Valdemaras Tomasevskis från minoritetspartiet Polska valaktionen funderar över hur han bäst ska kunna hylla den bortgångne påven Johannes Paulus II. Under en meditation kommer svaret: Han ska ta upp kampen för Litauens ofödda.

Vilnius. Det är höst och affischerna som satts upp inför parlamentsvalet slokar i regnet.

Promenaden längs gamla stans Pylimogata påminner om att staden länge hade en stor judisk befolkning som nästan helt raderades ut under den nazistiska ockupationen. Ett kvarter från den enda synagoga som återstår har organisationen Center for Equality Advancement sitt lilla kontor, där projektsamordnaren Margarita Jankauskaite tar emot med kaffe och äpplen.
– Redan 2005 försökte Tomasevskis tillsammans med konservativa ledamöter föra fram en lag om ”liv innan födseln” men den avfördes snabbt från agendan genom att parlamentets justitieutskott slog fast att ett abortförbud skulle strida mot konstitutionen, säger Margarita Jankauskaite.

I år blev det annorlunda, trots att det aktuella förslaget är väldigt likt det förra till innehållet. Syftet är att göra abort straffbart utom vid fara för kvinnans liv och hälsa samt när graviditeten är ett resultat av brottsliga handlingar. Och trots skriftliga protester från 110 europaparlamentariker fick the Act of the Republic of Lithuania on the protection of human life in the prenatal stage, som förslaget formellt heter, under våren klartecken både hos Justitieutskottet och hos Utskottet för mänskliga rättigheter.

Men under höstens valrörelse var det förvånansvärt tyst i frågan. Margarita Jankauskaite tror att det beror på att stödet för aborträtten är relativt starkt bland befolkningen, där 60 procent av samtliga och 80 procent av kvinnor i fertil ålder är emot ett förbud. Det är dock en viss skillnad på hur människor svarar i en anonym opinionsundersökning och hur det offentliga samtalet går.
– Politikerna vill inte ta i frågan öppet, eftersom de slits mellan en populistisk diskurs om att ”bevara livet” och att inte stöta bort potentiella väljare som är för aborträtten.
– Abortfrågan var så obekväm att ingen politiker ville förknippas med ena eller andra sidan under valrörelsen, de lät det bli en huvudvärk för nästa regering.

Margarita Jankauskaites organisation arbetar mot olika former av diskriminering, med tyngdpunkt på genusfrågor, och hon är mycket bekymrad över situationen i landet. Vid sidan av det eventuella abortförbudet antog parlamentet i juni ett nytt ”familjekoncept”, som anger att en familj bara kan bestå av ett gift, heterosexuellt par och deras gemensamma barn. Utanför definitionen står ensamstående föräldrar, ogifta partners, morföräldrar med vårdnad om barnbarn och redan osynliggjorda hbt-personer. Och det i ett land där en tredjedel av alla barn föds utanför det traditionella äktenskapet.
– Vår strategi är att betona hur familjekonceptet slår mot barn, eftersom kvinnors underordning är så oerhört normaliserad att ingen lyssnar om du tar upp den.
– Inför en ensamstående mamma undrar folk bara ”vadå, är hon en hora eller?” och varför hon inte kan hitta en man och leva i en ”normal familj”.  

Familjekonceptets förespråkare menar att det handlar om en vision om familjen som aldrig kan förverkligas om staten ställer sig bakom alla typer av konstellationer. Därför ska andra lagar harmoniseras med konceptet, vilket innebär konsekvenser för den som inte är en ”riktig familj” men ändå har socialt och ekonomiskt ansvar för barn. Jankauskaite fruktar att kvinnor kommer att hållas kvar i destruktiva äktenskap och att människor kommer att drabbas av statlig diskriminering kring bidragssystem och liknande.
– Det är så motsägelsefullt att de å ena sidan vill förbjuda abort så att kvinnor tvingas fullfölja oönskade graviditeter, men å andra sidan driver igenom ett familjekoncept som säger att alla barn som föds utanför äktenskapet inte räknas och inte behövs.
– I linje med detta sade ledaren för det konservativa partiet i en debatt att vi måste bygga nya fängelser, eftersom barn till ensamma mödrar ”blir kriminella”.

Än så länge kan ändå den kvinna som vill göra abort fram till tolfte veckan och till tjugoandra om det finns särskilda skäl – såsom risk för kvinnans liv eller hälsa samt vid skador på fostret. Enligt Esmeralda Kuliesyte på organisationen Family Planning and Sexual Health Association, FPSHA, kostar en okomplicerad abort ungefär 115 Litas eller 350 kronor.
– Det är inga problem för dem med jobb, hög lön och egna försäkringar – men för marginaliserade grupper kan kostnaden verkligen vara ett hinder.
– Sjukhusen kan i allvarliga fall genomföra en abort gratis, men det sker absolut inte regelmässigt och det finns inga statliga direktiv i frågan.

På samma sätt finns inga subventioner av preventivmedel och användningen är bland de lägsta i Europa (se faktaruta). Det förekommer ingen systematisk sexualundervisning i skolorna, men 2007 antog utbildningsdepartementet ett program kring ”Förberedelse för familjeliv”, som enligt Esmeralda Kuliesyte vilar på konservativ och religiös grund.
– Homosexualitet framställs som en sjukdom och eleverna får lära sig om avhållsamhet innan äktenskapet, men får ingen information om jämställdhet eller preventivmedel.

För även om Litauen ligger bland de lägre i Europa vad gäller antalet genomförda aborter, så är tonårsaborterna relativt många.

Det är nästan folktomt på den lilla serveringen, men Esmeralda Kuliesyte talar dämpat om ett ämne som blir alltmer kontroversiellt i Litauen.
– För tio år sedan var abort nästan helt accepterat och det var knappt någon diskussion i frågan – i dag minskar toleransen och många fördömer öppet kvinnor som inte väljer att föda.

Det här är allra tydligast bland kyrkans företrädare, men finns även på annat håll. I flera fall har läkare vägrat att utföra ingreppet och det finns även ”katolska sjukhus” dit man inte kan vända sig för att avsluta en oönskad graviditet, berättar Esmeralda Kuliesyte, som själv är läkare i grunden. Hon är orolig för att ett mer konservativt samhällsklimat ska förstärka abortfientliga tendenser inom yrkeskåren.

Abort har varit tillåtet i Litauen ända sedan femtiotalet, då landet tillhörde Sovjetunionen. Någon lagstiftning har dock aldrig funnits och i dag regleras den litauiska aborträtten genom ett dekret från hälsoministern, vilket lätt kan ändras om landet får en regering med en mer restriktiv syn på sexuella och reproduktiva rättigheter. Och det är inget omöjligt scenario. I höstens parlamentsval blev det konservativa Fosterlandsförbundet största parti och där finns många ledamöter som stöder ett abortförbud. Partiet kommer nu att bilda koalitionsregering med två små center-högergrupper samt med Partiet för nationell återuppståndelse, som leds av tv-kändisen Arunas Valinskas och av många betraktas som populistiskt.

Utmaningar vid sidan av rena moralfrågor tycks dock inte saknas för den nya regeringen.

Något som återkommer i alla samtal är att den ekonomiska situationen är väldigt svår och att unga människor emigrerar i brist på jobb och bostad. Därtill kan läggas ett ordentligt budgetunderskott, hög inflation och stora ekonomiska klyftor mellan stad och landsbygd. En av dem som längtar bort, med siktet inställt på Berlin, är den 20-åriga veterinärstudenten Elena Lazutkaite. Tillsammans med två vänner driver hon det feministiska radioprogrammet Atviras galas som är en lek med orden ”öppen” och ”kuk”. Över ett glas varm, utspädd absint – som tydligen är en specialitet vid dåligt väder – berättar hon hur trött hon är på ”all skit” i det konservativa Litauen och hur hennes radioprogram förhoppningsvis kan utgöra en motvikt.
– Det är väldigt ovanligt att kalla sig feminist i Litauen, men jag är stolt över att göra det, säger Elena Lazutkaite.

Hon tycker sig se en ny tendens där alla politiker plötsligt ska prata religion och moral hela tiden och tror att den dåliga ekonomin i kombination med låga födelsetal är en viktig förklaring till denna våg av konservatism.
– Sedan i fjol måste man ha recept för att skaffa preventivmedel och nu vill de förbjuda abort också, jag tror att det handlar om att kontrollera befolkningen.

Elena Lazutkaite tror inte att folk i allmänhet stöder denna politiska inriktning, men att många unga är desillusionerade och stannar hemma på valdagen, vilket ger ett mer konservativt resultat.
– Själv står jag egentligen inte ut med några politiker, men när jag såg vilket inflytande den katolska kyrkan börjar få över politiken så tvingade jag faktiskt mig själv att rösta, säger Elena Lazutkaite.

En som definitivt tillhör valets förlorare är socialdemokraten Marija Ausrine Pavilioniene, även om det verkar som att hon personligen behåller sin plats i parlamentet.
– Abort var ju ingen valfråga och många röstar alltid i rent missnöje med sittande regering – det blir säkert en sväng vänsterut i nästa val.

Marija Ausrine Pavilioniene berättar att de katolska kyrkorna aktivt uppmanar sina församlingsmedlemmar att rösta på kandidater som står för ”äktenskapet, den traditionella familjen och de ofödda” – och mot sådana som jag, tillägger hon.

Hon berättar att den katolska kyrkan var en viktig aktör i kampen för självständighet från Sovjetunionen och att många betraktar stark religiositet som ett tecken på patriotism. Inför inträdet i EU 2004 höll sig prästerna ”på mattan” för att sedan återkomma med förnyad kraft.
– Jag är inte pessimist och vill inte tänka på hur det skulle bli om de faktiskt lyckades få igenom ett förbud, men jag är ganska ensam om att strida för kvinnors rättigheter i parlamentet.

Riktigt hur kontroversiell Marija Ausrine Pavilioniene är i det litauiska samhället framgår dock inte förrän samma kväll. Den 28-åriga pr-konsulten Gintare Kavaliûnaite Amelyushkina hjälper till att tolka i biljettluckan på den lilla biografen Skalvija, där årets filmfestival snart ska inledas. Efter minimal övertalning går hon med på att diskutera abortfrågan en stund och råkar dessutom ha haft Pavilioniene som universitetslärare i amerikansk litteratur.
– Hon är något av en pionjär i Litauen och upplevs som väldigt radikal – ganska många tycker nog att hon är helt galen.

Själv var Gintare inte alls politiskt engagerad innan abortfrågan och det nya familjekonceptet kom upp på den politiska agendan.
– Det är så mycket som hänger ihop och jag kände mig tvungen att göra något – så jag var sedan med och organiserade protester utanför parlamentet.
– Ingen av mina vänner och bekanta är emot abort, men det är väldigt få som engagerar sig – vi får väl se om folk vaknar till liv om politikerna pressar frågan vidare, säger Gintare Kavaliûnaite Amelyushkina.

Efter en stund slår sig en av dessa bekanta, Tadas Sarûnas, ner vid bordet. Han säger att han blev chockad och irriterad över lagförslaget kring abort och vill inte att Litauen ska gå i Polens konservativa fotspår.
– Den ekonomiska situationen blir allt sämre och det tränger ut abortfrågan från dagordningen – därför är jag rädd att de kommer att driva igenom förslaget utan debatt.

Förslaget om att ge Litauen en av Europas mest restriktiva abortlagar ligger just nu hos parlamentets hälsoutskott, och ingen vet egentligen hur framtiden blir för den aborträtt som litauiska kvinnor haft i mer än femtio år.

En sak som står klart är att en uttalat konservativ regering kommer att få hantera frågan – och att attackerna mot den europeiska aborträtten knappast är begränsade till Litauen.

Fakta/Färre aborter än snittet
Enligt officiell statistik gjordes 9 426 aborter
i Litauen 2006, varav 885 på kvinnor under 19 år.

Detta år fanns i landet 752896 kvinnor i åldrarna 15–44 år, vilket ger 12,5 aborter per 1000 kvinnor i fertil ålder. Detta är betydligt lägre än de flesta andra länder i Europa, som
har ett genomsnitt på 28.

Samtidigt använder bara 30,5 procent av
de litauiska kvinnorna någon typ av modernt
preventivmedel, vilket är en lägre andel än
både grannländer och övriga EU-länder.

Källa: Family Planning and Sexual Health Association, Vilnius.