, trots den påstådda vapenvilan, det israeliska våldet i Gaza och på Västbanken. Som Arbetaren rapporterade förra veckan har i snitt i ett barn om dagen dödats av israelisk militär i det sönderbombade Gaza sedan vapenvilan skrevs under i oktober förra året.

Sammanlagt har över 70 000 palestinier dödats i Gaza sedan Hamas attack på Israel den 7 oktober 2023. Många av dessa är barn.

Publicerad Uppdaterad
3 veckor sedan
Arbetarens redaktion (utan inbördes ordning) siar om framtiden och försöker hoppas på något bättre än samtiden. Foto: Arbetaren / Alaa Abu Asad, Jan-Åke Eriksson, Mika Kastner Johnsson

Skitåret 2025 är äntligen slut. Nu blickar vi framåt – men mot vadå?

Elände
Elände
Elände

Länge lyste den svarta rubriken på Arbetarens gamla löpsedel från årskiftet 2010/2011 från ett hörn av redaktionen. Nu har vi städat bort den. Få kunde väl ana att det 15 år senare skulle se än jävligare ut runt om i världen. Krig, klimatkatastrofer och fortsatt ökade klassklyftor. 2025 är äntligen över och nu är det dags att blicka framåt. Så här tror vi på Arbetarens redaktion om året som kommer.

2025 var allt annat än muntert. Hur lång blir baksmällan?

Johan
– Den har väl egentligen fortfarande inte lagt sig sedan 2024 och knappt ens från året innan det. Så den blir nog dessvärre väldigt lång. Vi lever i mörka tider, ta en återställare!

Amalthea
– Det enda som faktiskt hjälper mot baksmälla är väl att fortsätta vara full, så vi får köra på det.

Josephine
– Enda hoppet är att det är de som festade hårdast får den svåraste huvudvärken.

Vendela
– Det finns inte tid för baksmällor. Organisera dig!

Titta i din inre spåkula. Vad ser du mest fram emot 2026?

Håkan
– Det ska bli oerhört spännande att följa SAC:s stora satsning på migrantorganiseringen på nationell nivå. Solidariska byggare och Solidariska städare har ju vunnit fantastiskt många viktiga strider under de senaste åren, i framförallt Stockholms-regionen. Och om praktiken, lärdomarna och organiseringen kan skalas upp på fler platser och i fler branscher – då kommer 2026 bli ett riktigt spännande år.

– Sedan ser jag också fram emot hockey-OS! I år med NHL-spelare för första gången på länge. Jag ser fram emot att se William Nylander spela i Tre Kronor.

Alva
– Jag såg fram emot att få ta det nya nattåget till Basel, men nu blir det ju inget med det. Och fast jag skäms lite för det så längtar jag efter den svenska översättningen av Knausgårds Jag var länge död. Men förhoppningsvis sker något mer exalterande än det under året. 

Johan
– Att året ska ta slut? Nej. Jag hoppas att Erik Helgeson får upprättelse i Arbetsdomstolen och kommer tillbaka till jobbet och att vi får se någon slags ljusning i helvetes Sudan, Gaza och på Västbanken. Samt att Brynäs rycker upp sig lagom till slutspelet i vår och infriar förväntningarna om SM-guld.

Förutom det kommande valet. Vilka blir de stora politiska och fackliga striderna under året som kommer?

Johan
– Fackligt tror jag just utgången av fallet med Erik Helgeson blir både viktigt och på många sätt avgörande. Politiskt ska det bli spännande att se hur lång tid det tar innan utbrytargrupperna ur Vänsterpartiet bryter sig ur varandra. Valrörelsen däremot, riskerat att bli en direktsänd tågkrasch i slowmotion.

Josephine
– Flykting- och migrantfrågorna. Att våga säga ifrån, studera och rensa ut den ofattbart ökande acceptansen för rasism.

Amalthea
– Inrikespolitiken kommer nog vara en tröstlös blandning av meningslöst käbbel, öppen rasism och hyllningar av auktoritära ledare. Fackligt, om jag ändå ska uttrycka en förhoppning, så tror jag att både syndikalistiska migrantarbetare och missnöjda LO-medlemmar blir fler och att det kommer ge avtryck. Och så klart kommer det bli underbart att se Hamn-arbetsköparna förlora i AD. Eller någon annanstans.

På tal om valet. Hur går det och spelar det egentligen någon roll vilka som bildar regering?

Josephine
– Helt dimmigt i min spåkula just nu, hoppas på att fackliga och andra organisationer vågar stå fria och tvinga politikerna att börja ta ansvar för sitt uppdrag. Att politikernas makt börjar utgå från folket som det är tänkt. Och ett tydligt avvisande av nationalism i valrörelsen – för att i stället presentera alternativen.

Håkan
– Det spelar ju så klart en stor roll. Mycket talar väl för att sossarna vinner enbart för att människor inte vill ha den brutalisering som Tidöregeringen inneburit. Men att döma av hur sossarna just nu bedriver sin opposition så är risken tyvärr stor att de förlorar. Hittills har man till exempel inte presenterat något trovärdigt alternativ för hur man ska lösa arbetslösheten. Och kriminalpolitiskt så har ju sossarna agerat som om de vore ett femte parti i Tidösamarbetet.

Vendela
– Vad jag kan se finns det två troliga utfall: att SD bildar regering med M och KD, eller att sossarna tar hem segern och går i allians med de partier de får med sig. Antingen kommer V böja sig ännu mer för S högervridning, eller så kommer de stå som opposition. De små, splittrade vänsterpartierna kommer inte komma över spärren. Det gör inte L heller. Alla alternativ är dåliga, men SD-varianten är farligast.

Amalthea
– I bästa fall kan en ny regering ge lite andrum, som ger sociala rörelser en chans att ta utrymme och initiativ. Men jag tror att det kommer bli jämnare mellan blocken än vad någon riktigt vill. Ser det inte som omöjligt att S och M båda försöker leka landsfäder och bilda en mittenregering. Än troligare är dock, tyvärr, att hela eller största delen av det borgerliga blocket bildar regering med SD. Båda fallen skulle säkerligen ge katastrofala följder för arbetares rättigheter, sjukskrivna och arbetslösa, mänskliga rättigheter, fria medier och yttrandefrihet, med mera. 

Fritt fram att önska. Hur vill du helst se löpsedeln som sammanfattar 2026?

Alva
– Jag kan inte tänka på löpsedlar utan att se Pontus Lundkvists “Nu kommer el-tortyr i pungen-kylan”.

Vendela
– ”Det finns inga soldater mer, det finns inga gevär!”

Josephine
– Någonting i stil med: ”Du agerade – vi vände skutan tillsammans”

Johan
– ”Arbetaren avslöjar: 2026 var bara på skämt”

Amalthea
– ”Efter 99 dagars regeringsförhandlingar – folket tröttnade och tog över, vi har hela listan!”

Håkan
– ”Rättvis fred i Palestina” eller ”Ryssland backar ur Ukraina”.

Publicerad Uppdaterad
1 månad sedan

Podden besöker Bokkafé Angbett i Umeå

Podden besöker Bokkafé Angbett i Umeå

Bokkafé Angbett är ett frihetligt socialistiskt bokkafé som har rötterna i Skellefteå, men som år 2018 flyttade lokalen och verksamheten till Umeå. I det andra avsnittet av podden Kulturplats möter lyssnarna Lars Axelsson, aktiv i bokkafét.

– Det intressanta är människornas fria skaparkraft, säger Lars Axelsson som är aktiv i Bokkafé Angbett och som länge varit engagerad för DIY-kultur.

I poddavsnittet berättar han om Bokkafe Angbett och om när ockupanter fick hyra lokstallar av kommunen – för en krona om året. Lars Axelsson lyfter även kritik mot hur stadsomvandlingen sett ut i Umeå de senaste åren. Den som vill läsa mer om detta kan bland annat kika på Allt åt allas rapport ”Detta hus ska inte bli någon jävla galleria”.

Här kan du höra första avsnittet av podden Kulturplats

Lars Axelsson utanför Bokkafé Angbett. Foto: Tuija Roberntz
Publicerad Uppdaterad
1 månad sedan

Podd: Fallet Erik Helgeson del II

Podd: Fallet Erik Helgeson del II

Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz i ett samtal med Hamnarbetarförbundets vice ordförande Erik Helgeson på Socialistiskt forum i Stockholm 29 november, 2025.

Lyssna på avsnittet i ljudspelaren ovan! (Eller sök efter Arbetaren Radio i din vanliga poddspelare)

Här kan du höra del 1:

Läs gärna våra intervju med Erik Helgeson här:

Publicerad Uppdaterad
2 månader sedan
”Om man inte vill ha nazister på gatorna ska man nog inte vara där själv heller”, sade forskaren Christer Mattson i P1 Morgon. Illustration: Toivo Jokkala

”Det gynnar bara Hitler”

Satirtecknaren Toivo Jokkala kommenterar den aktuella frågan om gynnandet av nazister.

”Det gynnar bara Hitler.” Illustration: Toivo Jokkala

– Det är en väldigt olycklig spiral mellan de högerextrema manifestationerna och motdemonstranterna, sade forskaren Christer Mattson, chef för Segerstedtinstitutet, i  P1 Morgon den 2 december, apropå mobiliseringen mot de återupptagna nazistdemonstrationerna i Sverige.

– Så om man inte vill ha nazister på gatorna ska man nog inte vara där själv heller, tillade Christer Mattsson.

Den här satirbilden av Toivo Jokkala publicerades första gången i tidskriften Brand nr 2/2021.

Publicerad Uppdaterad
2 månader sedan

Podd: Fallet Erik Helgeson

Podd: Fallet Erik Helgeson

Varför är fallet Erik Helgeson och hamnstriden avgörande för arbetarrörelsen? Juristen Frederick Batzler och Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz i ett specialavsnitt av Arbetarens podd.

Publicerad Uppdaterad
2 månader sedan
Arbetsplatsolycka golfbanan Österåker
Polisen utreder nu händelsen som vållande till annans död genom arbetsplatsolycka. Foto: Fredrik Sandberg/TT och Johan Nilsson/TT

Död efter arbetsplatsolycka på golfbanan i Österåker


En man har omkommit i en arbetsplatsolycka på en golfbana i Österåker strax norr om Stockholm. Det här sedan han klämts under ett arbetsfordon.

Olyckan inträffade strax efter klockan åtta på tisdagsförmiddagen. Det här i samband med ett anläggningsarbete på golfbanan där mannen av ännu oklar anledning hamnade under sitt fordon och klämdes svårt. Han fördes akut till sjukhus och på onsdagsförmiddagen meddelade polisen att han avlidit till följd av sina svåra skador.

Händelsen rubriceras nu som vållande till annans död genom arbetsplatsolycka. Flera förhör ska redan ha hållits med den omkomna mannens kollegor.

Hittills i år har minst 45 personer omkommit i samband med misstänkta arbetsplatsolyckor runt om i Sverige, enligt Arbetsmiljöverkets statistik.

Publicerad
2 månader sedan
– Det som saknas i dag på många redaktioner är ett publicistiskt mod, säger journalisten Alexandra Urisman Otto. Foto: Roger Turesson

Alexandra Urisman Otto ny skribent i Arbetaren

I somras sa den prisade klimatjournalisten Alexandra Urisman Otto upp sig från sitt jobb på Dagens Nyheter, i protest mot tidningens rapportering om både Palestina och klimatet. I dag publiceras hennes första text sedan dess – som frilans i Arbetaren. 

Hur kommer det sig att du börjar skriva för oss på Arbetaren? 

– Arbetaren är en väldigt fin tidning som jag både tror och hoppas kommer att nå allt fler läsare med tiden. Jag lämnade Dagens Nyheter efter nästan ett decennium på grund av den ängsliga publicistiska kulturen och att tidningen inte förmådde hålla linjen vare sig när det gällde klimatjournalistiken eller bevakningen av folkmordet i Gaza. 

– Arbetaren har en sund inställning till journalistik och jag märker redan att det är högt i tak på redaktionen. Det är som att tidningens stolta historia av att stå rakryggad i sitt motstånd mot nazismen under andra världskriget på något vis sitter i väggarna här. Jag är stolt över att få vara en liten del av den här tidningen.

Vilken typ av journalistik önskar du se mer av?

– Det som saknas i dag på många redaktioner är ett publicistiskt mod. Att man står stadigt i sin syn på vetenskap, fakta och grundläggande, universella mänskliga rättigheter – och att man låter det vara utgångspunkten för journalistiken. Precis det här gör Arbetaren så bra och jag vill egentligen mest se mer av det – fler reportage, intervjuer med intressanta och relevanta personer och granskningar som ställer makten till svars.

– Helt enkelt mer klassisk, god journalistik som ger läsarna möjlighet att orientera sig i den här omvälvande tiden, med accelererande klimatkris och en destabiliserad omvärld med folkmord, krig, konflikter och stora hot mot demokratin.

Du har nyligen släppt en handbok i klimatjournalistik tillsammans med Lisa Röstlund. Hur ser dina planer ut framöver?  

– Jag har ett gäng artikelidéer som jag hoppas kunna få ur mig, och det kommer nya hela tiden. Parallellt skriver jag på en ny bok och tänker mycket på hur jag kan göra mest nytta under de här månaderna och åren när koldioxidbudgeten rinner bort framför våra ögon.

Här kan du läsa Alexandra Urisman Ottos första text i Arbetaren.

Publicerad Uppdaterad
2 månader sedan
En städare har jobbat drygt 5 600 övertidstimmar utan att få betalt – på ett företag som påstår att ”kollektivavtal är en självklarhet”. Foto: Johan Apel Röstlund. Montage: Arbetaren

Amalthea Frantz:
Vem ska städa efter den svenska modellen?

Flosklerna om den svenska modellen har varit många senaste tiden. Den ”står stadigt”, trots det nya EU-direktivet, enligt bland andra LO och Svenskt Näringsliv. ”Bra villkor och kollektivavtal är en självklarhet för oss!” skriver Rengörare Näslund, samtidigt som Arbetaren rapporterar om hur en anställd arbetat flera tusen timmar övertid utan att få betalt.

”Den svenska modellen står stadigt”, påstår såväl tjänstemannafack som LO och Svenskt Näringsliv. Anledningen till utropet denna gång är att EU:s direktiv om lagstadgade minimilöner i stort drivits igenom. 

EU-domstolen har knappt brytt sig om Sveriges och Danmarks protester. Ändå vill alla kalla det en seger. 

Kanske har de stora svenska facken rätt i att direktivet inte kommer att innebära en avgörande förändring för inhemsk lönesättning på kort sikt. Men vad är det de försvarar egentligen? 

Hotet mot den så kallade svenska modellen kommer minst lika mycket inifrån, från dem själva, som från EU. 

Priset för att ”komma överens”

”Den svenska modellen” innebär i korthet att fackföreningarna och arbetsköparsidan ska komma överens själva, utan att staten lägger sig i. Men många (allt från stora fackföreningar till partier och näringslivet) hänvisar gärna till modellen som ett samlingsnamn för mycket mer: nöjda, stolta, trygga arbetare. Men arbetare som inte bråkar i onödan – som tillsammans med arbetsköparna skapar fred på arbetsmarknaden.

Detta har aldrig varit helt sant. I dag närmar det sig ren lögn. För vad är det värt att ”komma överens” om den part som redan från början var i underläge hela tiden får mindre och mindre inflytande? 

Arbetares inflytande har försvagats på flera punkter under många år nu. Inte bara i praktiken ute på arbetsplatserna – utan lika mycket genom just ingripande från stat och politik.

Några exempel: Strejkrätten försämrades kraftigt 2019. Regeringen leddes då av det påstådda arbetarpartiet Socialdemokraterna.

Samtidigt har lagen om anställningsskydd, LAS, urholkats rejält. Det började underifrån, genom att arbetsköpare tog sig allt större friheter. Motstånd kom också underifrån, förstås. Men lagändringen klubbades igenom i riksdagen 2022. Regeringen var även då socialdemokratisk.

Den svenska modellen döljer miljarder i stulna löner

Samma vecka som vissa utropar att ”den svenska modellen står stadigt” kan Arbetaren berätta om ett fall på den anrika städfirman Rengörare Näslund

En städare har jobbat cirka 5 600 övertidstimmar utan att få betalt. Det hela ska bygga på ett system som kallas ”fasttidsobjekt”: ett fast pris, långt under den normala ersättningsgraden, för varje städad lokal, och ofta flera lokaler samma dygn. 

Företaget skriver på sin sajt: ”Bra villkor och kollektivavtal är en självklarhet för oss!”

Det här har med rätta väckt upprörda känslor. Men det värsta är egentligen inte det enskilda fallet, eller företaget. Det är att det säkerligen finns tusentals fall som inte har kommit fram i ljuset – ännu. 

Arbetaren har rapporterat om många liknande ärenden inom olika branscher, inte minst byggsektorn, ofta hos företag som på papperet har ”schyssta villkor”. Men sannolikt är det knappt ens toppen av isberget som vi lyckats skrapa fram. 

Meningslösa kollektivavtal

De stora fackförbunden har de senaste åren, ännu mer än förr, enbart fokuserat på vikten av kollektivavtal. Samtidigt vet vi att dessa avtal ofta är meningslösa. Om arbetarna inte är medlemmar i det avtalsslutande facket, till exempel LO, så förmår inte LO följa upp om avtalen alls följs. Det här drabbar särskilt utrikesfödda arbetare i privat sektor.

Sveriges arbetare behöver inte mer nostalgi kring kollektivavtal eller den svenska modellen. Det som behövs är organisering för bättre villkor i praktiken och hårt motstånd mot alla försök att försämra. Oavsett vilken färg regeringen har – och oavsett om facktoppar väljer att kalla nederlag för seger.

Publicerad Uppdaterad