[FILM ] Vincent van Gogh – Vid evighetens port Regi: Julian Schnabel Konstnären och regissören Julian Schnabel har tidigare gjort filmer om två konstnärsliv, Basquiat (1996), om målaren Jean Michel Basquiat och Before Night falls (2000) om den kubanske poeten Reinaldo Arenas. Båda gripande porträtt om kämpande konstnärskap och för tidig död i misär. Förväntningarna […]
[FILM ] Vincent van Gogh – Vid evighetens port
Regi: Julian Schnabel
Konstnären och regissören Julian Schnabel har tidigare gjort filmer om två konstnärsliv, Basquiat (1996), om målaren Jean Michel Basquiat och Before Night falls (2000) om den kubanske poeten Reinaldo Arenas. Båda gripande porträtt om kämpande konstnärskap och för tidig död i misär. Förväntningarna är höga när han tar sig an en tredje man med starkt fokus på kompromisslös integritet i sin kons – Vincent van Gogh. Den nederländske målaren sålde under sin livstid en enda tavla av de över 2000 han målade och avled efter åratal av mental ohälsa, förvärrad av år av alkoholmissbruk, svält och utanförskap, i förmodat självmord, 37 år gammal 1890.
Efter en priviligierad uppväxt och konstutbildning sökte sig Vincent van Gogh till ett jordnära liv i södra Frankrike, identifierade sig med och avmålade lantarbetare och proletärer, motiv i en icke insmickrande förexpressionistisk stil som gjorde honom ointressant i Paris konstsalonger. En av få som stöttade honom var brodern, konsthandlaren Theo van Gogh. Vincent själv var knappast ute efter att förändra konsten – han uttryckte med sina målningar helt enkelt det han såg och kände så starkt. Men bara några decennier efter hans död började hans arbeten betraktas som intressanta.
Just kontrasten mellan konstnär i misär och eftervärldens upphöjande av hans konst har bidragit till intresset kring honom, 2017 såldes hans Bonde på åker för 679 miljoner kronor genom auktionsfirman Christies. Han har varit föremål för biografier och romaner, det gjorts flera filmer om van Gogh och hans tragiska öde, senast 2017 den animerade Loving Vincent om de oklara omständigheterna kring hans död.
Därför blir filmen, hur vacker den än är, lite tråkig.
Schnabels film Vincent van Gogh – Vid evighetens port, med Willem Dafoe i huvudrollen, följer nära van Goghs eget (förmodade) psyke inifrån och här finns inte mycket av den konstnärsromantik som han förknippats med – mest en tragisk gestaltning av (omvittnad) otålighet och mental stress. Det är inte lätt att vaska fram nya perspektiv på konstnärens liv, de två kända fotografierna och självporträtten han gjorde ligger som vanligt som en illusorisk grund för autenticiteten. Därför blir filmen, hur vacker den än är, lite tråkig. Den följer en kronologi men bjuder inte in i tiden eller ens i konstnärens liv – bara i hans förvirrade föreställningsvärld. Det som griper tag är scenerna av ömheten mellan bröderna, där Rupert Friend i rollen som Theo gestaltar den anhöriges bekymmer och kamp för normalitet. Men de är allt för få för att balansera in konstnärens galenskaper i ett intresseväckande sammanhang.