Det tysta hatet

Hatbrotten mot homo- och bisexuella ökar.
Var tredje svensk man är negativ till att ha en bög som
arbetskamrat, enligt en undersökning från TCO. Och homosexuella
tvingas stå ut med förtal, trakasserier och diskriminering
på jobbet.

I genomsnitt 73 procent av homo- och bisexuella
upplever att deras kolleger på jobbet har fördomar mot
homosexuella. Men rädsla hindrar dem från att anmäla
brotten, visar Arbetslivsinstitutets helt färska rapport ”Fackmedlemmars
uppfattningar om diskriminering på grund av sexuell läggning
på arbetsplatsen”.

– Det är förskräckliga siffror,
säger Sören Andersson, förbundssekreterare på
RFSL. Du går till arbetet och blir diskriminerad av både
arbetskamrater och arbetsgivaren. Det här visar på en
lathet från regeringens sida. Det är lätt att tycka
att Sverige kommit långt men egentligen har vi bara skrapat
på ytan. Nu måste regeringen göra mer än att
bara prata.

Fler än 13000 fackligt anslutna har
intervjuats om egna upplevelser av diskriminering på grund
av sexuell läggning på deras arbete, i Arbetslivsinstitutets
rapport. Carina Bildt, docent i hälsopsykologi på Arbetslivsinstitutet,
som har skrivit rapporten sammanfattar att fördomar bland kollegor
är det allra mest förekommande. Trakasserier är inte
lika vanliga. En orsak till detta kan dock vara bristande kunskap
om att kommentarer och skämt ska klassas som trakasserier.
För trakasserier måste inte vara handgripliga för
att räknas, i lagens mening. Men det är just vid handgripligheter
som många, även homosexuella själva, drar gränsen
för vad de kallar trakasserier. Carina Bildt tror därför
att mörkertalet är stort

Bland de heterosexuella som intervjuats
tycker endast hälften så många som de homosexuella
att det förekommer diskriminering på arbetsplatsen. Och
en sak som förvånade Carina Bildt var att även då
heterosexuella uppmärksammat att diskriminering förekommer
så var det långt ifrån alla som tyckte att detta
var något negativt.

Carina Bildt menar att det finns en rad
saker att göra för att motverka den diskriminering som
pågår i arbetslivet. Och eftersom hon konstaterat att
olika typer av diskriminering vanligtvis går hand, enligt
mekanismen att en grupp behöver någon att stöta
ut, menar hon att antidiskrimineringsarbetet borde kunna vara brett.

– Det skulle löna sig att göra
en bred satsning mot alla typer av diskriminering samtidigt. Lägg
därtill in kunskap om homosexuellas situation i den fackliga
grundkursen. In med flera homosexuella som fackligt aktiva. Bygg
in hindrande sanktioner som till exempel löneavdrag för
den som agerar diskriminerande. In med fler kvinnor på hög
nivå och bort med lönediskriminering så blir klimatet
bättre i hela organisationen, säger hon till Arbetaren.

Diskriminering på grund av sexuell
läggning är förbjudet enligt lag. 1999 kom lagen
om förbud mot diskriminering på grund av sexuell läggning.
Det är de fackliga organisationerna som ska bevaka att lagen
följs. Men enligt Arbetslivsinstitutets rapport har fackföreningarna
inte uppnått några större resultat hittills. Ingen
arbetsgivare har hittills fällts för diskriminering trots
att det är vanligt förekommande.

De som inte är med i facket eller vars
fack inte vill driva frågan kan vända sig direkt till
ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning,
HomO.

– Det är när man kommer ut som
homosexuell som problemen börjar, säger George Sved, kanslichef
på HomO. Det kan handla om trakasserier, att man får
sämre villkor eller att man inte får stanna kvar efter
sin provanställning för att man är homosexuell.

HomO får ungefär 50 anmälningar
om dagen och omkring 40 procent handlar om jobbet. 25 ärenden
går vidare varje år.

– Det tycker vi är lite. Folk drar
sig för att gå vidare, de söker hellre ett nytt
jobb där de inte är öppna med sin sexuella läggning.

HomO har hittills endast väckt talan
i ett fall. (Se exemplet nedan.) En överenskommelse träffades
då mellan parterna, så inte heller då blev det
någon dom.

Inte en enda dom när homofobin är
så pass vanligt på arbetsplatsen?

– För den enskilde är det bättre
utan dom eftersom man bara kan få ett bötesbelopp om
nu arbetsgivaren fälls, vilket inte är säkert. Om
man uppnår en förlikning däremot kan man både
få jobbet tillbaka och ett ersättningsbelopp, säger
George Sved.

Andelen som är fackligt anslutna bland
de bi- och homosexuella är endast hälften av kvinnorna
och 60 procent av männen. Detta ska jämföras med
80 procent av samtliga löntagare. Det kan vara en indikator
på att homosexuella inte tycker att facket har tillräckliga
kunskaper eller intresse av att hjälpa dem.

Ola Eriksson är facklig företrädare
inom LO Jönköping och deltar i projektet Homo- och bisexuella
i omsorgen.

– LO har många medlemmar som far illa.
Vi har en jourtelefon dit homo- och bisexuella ringer och berättar
om trakasserier, nedlåtande skämt och om att man blir
”outad” som homosexuell mot sin vilja. På många
arbetsplatser finns en tuff jargong. Man säger att man har
ett ”hårt men hjärtligt klimat” men det är
inte alla som mår bra av det. När det är mycket
så kallat skämtande vågar man kanske inte komma
ut som homosexuell och då hamnar man utanför i det sociala
gemenskapen.

Varför anmäler inte fler när
de diskrimineras?

– Facket tar inte diskrimineringslagarna
på allvar. Som enskild medlem vågar man kanske inte
driva sitt fall för man vet att massmedia kommer och man tvingas
komma ut och är rädd för ännu mer trakasserier.

Vad kan facket göra åt problemet?

– Det är viktigt att utbilda de fackliga
företrädarna. Det borde vara självklart att man som
homosexuell ska kunna gå till sin närmaste fackliga företrädare.
Men vi har ju fackliga företrädare som själva är
homofober. De som inte vill ändra sig bör kanske överväga
om de är lämpliga som företrädare. Vad man själv
tycker är inte det viktiga. Vi har en lagstiftning och den
ska följas, säger Ola Eriksson.

På Svenska byggnadsarbetarförbundet,
Svenska pappersindustriarbetarförbundet och flera mindre LO-förbund
anger 100 procent av de homosexuella att de har arbetskamrater med
fördomar mot homosexuella. Andra förbund med höga
siffror är Finansförbundet, Journalistförbundet och
Teaterförbundet. Inom kyrkan tycker 73 procent att deras kolleger
har fördomar. Inom polisen tycker 80 procent att diskriminering
förekommer.

– Det förs en debatt inom polisen idag
om homosexuella i stort och om homosexuella inom polisen, säger
Lars Ericson, vice ordförande på Polisförbundet.
Jag tycker att det är bättre med en öppen debatt
än att man lägger locket på. Man diskuterar deras
rätt att bära uniform under prideparaden och om hur mycket
uppmärksamhet de ska få.

Vad gör Polisförbundet för
att homosexuella ska känna sig trygga på arbetet?

– Det är inte jättevanligt att
homosexuella vänder sig till oss och det kanske är för
att de i sin tur har fördomar om att vi inte kan de här
frågorna. Jag kräver inte att man ska älska homosexuella
men man ska acceptera dem. Men vi kan bli hundra procent bättre
på det här liksom på andra diskrimineringsfrågor.

Bland SAC-anslutna uppger 63 procent av
de homo- och bisexuella att det förekommer diskriminering på
grund av sexuell läggning på deras arbetsplats.

Alla SAC:s ombudsmän har utbildats
i diskrimineringslagarna. Tidigare fanns en HBT-grupp men den är
nedlagd nu.

– Det är mycket möjligt att homosexuella
inte tar med sig det här ärendet till facket. Vi har inte
någon speciell agenda för de här frågorna,
säger Jan Hammarberg, förhandlingssekreterare.

Lennart Markebo som är ombudsman på
SAC ser fram emot att arbeta med frågan mer i framtiden.

– SAC tar frågan på allvar och
vi måste arbeta mer för att homosexuella ska känna
sig trygga med att vända sig till oss. Jag och organisationen
vill vara mottagliga, säger han och berättar att ytterligare
en HBT-kurs kommer att hållas i höst. Kursen kommer vara
obligatorisk för alla ombudsmän och övriga intresserade
är också välkomna.

Kopplingen är tydlig mellan diskriminering
och personers öppenhet med sin sexuella läggning på
arbetsplatsen. Att inte anse sig kunna vara öppen är en
hälsorisk i sig. Det leder till färre sociala aktiviteter
med kolleger efter arbetet. Många i Arbetslivsinstitutets
rapport vill vara mer öppna men anser att det inte är
möjligt.

Hela 40 procent av de som inte var öppna
uppger att de avstår från att prata med arbetskamrater
och andra i arbetet för att de inte vill avslöja något
om sitt privatliv.

På arbetsplatser där det inte
förekom diskriminering var fler homosexuella öppna och
uppfattade öppenheten som ett positivt inslag i arbetet.

Publicerad Uppdaterad
1 day sedan
Poeten Jesper Lundby skriver veckoverser i Arbetaren. Foto: Henrik Montgomery / TT

Veckovers: Sagan om SAP

Det var en gång en socialdemokrati,
det var en gång en arbetarklass.
Den ene moppade toan,
den andre skurade dass.

Den ene stred för den andre,
och tvärtom, och på detta sätt
så blev de den starkaste kraften.
De var inte två, de var ett.

De byggde upp fackföreningar,
de byggde ett Folkets Hus.
De började bygga ett folkhem.
De följde ett rättvisans ljus.

Den ene var duktig på att tala,
den andre på att röra sig. 
Den ena var smart och sa: 
”Nu tar jag betalt för att tala för dig”

De slog sig in i det innersta,
ända till maktens bord.
”Rör du dig hotfullt därute”, sa den ene,
”så ska jag säga dem ett sanningens ord!”

1900-talet började.
Hundra år gick. Det tog slut.
Den ene satt kvar därinne
och har inte än kommit ut.

Ett och annat hände och den ene
skruvade sig rätt så nervöst. 
De andra vid bordet hånflinade
och sa att: ”Nu sitter du löst!”

Från fönstret skrek den ene: ”Var är du?
Det är valår – jag behöver dig!
För utan dig och din rörelse
– varför ska nån lyssna på mig?”

Den talande tystnaden svarade:
”Ledsen, du hade din chans.”
Arbetarklassen och rörelsen 
hade gått någon annanstans.

Publicerad Uppdaterad
1 week sedan
Poeten Jesper Lundbys veckovers i Arbetaren. Foto: Martina Holmberg/TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: När du får oväntat besök

En morgon är inget detsamma.
Man lyfter sin kaffekopp
då ur den en plötslig eldsflamma
och fyra djur stiger opp.

Barndom, Längtan, Svid och Moral
heter varelserna som flyttar in
i lägenheten man haft som ett skal
omkring sitt eget skinn.

När man som vanligt till arbetet
gör sig redo att gå
ligger de där över hallgolvet
tysta, och tittar på.

Till kvällen så micrar man rester
man äter trött vid sitt bord.
Fyra djur sitter som gäster.
Betraktar en utan ett ord.

Publicerad Uppdaterad
1 week sedan
Alexandra Urisman Otto om El Nino, värmeböljan, klimatförändringar.

Alexandra Urisman Otto:
Allt brinner och de ”progressiva” fortsätter som vanligt

Klimatforskare som annars brukar uttrycka sig återhållsamt erkänner sig nu vara i chock. Samtidigt befinner sig det offentliga samtalet långt ifrån den katastrofala verklighet vi lever i, skriver Alexandra Urisman Otto.

Europa kokar och brinner på samma gång. Hettan har stängt Eiffeltornet och lågorna står höga strax utanför den franska huvudstaden. Hundratals människor har dött i drunkningsolyckor och den senaste värmeböljan (vi går redan in i sommarens tredje) kopplas till tiotusentals för tidiga dödsfall.

Har du också panik i hettan? Känns det som en mardröm? Bra, allt annat vore fullständigt orimligt. 

Klimatforskaren Zeke Hausfather skrev på måndagen att han brukar vara ganska återhållsam när han diskuterar klimatdata. Bara en enda gång – i september 2023, när de globala temperaturerna för månaden visade sig vara hela 0,5 °C varmare än någon tidigare septembermånad – har han blivit chockad. 

”Fram till i dag”, skriver han. 

Årets El Niño kan bli den starkaste som uppmätts

Zeke Hausfather är chockad igen efter att ha analyserat hur de olika klimatmodellerna bedömer läget för hur den begynnande El Niño-händelsen ska utveckla sig. El Niño är ett återkommande väderfenomen som uppstår när havsvattnet i delar av Stilla havet blir ovanligt varmt. Det påverkar vädret över stora delar av världen och under våren har forskare allt oftare varnat för att den här El Niñon kommer att bli extrem. 

Det verkar vara en underdrift, menar nu Zeke Hausfather.

”Det ser ut som att årets El Niño inte bara med stor sannolikhet kommer att bli den starkaste sedan tillförlitliga mätningar inleddes – den kan till och med bli den starkaste med en verkligt häpnadsväckande marginal”, skriver han.

Styrkan i El Niño går att förutspå genom att mäta avvikelser i havsytans temperatur i ett specifikt område i den tropiska delen av Stilla havet. När alla klimatmodeller nu har analyserats ligger medianvärdet på 3,6 grader Celsius, omkring 0,8 grader högre än det tidigare rekordet från 2015-16. 

”För att sätta detta i sitt sammanhang”, skriver Zeke Hausfather och sedan förklarar han: Skillnaden mellan den starkaste och den femte starkaste El Niño-händelsen under de senaste 150 åren är endast omkring 0,5 grader. 

Han avslutar:

”Modellerna förutspår något som ligger utanför ramen för allt vi någonsin har observerat.”

Skäl till panik? Ja. 

Gaslightande debattklimat om klimatet

Men värst i denna mardröm är ändå hur långt ifrån den här verkligheten som vårt offentliga samtal befinner sig. Ingenstans säger någon som det är. Till och med det så kallade ”progressiva” Sverige fokuserar på att legitimera sina egna och andras flygresor, i stället för att bidra till – och kräva – den verkliga, genomgripande omställning som vi vet krävs. 

Ett exempel: Sverige har klimatmål som aldrig nås men som framför allt i sig är gravt otillräckliga. Bara omkring en tredjedel av svenskarnas utsläpp räknas med när klimatmålen utvärderas – ändå hörs inte ett enda parti i valrörelsen kräva att alla utsläpp ska omfattas av klimatmålen. Ingenstans, förutom från vissa aktivister, kommer krav på verklig, genomgripande systemförändring.

Vad fan ska man göra, då?

Det är inget fel med att ha panik vare sig över hettan eller det gaslightande debattklimatet. Tvärtom är det en fullt rimlig reaktion på det oerhörda hot som hänger över oss. Använd paniken och påminn dig om att det finns fler som känner som du. Lyssna på dem, läs vad de skriver. Organisera dig tillsammans med dem. 

För det här är ingen mardröm. Det är den nya verkligheten.

Publicerad Uppdaterad
1 week sedan
Sverige pekas ut för att i flera regioner ha behandlat EU-migranter sämre i jämförelse med andra utsatta grupper, samt för indirekt diskriminering på etnisk grund. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman SVD/TT

Sverige diskriminerar när EU-migranter vägras vård

Europeiska kommittén för sociala rättigheter har fastslagit att Sverige kränkt EU-migranters rättigheter genom att neka till vård. Jonatan Michaneck tycker att det borde oroa oss alla att staten tar så lättvindigt på uppenbar diskriminering och kränkningar av mänskliga rättigheter.

Kritiken är svidande från Europeiska kommittén för sociala rättigheter som enhälligt slår fast att Sverige begått allvarliga människorättskränkningar när staten och regioner nekat EU-migranter sjukvård, eller tagit betalt för nödvändig sjukvård.

 I uttalandet står det skrivet att Sverige anses ha kränkt personernas rättigheter genom nekande av vård och särbehandling på grund av deras status som sårbara EU-migranter. Därutöver pekas Sverige ut för att i flera regioner ha behandlat EU-migranter sämre i jämförelse med andra utsatta grupper, samt för indirekt diskriminering på etnisk grund.

Många tror nog att Sverige behandlar romer och EU-migranter bättre än andra europeiska länder där rasismen är mer uttalad. Kommitténs yttrande vänder på många sätt upp och ner på idén om den svenska givmildheten och blottlägger en stat som givit upp på sitt ansvar gentemot europeiska medborgare och de mänskliga rättigheterna.

Undviker vård av rädsla för kostnader

En kvinna från Bulgarien som gör akut kejsarsnitt i Gävle faktureras 179 251 kronor. Kostnaderna är förstås omöjliga för en person i marginaliserad tillvaro att betala. Även för en heltidsarbetande skulle summan vara överdådig. Personer har också blivit fakturerade för akutbesök i samband med stroke och hjärtproblem, samt efter rån, misshandel, och bilolycka. Barnafödande och mödravård är andra vårdbesök som lett till fakturor på 3000 kronor och uppåt och det finns fler exempel. Amnesty international nämner dessutom att många ur gruppen undviker att söka vård av rädsla att drabbas av höga utgifter.

Jonatan Michaneck är socialarbetare på räddningsmissionens härbärgen för EU-migranter. Foto: Privat.

EU-migranter är en särskilt utsatt grupp av många skäl. I sina hemländer nekas de ofta tillgång till det egna landets välfärdssystem på grund av utbredd och systematisk diskriminering som också har andra förödande konsekvenser. Fattigdomen hos gruppen är utbredd och nödställdheten stor. 

Sveriges hinder för vård riskerar liv, och förutom att det är landets plikt att leva upp till skrivelserna om rätten till vård borde det oroa oss alla att staten tar så lättvindigt på uppenbar diskriminering och kränkningar av mänskliga rättigheter.

Sverige måste ta åt sig av kritiken och förutom att se till att ingen människa berövas rätten till vård anser jag att vi borde ersätta i fullo de personer som drabbats av kostnader i samband med vårdbesök. I framtiden hoppas jag att staten och regionerna prioriterar människorna, framför försöken att hitta kryphål.

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
Poeten Jesper Lundbys veckovers i Arbetaren. Foto: Nicklas Thegerström / TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Rätten att lata sig

Vila nu, lilla proletär.
Tids nog får du slava.
Den ljuva sommartid är här.
Häll i dig lite cava.

Tacka mormorsmors och farfarsfars strid
som denna din ledighet givit dig
genom att stå upp, som de på sin tid,
för rätten att lata sig.

Eller ligg still i gräset, ljuvligt slö
och ge blanka fan i alla måsten.
Robot ska flyta på rygg i en sjö.
Säg hej och välkommen till rosten.

Och du som slavar genom dagen så het,
utan semester sommaren som julen,
sno dig en rast när ingen ser, för alla vet
att frihet smakar ännu bättre stulen.

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
”Det krävs omedelbara insatser för att kartlägga och skydda de kvarvarande ur- och naturskogarna”, skriver Naturskyddsföreningens ordförande Beatrice Rindevall. Foto: Anders Wiklund/TT, Björn Nordqvist

De sista oskyddade naturskogarna på väg att försvinna

Enbart tre av åtta partier vill ge de sista oskyddade naturskogarna i Sverige ett strikt skydd till 2030. Det visar Naturskyddsföreningens valenkät. Inget av de stora partierna svarar ja på vår fråga om att kartlägga och skydda ur- och naturskogarna till 2030. Det innebär att dessa viktiga skogar nu riskerar att försvinna, skriver Naturskyddsföreningens ordförande Beatrice Rindevall.

Tillståndet för den biologiska mångfalden i Sveriges skogar är allvarligt. Förutom i det fjällnära området finns ur- och naturskogar bara kvar som öar i landskapet, och mer än tusen skogslevande arter är hotade. 

Ur- och naturskogar är avgörande för att bevara hotade arter, stabila ekosystem och som kolsänkor. Men stora delar av detta naturarv går förlorat i snabb takt. De ekologiska värden som byggts upp under århundraden kommer inte kunna återskapas inom överskådlig tid, om ens någonsin. 

Alla ur- och naturskogar i EU ska vara strikt skyddade till år 2030. Om Sveriges åtaganden om strikt skydd ska nås krävs omedelbara insatser med kartläggning och skydd. Annars riskerar dessa skogar att avverkas. 

Oroväckande svar från riksdagens partier

Inför valet frågade Naturskyddsföreningen därför samtliga riksdagspartier om de ställer sig bakom förslaget att kartlägga alla ur- och naturskogar och säkerställa ett strikt skydd senast 2030. Resultatet är oroande. Endast tre av riksdagens åtta partier ställer sig bakom förslaget, och ingen av de stora partierna säger ja. Detta innebär att det ännu är långt till riksdagsmajoritet för förslaget. 

Ur-och naturskogar är några av de mest värdefulla ekosystemen för biologisk mångfald i Sverige och Europa. Eftersom lagen inte stoppar avverkning av ur- och naturskogar är risken stor att dessa ovärderliga skogar fortsätter att gå förlorade. Och avverkningstakten bara ökar. De senaste fyra åren har avverkningar i skogar med höga naturvärden ökat med hela 400 procent, enligt den ansvariga myndigheten Skogsstyrelsen. Samtidigt har riksdagen nyligen beslutat om regellättnader för skogsbruket, vilket riskerar att förvärra situationen ytterligare.

Det krävs omedelbara insatser för att kartlägga och skydda de kvarvarande ur- och naturskogarna. Det är både obegripligt och mycket oroande att majoriteten av partierna inte vill detta. Nu är det upp till politiken att ta ansvar. 

Beatrice Rindevall, ordförande Naturskyddsföreningen

Publicerad
3 weeks sedan
Kusra på norra Västbanken ligger mellan bosättningen Migdalim och den olagliga utposten Esh Kodesh. Det är en av de palestinska byar som har störst problem med bosättarvåld. Palestinierna kan inte göra mycket för att försvara sig mot bosättarna. Mannen på bilden hoppas att ett staket åtminstone ska fördröja dem. Foto: Yvonne Åsell / TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Huset

Det var en gång ett hus.
Det stod i östra Jerusalem.
I huset fanns ett särskilt ljus,
som det alltid gör i nåns hem.

Så länge hade huset tillhört släkten
att många små i det lärt sig gå,
blivit stora, flyttat ut och sen
kommit dit med sina egna små.

Nu bilar en pappa bort betongen,
ett golv han gjöt när dottern var fem
för att slippa betala rivningen
som staten beordrat av hans hem.

Förra veckan tog han ner taket.
Väggarna slog han ut igår.
Det sades att huset saknade ett
bygglov hans folk aldrig får.

Varför det blev som det blev
är en grym historia, och en lång,
och sagan om huset som orättvisan rev
blev därför att det var en gång.

Publicerad Uppdaterad
3 weeks sedan
Arbetsplatsolycka utanför Jönköping
Mannen fördes akut till sjukhus med svåra skador. Foto: Johan Nilsson/TT

Man svårt skadad efter olycka på industriområde i Jönköping


En person har förts till sjukhus med svåra skador efter en allvarlig arbetsplatsolycka i ett industriområde strax utanför Jönköping under måndagseftermiddagen.

Det var strax innan 13 på tisdagen som larmet kom till räddningstjänsten. En man hade då fått tunga föremål över sig vid ett företag i Torsvik söder om Jönköping. Både polis och räddningstjänst kallades till platsen och mannen fördes akut till sjukhus med allvarliga skador. 

Olycksplatsen inne på industriområdet har nu spärrats av och en utredning om arbetsplatsolycka har upprättats av polisen.

Publicerad Uppdaterad
3 weeks sedan
EU-migranter nekas svensk sjukvård
Organisationen Läkare i Världen har träffat flertalet av de 129 personerna som nekats svensk sjukvård. Foto: Emil Langvad/TT och Johan Nilsson/TT

Hård kritik mot Sverige: EU-migranter nekas vård


EU-migranter i Sverige har vid upprepade tillfällen nekats nödvändig vård. Det här slår Europeiska kommittén för sociala rättigheter nu fast efter en anmälan från organisationerna Läkare i Världen och Amnesty.

– Att svenska staten kränker en av de mest grundläggande mänskliga rättigheterna är fullständigt oacceptabelt, säger Anna Johansson, generalsekreterare på Amnesty Sverige i ett uttalande till Svt.

Det rör sig om allt från unga kvinnor som nekats abort till personer som misshandlats men motats bort från vårdkliniker och sjukhus på grund av deras ursprung. Totalt har Amnesty och organisationen Läkare i Världen, som träffat flertalet av personerna bakom de anmälda fallen, anmält den svenska staten för 129 fall där EU-migranter inte fått den vård de har rätt till.

Nu slår Europeiska kommittén för sociala rättigheter fast att Sverige brustit på flera punkter och kritiserar samtidigt staten för diskriminering.

Regeringen tillbakavisar dock anklagelserna men den kristdemokratiska sjukvårdsministern Elisabet Lann skriver i en kommentar till Svt att de nu kommer analysera rapporten och invänta rekommendationer från EU:s ministerråd.

Enligt Amnesty beror problemet med nekad vård på att många redan utsatta EU-migranter saknar det europeiska sjukföräkringskortet som ger rätt till subventionerad vård. Det här på grund av diskriminering i hemländerna.

– Det egna landet har självklart ett ansvar att lösa den här situationen. Men nu handlar det om vad Sverige har för ansvar för att säkerställa att människor får rätt till vård som inte kan vänta, säger Anna Johansson till Svt.

Publicerad Uppdaterad
4 weeks sedan

Sommarhälsning – ta hand om er i värmen!

Hallå!

Här kommer en hälsning från mig (Alexandra) i Stockholm. Greta befinner sig i Köpenhamn där hon står inför rätta tillsammans med flera andra studenter efter en fredlig protestaktion på universitetet för två år sedan (!), där de krävde att universitetet skulle avbryta sina samarbeten med israeliska universitet.

– Vi står inför rätta medan de verkliga brottslingarna – de som skapar död och förstörelse – och företag och institutioner som hjälper dem, går fria, sa hon på den första rättegångsdagen.

Det är mycket farligt i stora delar av Europa nu, som många av er säkert har läst. Som Aftonbladet skriver upplevde minst 101 miljoner européer temperaturer på över 35 grader under torsdagen. Över 200 värmerelaterade dödsfall har konstaterats i Spanien och hundratals har drunknat i Frankrike. Även Italien rapporterar döda i anslutning till hettan. 

Som jag skrev i en krönika häromdagen hade en 33-årig mamma just kommit hem efter att ha varit och handlat i Carpentras i sydöstra Frankrike i måndags, när hennes två pojkar – en tvååring och en fyraåring – sprang iväg och busade. De gick in i familjens bil och stängde om sig. Dörrarna gick i baklås och eftersom temperaturerna i landet just nu är rekordhöga räckte det med en kort stund, enligt mamman tio minuter eller en kvart, sedan var det för sent. Obduktionen visade att pojkarna dog av ”långvarig exponering för extrem värme”.

Igår hände samma sak i en förort till Paris. En treårig pojke dog.

Det skrämmer mig enormt att det verkar som att inte ens den här typen av fruktansvärda händelser leder till de samtal vi skulle behöva ha – varken i politiken eller i våra personliga liv. Ett och annat inlägg dyker upp som handlar om hur dåligt förberedda vi tycks vara, att klimatanpassningen behöver förbättras. Men det är som att vi helt bortser från det centrala: att utsläppen ökar i en situation när det som krävs är akuta, dramatiska minskningar.

Det är som ett badkar. Vårt badkar är redan fyllt upp till kanten. Eftersom utsläppen stannar i atmosfären i hundratals eller tusentals år så räcker det inte att minska utsläppen – kranen behöver skruvas åt helt. Istället vrider vi alltså upp den och den står nu under högre tryck än någonsin. Givetvis behövs stora anpassningsåtgärder och i det akuta läget behöver fokus ligga på att rädda de människor som hotas av värmen. Men den viktigaste anpassningen är att fokusera på det som FN:s klimatpanel redan 2018 sa krävdes:

Snabba, genomgripande och aldrig tidigare skådade förändringar i varje del av våra samhällen.

Nu tar bloggen en liten paus (om inget oförutsett händer) och är tillbaka i när valrörelsen drar igång igen i augusti. För den som har missat kan jag tipsa om att sommarläsa vad 83-åriga Kader hade att säga i sin väljarintervju. Ett kort utdrag här:

– Det finns fina människor i Sverige som tänker och bryr sig om vad som händer i Palestina och andra länder. Men det politiska klimatet är inte som förr, inte som när jag kom till Sverige. Sverige var det bästa landet i hela Europa. Med ekonomi, med jobb. Folk var vänliga. Men inte nu längre. Jag vet inte varför men Sverige har förändrats mycket. Det var bättre förr.

Ta hand om er under sommarveckorna – svalka er ordentligt! Och hoppas ni får ha viktiga, riktiga samtal med varandra! 

Publicerad Uppdaterad